Tidig söndagsmorgon i Västerås den 26 augusti 2018

Veckorevy från min högst personliga utkikspunkt på livet

Förra söndagen hann vi med att gå på två möten. Först var det förmiddagsgudstjänsten på Västerås kår och på eftermiddagen var det välkomstmöte för Åke och Guri Nilsson på kåren i Sala.

Vi känner ett visst ansvar för Åke och Guri. Utan oss hade de förmodligen inte träffats. Och hade de inte träffats hade de inte gift sig. Och hade de inte gift sig hade inte deras tre barn funnits till...

Så här gick det till. Åke flyttade från Västerås till Sollentuna för att börja arbeta där. Han hade ingenstans att bo, så han fick bo hemma hos oss. Han blev till och med musikant på Stockholms 6:e kår där jag var musikmästare.

1979 flyttade Rut och jag till Norge för att arbeta som lärare på Jelöy folkhögskola. Då sa Åke att han följer med oss och börjar som elev på Jelöy Folkhögskola. Så Åke åkte med på flyttlasset och hjälpte oss att flytta.

Då året var slut stannade Åke kvar på Jelöy och arbetade som vaktmästare på skolan under sommaren. Det handlade nog mest om att klippa gräsmattorna. På sommaren invaderades Jelöy av deltagarna på sommarmusikskolan. En av deltagarna hette Guri från Kristiansund. 

En dag så regnade det på Jelöy. Guri hade paraply, Åke hade inget. Jag vet inte om det var Guri som frågade om Åke ville komma in under hennes paraply, eller om det var Åke som frågade. Men hur som helst fick Åke komma in under Guris paraply och där stannade han.

Några år senare gifte de sig och jag fick vara Åkes "forlover" (norsk variant av Best man vid ett bröllop). Ja, så kan det sluta om man har ett paraply för lite.

Det var ett fantastiskt fint möte i Sala. Guri sjöng och Åke predikade. Caféet var fullt och alla tog del i glädjefesten.

På tisdagen fick vi besök av äldste sonens äldste son. Han är 20 år och studerar på högskolan i Eskilstuna, inte så långt ifrån Västerås. Vid sådana sådana celebra besök visar vi gärna upp Västerås sevärdheter: IKEA och Anundshög. Anundshög är Sveriges största gravhög från 500-700 e.Kr. (Bilden överst är från besöket i Anundshög).

Äldste sonens äldste son är ganska berömd. Jag tror att de flesta som läser detta inlägg har sett honom på bild många, många gånger. Har du sett omslaget på DAGBOKEN? Den unge mannen till vänster på bilden är äldste sonens äldste son. Den unge mannen till höger är den äldste sonens näst äldste son. Han är idag ett muskelberg 1,94 meter hög.

På lördagseftermiddagen var det bön- och lovsångsgudstjänst på Söderkåren i Stockholm. Under gudstjänsten välkomnades sex fältsergeanter som kommer att tjänstgöra på olika platser i Sverige samtidigt som de utbildar sig till att bli frälsningsofficerare. Läs mer om de nya fältsergeanterna HÄR.

Då gudstjänsten var slut väntade yngste sonen med familj utanför på Hornsgatan. Vi har nämligen privilegiet att ha deras två barn som övernattningsgäster hemma hos oss i Västerås. Nu sover de gott, men små barn har en benägenhet att vakna tidigt på morgonen (det går över i tonåren). Det är bäst att jag avslutar skrivandet nu, för när de små har vaknat är det slut på stillheten i huset.

Ha en välsignad vecka
Peter Baronowsky

Tidig söndagsmorgon i Västerås den 19 augusti 2018

Veckorevy från min högst personliga utkikspunkt på livet

Idag börjar jag med det personliga med snudd på det privata för att sedan glida över mer på det offentliga.

Förra helgen hade vi en heldag med yngste sonen med familj. Vi besökte hästgården som ligger nära där vi bor, åt gott och hade det roligt tillsammans. Vi hann till och med ta ett dopp i Mälaren.

Dagen efter åkte vi 42 mil västerut för att inspektera det senaste tillskottet i familjen. Det var mellansonens familj som utökade antalet barn i familjen till tre. Nytillskottet blev en pojke och du ser honom på bilden (barnbarnet är den utan glasögon). Vi hade några fina dagar tillsammans och hann till och med ta ett dopp i havet.

Det var speciellt att vakna upp med utsikten över Oslofjorden. Det var vår utsikt under 13 år av vårt liv.

Under veckan har jag också avslutat bilförsäkringen på den bil vi hade under de senaste Norge-åren. Jag skickade ett mejl till försäkringsbolaget som vi anlitat och bad dem avsluta försäkringen. Dagen efter fick jag ett oväntat svar från ledaren för privatförsäkringar i det stora norska försäkringsbolaget. Han skrev:
"Hei!

Du har pengene på konto senest innen 2 uker.

Takk for alle årene du har vært kunde hos oss!

Jeg var innom hjemmesiden deres i går ettermiddag og leste litt.

Mye interessant!

Gud velsigne dere!"

Det var inte så oväntat att man får några kronor tillbaka då man avslutar en försäkring i förtid. Men jag tror att det är ganska ovanligt (till och med i Norge) att försäkringsbolaget önskar sina kunder Guds välsignelse!

Då jag såg efter lite mer noggrant förstod jag hur det hängde ihop. På mitt mejl till försäkringsbolaget avslutade jag med mitt namn och under namnet stod det, som vanligt, "www.rupeba.se".

Försäkringschefen hade tagit sig tid att gå in på vår hemsida som han fann mycket intressant och tog mod till sig att önska mig Guds välsignelse.

För dem av er som, likt försäkringschefen, följt med på vår hemsida under veckan, har kanske upptäckt något nytt den här veckan. Vi har utökat sortimentet i vår webbshop med ett antal nya böcker. Hittills har vi bara marknadsfört våra egna böcker, men det finns ju också många andra böcker som också är bra.

Gör ett besök i AFFÄREN och se själv. Du hittar AFFÄREN HÄR. Där kan du läsa vår affärsidé:

"Vi vill med rupeba producera och förmedla kristen undervisning i tal och skrift till "uppbyggelse, uppmuntran och tröst" (1 Kor 14:3).
Eventuellt överskott av verksamheten återinvesteras i rupeba hb för att producera och förmedla mer kristen undervisning."

Där finner du till exempel Sebastian Staksets senaste bok. Läs den!!! Du kommer att bli berörd och utmanad.

Där finner du också ett par nyare bibelöversättningar. Perfekt att ge till nyfrälsta, men också perfekt för den vane bibelläsaren att få möta Guds ord med nya ord.

Som du säkert vet brinner vi för att få Guds folk (och även andra) att läsa Guds ord. För tron kommer av att ta del av Gud ord, och om vi inte läser Guds ord, så blir det inte så mycket kvar av vår tro.

Var med och brinn du också!

Ha en välsignad vecka,
Peter Baronowsky

Tidig söndagsmorgon den 12 augusti 2018

Tankar från min högst personliga utkikspunkt på livet
(Bilden hämtad med tillstånd från www.dekaltrim.nu)

Livet efter pensioneringen - del 3

De två föregående söndagarna har jag skrivit om de första fem åren av livet som pensionär. De första fyra åren arbetade vi heltid för Frelsesarmeen i Norge/Island/Färöarna. Det femte året arbetade vi för Frälsningsarmén i Sverige/Lettland. Jag avslutade förra söndagen med frågan hur kommer det att bli det sjätte året.

Hur det kommer att bli vet vi egentligen inte så mycket om, men jag kan ju delge hur planerna ser ut.

Vi kommer att fortsätta vara deltidsanställda på Frälsningsarmén i Sverige/Lettland. Det handlar huvudsakligen om att vara coacher/mentorer för officerare i både Sverige och Lettland. Dessutom kommer vi att få vara med och undervisa på Bibelskola Norr i Örnsköldsvik.

Förutom anställningen på FA är vi inbjudna att undervisa/tala på bibelhelger/bibeldagar i Örebro, Ystad, Trelleborg, Västerås, Jönköping, ekumeniska möten i Norge samt äktenskapskurs för officerare i Danmark och NLDI (Nordic Leadership, Development Institute).

Dessutom fortsätter arbetet på rupeba med målsättningen att producera och sprida kristen undervisning. Jag räknar med att avsluta "Gamla testamentet på två år" vid nyår. Vi har flera hundra deltagare som följer den bibelläsningen. Den första januari 2017 började vi läsa första kapitlet i Första Moseboken och den 31 december 2018 läser vi det sista kapitlet i Malaki (Läs mer om det projektet HÄR).

Ännu en sak som jag har påbörjat under sommaren: Jag har under många år (=mer än 35 år) undervisat om Jesu återkomst och den sista tiden. Många gånger har jag fått frågan om jag inte kan skriva en bok i det ämnet. Nu i sommar började jag. Boken kommer att heta "ANKOMSTBOKEN - en bok om Jesu återkomst utan spekulationer". Kan man verkligen tala om Jesu återkomst utan att spekulera? Javisst kan man det: Jesus talar mycket om den sista tiden och han spekulerar väl inte? Alla de andra som skrivet i Nya Testamentet talar om de sista tiderna, och de böckerna räknar vi ju till Guds ord. Guds ord är väl inga spekulationer?

När den kan bli färdig vet jag inte. Jag har inte så många lediga stunder att ägna mig åt det projektet. Men jag räknar med att ge ut boken någon gång under 2019. 

Detta är som sagt bara planer. Hur det verkligen kommer att bli får jag kanske återkomma till i början av nästa sommar. Då vet vi i alla fall med bestämdhet hur det blev.

Ha en välsignad vecka
Peter Baronowsky

Tidig söndagsmorgon den 5 augusti 2018

Tankar från min högst personliga utkikspunkt på livet

Livet efter pensioneringen - del 2
Jag skrev förra söndagen om de första fyra åren efter pensioneringen då vi arbetade heltid för Frälsningsarmén i Norge (Du kan läsa det inlägget HÄR.)

Jag avslutade det inlägget med orden "Då vår tid i Norge började närma sig sitt slut sa jag flera gånger till Rut att jag trodde att vi skulle få ytterligare tio år i aktiv tjänst för Herren. Jag sa det halvvägs på skämt, men också halvvägs på allvar. Jag påstår inte att det är profetiskt, men man vet ju aldrig..."

Nu har det första av de tio åren gått. Hur gick det och vad gjorde vi under det första året?

I förbindelse med att vi flyttade hem till Sverige fick vi en förfrågan från Frälsningsarmén att arbeta i varsin deltidsställning under ett år. Det tackade vi ja till och en stor del av tjänsten utförde vi i Riga. Vi var under skolåret 2017-18 i Lettland sex tiodagarsperioder. Riga första kår väntade på nya kårledare från USA och vi fick i uppdrag att ansvara för en stor del av verksamheten på Riga under den tid kåren var utan ledare.

Under varje period i Riga ansvarade vi för helgens möten två söndagar efter varandra. Vi hade kårnämndsmöten, soldatförberedelsekurs, bönemöten och utåtriktade aktiviteter. (Bilden är från ett onsdagsmöte på Riga 2).

Förutom engagemanget i Riga var vi också mentorer/coacher för ganska många officerare i Sverige och i Lettland.

Vi har ju huvudsakligen varit borta från Sverige de senaste 7-8 åren och det är flera generationer nya officerare som vi aldrig har träffat. Vi har verkligen många fantastiskt fina unga officerare i territoriet!

Förutom tjänsten som vi var anställda för, gjorde vi också en del andra saker. Vi var talare på Bygget Norr i Örnsköldsvik, vi hade bibelhelger i Södertälje, Stockholm, Torshamn (Färöarna), Kristiansund (Norge). Dessutom hade vi en kurs för socialarbetare "Det goda samtalet" på sammanlagt tre dagar under januari och februari.

Vid sidan av detta lägger jag ganska många timmar varje vecka på vår hemsida www.rupeba.se (som jag också lägger ut på Facebook). Det är också en viktig del av vår förkunnartjänst. Vi har flera hundra besök varje dag på våra digitala sidor.

Nu är det första av de tio åren slut. Nu laddar vi om för det kommande året. Vad är planerna för 2018-19? Det tänkte jag återkomma till nästa söndag.

Till dess önskar jag dig en välsignad vecka.
Peter Baronowsky