Tidig söndagsmorgon i Västerås den 28 juli

Veckorevy från min högst personliga utkikspunkt på livet

Så var det söndag igen. Nu har sommarvärmen nått även Sverige (om än tillfälligt).

På rupebabloggen har vi den här veckan dragit igång en serie referat från Carl-Erik Sahlbergs bok "Miraklet S:ta Clara". Du kan läsa de inlägg vi lagt ut här: https://rupeba.blogspot.com/2019/07/tillvaxtfaktorer-i-historiens-stora_22.html

Under veckan har också Livets Ord hållit sin årliga Europakonferens i Uppsala (Bilden). Vi hade möjlighet att vara med några kvällar. Det är upplyftande att tillsammans med flera tusen deltagare få var med att prisa Gud och ta emot god undervisning.

På öppningsmötet tisdag kväll var Sebastian Stakset talare. Under sitt tal citerade han också några visdomsord av Carl-Erik Sahlberg. Sebastian var som nyfrälst med på en gudstjänst i S:ta Clara och fått förbön för att inte fastna i det som varit. Sahlberg sa: "Då djävulen kommer och vill påminna dig om din gårsdag, kan du bara påminna djävulen om hans framtid". Stakset har genomgått en oerhörd förvandling från att vara en kriminell missbrukare till att bli en stark själavinnare. Han har skrivit om det i sin bok "Bara ljuset kan besegra mörkret". Du kan läsa mer om boken här: http://rupebabutiken.blogspot.com/2018/08/bara-ljuset-kan-besegra-morkret.html

På onsdagskvällen var det ingen normal predikan. I stället var det några inbjudna talare från olika kyrkosamfund som fick dela vad de hade på hjärtat då det gäller kristenheten idag och i framtiden. Kjell Karlsten var Frälsningsarméns representant och talade om den barmhärtige samariten. De "religiösa" gick förbi den misshandlade mannen, men samaritanen, från en föraktad folkgrupp såg och stannade upp och tog hand om mannen.

Livets Ords förstepastor Joakim Lundqvist inledde kvällen med att berätta om en amerikansk teologiprofessor som tog med sina studenter till en studieresa till Europa. Gruppen besökte bland annat John Wesleys hem, som numera är museum. John Wesley var ett mäktigt verktyg i Guds hand för att förlösa en väckelse över England och hela världen. Då gruppen studenter kom till John Wesleys sovrum såg de att det fanns två små fördjupningar vid sidan av Wesleys säng. Guiden berättade med inlevelse att det var där Wesley ropade till Gud varenda dag: "Gud sänd en väckelse över England, Sänd en väckelse över England". Då gruppen senare hade satt sig i bussen, räknade professorn deltagarna och såg att en av studenterna fattades. Professorn gick tillbaka till John Wesleys sovrum och där låg den felande studenten på knä, på samma plats där John Wesley hade ropat till Gud och professorn hörde studenten ropa högt: "Gör det igen Gud, Gör det igen!" Professorn la försiktigt handen på studentens axel och sa att det var dags att gå ned till bussen. Då reste sig Billy Graham och följde med professorn till bussen.

Gud svarade på John Wesleys bön. Gud svarade på Billy Grahams bön. Är det någon som ber den bönen idag?

Nu är det söndagsmorgon och snart dags att gå på förmiddagsgudstjänsten på Frälsningsarmén i Västerås. Senare under dagen reser vår musikkår till Sala för en fältdag.

Ha en välsignad vecka
Peter Baronowsky

Tidig söndagsmorgon i Västerås den 21 juli

Veckorevy från min högst personliga utkikspunkt på livet

(Bild 1: farfar och ett barnbarn i solnedgången)

Så var det söndag igen. Semestern är slut, eller i alla fall utlandssemestern. Vi har en del ledigt kvar innan allt sätter igång igen.

Det har varit en lång utlandsresa och vi har varit välsignade med att tillbringa tid med våra barn, svärbarn och barnbarn. På olika tider och på olika platser.

Det började med mellansonen med familj på andra sidan Atlanten, sedan på vår sida av Atlanten: yngste sonen med familj och äldste sonen med familj. 

 (Bild 2: Vi träffade faktiskt alla på bilden under semestern. Bilden är tagen i slutet av mars, så alla har hunnit bli fyra månader äldre. Det märks speciellt på Charlie nere i högra hörnet. På bilden saknas de två äldsta barnbarnen. PS Årtalet 1856 som syns på bilden har ingenting med vår ålder att göra.)

Den dagliga uppdateringen av rupeba.se har faktiskt fungerat under sommaren även om vi har vistats i olika tidszoner. Men nu är vi på plats igen och i morgon och flera dagar framåt kommer en del spännande referat  från Carl-Erik Sahlbergs bok "Miraklet S:ta Clara". (Du kan läsa mer om boken här: https://rupebabutiken.blogspot.com/2019/06/miraklet-sta-clara-carl-erik-sahlberg.html)

Men nu är det söndagsmorgon och snart dags att gå på gudstjänst på Frälsningsarmén i Västerås. Jag tog fram kornetten då vi kom hem. Kornetten och jag är inte riktigt sams ännu efter det långa uppehållet, men om någon vecka blir det säkert bättre.

Ha en välsignad vecka
Peter Baronowsky

Tidig söndagsmorgon den 14 juli

Veckorevy från min högst personliga utkikspunkt på livet

Under veckan blev det en del födelsedagsfirande. En av mellansonens döttrar fyllde sju år (visar upp sin nya klocka på bilden) och yngste sonen själv fyllde fyrtio.

Förra helgen var vi alltså fortfarande i Pennsylvania och besökte mellansonen med familj. På söndagsmorgonen bestämde Rut och jag oss för att åka på förmiddagsgudstjänst till Lancaster några mil från där vi bodde. Vi förväntade oss att träffa bekanta på Frälsningsarmén i Lancaster, men det är en lång historia.

För 10-15 år sedan bodde vi fortfarande i Nacka och arbetade med Frälsningsarméns Sociala Institut (FASI). En söndag gick vi en långpromenad och drömde om vad vi skulle vilja göra den kommande sommaren. Plötsligt fick vi en spännande idé. Varför inte åka till Argentina? Vi hade aldrig varit i Argentina men vi ville inte bara åka som turister utan ville också göra något meningsfullt. Vi kände ledarna för Frälsningsarmén i Argentina, så vi skrev till dem och anmälde oss som frivilligarbetare i något projekt. Våra spanskkunskaper var begränsade och vi tänkte oss att vara med att dela ut mat på något soppkök eller liknande. Resan skulle vi betala själva.

Ganska snart fick vi svar och de bad oss vara talare på en officerssamling i Västra divisionen i Argentina och att Rut skulle vara talare på en kvinnokonferens. Våra värdar, tolkar, ansvariga för våra transporter, var ett officerspar som heter Satterlees. Hon var från Argentina och han var från USA. Vi åkte i en liten minibus tillsammans med familjen Satterlees en äventyrlig tvådagarsresa till de västra regionerna av Argentina. Med i bussen var även deras två små flickor och deras ännu mindre son. Nu visste vi att de var kårledare i Lancaster Citadel och tänkte att vi kanske skulle träffa dem där.

Dessutom hade vi under våra sista fyra år i Norge varit engagerade i undervisningen av Polar-teamet, ett ungdomsteam som FA hade i nordligaste Norge under några år. Vi hade hört att en av deltagarna i polarteamet hade sällskap med en av döttrarna i Satterlee-familjen och kanske kunde vi träffa även honom i Lancaster. 

Dessutom hade vi vid två tillfällen varit talare på den Skandinaviska kongressen i Östra USA. De som ansvarade för den skandinaviska verksamheten hette Andersens och var nu pensionärer och bodde i Lancaster. Kanske skulle vi träffa även dem på kåren i Lancaster.

Vi hittade fram till lokalen och tog plats ganska långt bak i lokalen. En dam   från raden bakom oss måste ha förstått att vi var besökande på kåren. Hon böjde sig fram och viskade att kårledarna tyvärr var på semester och att deras dotter hade gift sig dagen innan. Vi förstod då att vi inte skulle träffa Satterlees och vi förstod även att bekantskapen mellan en av Satterlees döttrar och vår Polar-teams medlem hade utvecklat sig till att bli ett äktenskap.

Det var fortfarande några minuter kvar till mötet skulle börja, så vi frågade den vänliga damen i bänkraden bakom oss om hon visste om Sid och Betty Andersen var närvarande på mötet. Jo, det visste hon och talade om att de satt i den motsatta änden av lokalen. Då vi vänt oss framåt igen såg jag i ögonvrån hur den vänliga damen tyst och diskret ilade till den motsatta delen av lokalen och viskade något i fru Andersens öra, varefter fru Andersen reste sig och kom till vår del av lokalen för att hälsa på oss. Herr Andersson satt, intet ont anande, vid orgeln och spelade preludiet till gudstjänsten.

Efter gudstjänsten var det en enkel kopp kaffe. Efter det var det, som vanligt, en timmes bibelstudium. Därefter blev vi medbjudna på lunch tillsammans med en grupp av Andersens vänner. Det blev en lång dag i Lancaster tillsammans med gamla och nya vänner där vi delade många minnen från tidigare upplevelser i livet.

Lancasterområdet är känt för att vara ett centrum för Amish-folket, en kristen grupp med rötter från reformationen och som inte befattar sig med med moderniteter som elektricitet, telefoner och bilar. Du kan läsa mer om Amish-folket här: https://sv.wikipedia.org/wiki/Amish.

Så blev det till och med lite fortbildning i veckans "Söndagsmorgon".

Ha en välsignad vecka
/Peter Baronowsky

Tidig söndagsmorgon den 7 juli

Vi är fortfarande på resa tillsammans med mellansonen och hans familj. Sköna semesterdagar med gemenskap med barn och barnbarn.

Första halvdelen av juli månad präglas av födelsedagsfirande. Redan den 1 juli ringde vi och gratulerade en äldre dam som fyllde år. Den äldre damen firade sin sjättiosjätte födelsedag. Om du undrar vem den gamla damen är, så är det min lillasyter Pia. Tänk att min lillasyster har blivít en äldre dam. Vad har jag då inte blivit som är nästan sju år äldre än min lillasyster? I varje fall har jag inte blivit en äldre dam.

I morgon fyller mellansonens yngsta dotter sju år, en dag hon har sett fram till en längre tid. Bara två dagar senare fyller vår yngste son 40 år och veckan efter fyller mellansonens yngsta barn ett år.

Men sommaren är inte bara sol, bad och födelsedagsfirande, det blir också tid för en del läsning. En av de böcker jag håller på att läsa är Carl-Erik Sahlbergs bok "Undret S:a Clara".

Boken tar fram nio faktorer som funnits med i historiens stora folkväckelser. Jag kommer att komma tillbaka till dem, men här kommer en liten introduktion till boken.

Carl-Erik Sahlberg undervisade en tid i missionshistoria på ett prästseminarium i Tanzania. Sahlberg hade vid ett tidigare tillfälle fått frågan om vi kan lära något av missionshistorien. Under de tvåtusen år kristendomen existerat framträder fem stora expansionsperioder:
- urkyrkans första århundraden
- den keltiska missionen i tidig medeltid
- Jesuitorden i reformationstidevarvet
- pietismen under 1700-talet
- växande kyrkor idag 

Då Sahlberg arbetade med frågan om vi kan lära något om missionshistorien  framträdde nio faktorer som var gemensamma för de fem starka missionsperioderna.

Då Sahlberg återvände till Sverige hade han manuskriptet till en bok om de fem tillväxtfaktorerna i sin ryggsäck.

I januari 1989 tillträder Carl-Erik Sahlberg en tjänst i S:ta Clara församling. Sahlberg berättar i sin bok om den första veckomässan den 3 januari: "Jag knäböjer vid altaret i sidokapellet, viskar för mig själv ´I Jesus namn´, vänder mig om mot de församlade - och ser tre personer där." 

Där började äventyret som senare har kallats "Undret S:ta Clara". Är du intresserad att veta vilka de nio egenskaperna från missionshistorien kunde och kan få domnade och döda församlingar att växa?

Jag ska ge en kort presentation av de nio egenskaperna den närmaste tiden.

Jag ber att du ska få en välsignad kommande vecka, då vi nu går in i det det andra halvåret av 2019.
/Peter Baronowsky

PS
Även om det är sommar och semester, glöm inte bort att varje dag läsa Bibeln och tala med Honom som står bakom sitt ord. Han har något viktigt att säga dig.

Tidig söndagsmorgon den 30 juni långt borta hemifrån

Veckorevy från min högst personliga utkikspunkt på livet

Så var det söndag igen. Den gångna veckan har vi varit tillsammans med mellansonen och hans familj på en längre resa. Det blir många bad, både morgon och kväll. På bilden ser vi yngsta barnbarnet som för första gången, med viss förtjusning, är ute på djupt vatten i sin badanordning. Han är fortfarande 0 år gammal, men räknar med att fylla ett år senare under sommaren. 

I tisdags skedde undret. Mellansonens 6-åriga dotter började plötsligt att simma! Det är en dag alla föräldrar gläder sig åt. Då barnen lärt sig simma känner man sig genast lite tryggare.

Bara någon timme senare skickar yngste sonen ett meddelande till oss. Han tillbringar också veckan i sydligare breddgrader även om det är nio flygtimmar mellan oss. Meddelandet berättar att hans 6-åriga dotter har lärt sig att simma och för säkerhets skull skickar han med en film där hans dotter simmar en bassänglängd. 

Två 6-åriga kusiner på helt olika platser på jordklotet börjar att simma på samma dag och nästan på samma tid!

I meddelandet berättar också yngste sonen att hans dotter fick en rejäl slant i belöning för sin prestation. Och plötsligt kommer jag ihåg hur det var då yngste sonen själv lärde sig simma. 

Han var sex år på den tiden. Familjen hade bilat ned till Bibione i Italien och första dagen tänkte vi att det vore bra om vår 6-åring lärde sig simma under veckan i Bibione. Vi tänkte dessutom att de två storebröderna kunde hjälpa till att lära honom simma. Så, vi utlovade en belöning. Alla tre bröderna skulle få femtio kronor var då yngste sonen simmade en bassänglängd.

Första dagen simmade yngste sonen en bassänglängd. Jag vet inte om de äldre bröderna hotade honom med stryk om han inte simmade en bassänglängd, eller om det var hoppet om de femtio kronorna och allt han kunde köpa för dem som fick honom att glömma att han inte kunde simma. Han bara simmade.

Jag kommer ihåg då jag själv var liten och lärde mig simma. Vi tillbringade somrarna i Tranås och jag gick i simskola. Det var alltid kallt och vi frös. Vad jag kommer ihåg mest var att vi satt i sanden vid sidan av bassängen och lärde oss göra bentagen på rätt sätt. Sedan fick vi lägga oss på magen och lära oss att ta armtagen på rätt sätt. Efter dagar av träning då simlärarna såg att vi gjorde de rätta rörelserna fick vi huttrande gå i bassängen och försöka simma. Vad hände? Jag sjönk som en sten.

Varför är det mycket lättare att lära sig simma då vattnet är varmare och man inte fryser och huttrar?

Jo, här kommer sensmoralen. Det räcker inte att göra de rätta simtagen för att kunna simma. Man måste göra en sak till. Men måste våga koppla av och lita på att vattnet bär! Man måste överlåta sig till vattnets förmåga att hålla oss flytande.

Så är det också i vårt förhållande till Gud. Man kan göra allt perfekt och säga de rätta orden, men att bli kristen är inte bara att göra rätt saker, man måste överlåta sig i Guds händer. Det är det som händer då man blir frälst. Då bekänner man Jesus som Herre i sitt liv och sätter sin lit till honom.

PS

Rut kan ligga på rygg och flyta utan att röra en fena. Hon bara ligger där och kopplar av. Det ser så lätt ut. Varje gång jag försöker ligga där och slappna av sjunker jag efter bara några sekunder. Jag har tydligen fortfarande mycket att lära om tillit och att överlåta mig till vattnets bärkraft.

Ha en välsignad ny vecka

Peter Baronowsky

PS.2

Glöm inte bort att läsa Bibeln varje dag under sommaren och tala med Herren. Han har något han vill säga till dig den kommande veckan.

Tidig söndagsmorgon den 23 juni

Tidig söndagsmorgon den 23 juni

Veckorevy från min högst personliga utkikspunkt på livet

Förra söndagen välkomnade vi nya medlemmar på kåren i Västerås. De hade alla gått Alpha-kursen och ville nu bli medlemmar (Bild 1. Bilden kommer från kårens hemsida).

På kåren finns nu en grupp som går igenom soldatförberedelsekursen, så vi väntar ny soldatinvigning till hösten.

Midsommarhelgen tillbringade vi i Stockholm tillsammans med yngste sonens familj.
   Yngsta Stockholmsbarnbarnet lyste ikapp med solen även om det fattades några framtänder (Bild 2)...

... och storasyster promenerade obekymrat i trängseln på Norr Mälarstrand djupt försjunken i en av Narnia-böckerna (Bild 3).

Under veckan har vi också skrivit på avtal om att arbeta ytterligare ett år för Frälsningsarmén i Sverige/Lettland. Det innebär att vi fortsätter att vara coacher/mentorer för ett antal officerare i Sverige och Lettland. I deltidstjänsten ingår även att undervisa på Distansbibelskolan Norr i Örnsköldsvik och en del engagemang i NLDI (Nordic Leadership Development Institute).

Förutom det har vi som vanligt en del andra engagemang det kommande skolåret: Bibelhelger i Mandal (Norge), Templet (Stockholm), Västerås och Våg (Färöarna). Kurs för Socialarbetare i Sverige och äktenskapskurs för officerare i Danmark.

Dessutom har vi som vanligt arbetet för rupeba med bokproduktion, UTMANINGEN och daglig uppdatering av hemsidan.

Men nu är det först och främst dags för lite ledighet.

Ha en välsignad vecka och sommar!
Peter Baronowsky

PS Glöm inte bort att läsa Bibeln och tala med Herren varje dag. Han har något att säga dig.

Tidig söndagsmorgon i Västerås den 16 juni 2019

Veckorevy från min högst personliga utkikspunkt på livet

I fredags var vi med om ett storartat studentfirande i Borås. Nu var det dags för äldste sonens näst äldste son att ta studenten.

I Norge är man bra på att fira nationaldagen, men då det gäller firandet av studenter så ligger Sverige långt före.

Den stora öppna platsen utanför sporthallen var packad med hundratals förväntansfulla släktingar. Där hittade vi till slut studentens storebror med skylten på studenten vi väntade på (Bild 1).

Efter en lång väntan kom studenten själv (Bild 2) och sedan var det parader genom Borås med diverse lastbilar med hög musik och "Sjungom studentens lyckliga dar..."

Festligheterna fortsatte sedan hemma hos studenten med en lång ström av gratulanter. Bland alla andra kom det en liten grupp från Borås Brass Band där studenten spelat kornett i många år och där studentens pappa spelar soprankornett (Bild 3).

Efter allt firande satte vi oss i bilen för att om möjligt hinna till Stockholm för invigningsgudstjänsten för nio nya frälsningsofficerare på Templet (Bild 4).

Bland de nio gratulerade vi speciellt Evangelina som gjort sin praktik på vår hemkår i Västerås under två år (Bild 5). Bilden är från förra söndagen och Evangelinas farvälmöte i Västerås. Bilden är "lånad" från kårens facebooksida. 

Men nu är det söndagsmorgon. Allt är stilla efter veckans alla festligheter. Nu är det snart dags att åka ned till kåren i Västerås och förmiddagsgudstjänsten. Jag har hört att vi idag ska välkomna ett antal nya medlemmar till kåren, så det blir väl festligt det också.

Ha en välsignad ny vecka
Peter Baronowsky