Tidig söndagsmorgon i Ystad den 30 september 2018

Veckorevy från min högst personliga utkikspunkt på livet

Så var det söndag igen. Förra söndagen vaknade vi upp i Örebro och förberedde oss för förmiddagsgudstjänsten på kåren i Örebro. Vi tackar Gud för den unga kvinnan som tog emot Jesus under bibelhelgen och ber att Herren ska göra göra hennes steg fasta i det nya liv hon fick börja.

Dagen efter bibelhelgen i Örebro körde vi till Malmö och därefter över de danska öarna ända fram till den sista bron till Jylland. Där har Frälsningsarmén en gammal kursgård alldeles på stranden. Huset är gammalt och slitet men läget är fantastiskt (Se bild överst). Platsen heter Strib.

Stranden nedanför kursgården i Strib

På kursgården hade vi en äktenskapskurs för officerare i Danmark. En av deltagarna var elev på Folkhögskolan i Norge för 35 år sedan. Det tog sedan 30 år för honom att bestämma sig för att bli officer i Frälsningsarmén och de senaste fyra åren, då vi igen bodde och arbetade i Norge, träffade vi ofta honom och hans fru på officersskolan i Norge.

Det var ungefär 35 år sedan som Rut och jag inbjudna till kursgården i Strib första gången. Den gången var det officersmöten för Jyllands division. 

Man kan ju tycka att Rut och jag tillbringar mycket tid i bilen. Men det var inte mindre på den tiden. För att komma till officersmötena på Strib för 35 år sedan körde vi barnen från Jelöy i Norge till Stockholm. Där fanns morförläldrar som gärna passade våra barn medan vi sedan körde genom Sverige och Norge till Strib. Efter officersmötena körde vi naturligtvis tillbaka till Stockholm för att hämta våra barn och sedan köra tillbaka till Jelöy i Norge. Det blev en resa på närmare 300 mil den veckan.

Efter Äktenskapskursen i Danmark körde vi till Ystad. Igår (lördag) hade vi två bibelstudier och en gudstjänst på kåren i Ystad. Många kom fram till förnyelse och två blev frälsta.

Idag (söndag) kör vi till Trelleborg för att ha två möten och sedan återvänder hem till vårt hem i Västerås. Då vi kommer hem någon gång i natt har den nya veckan förmodligen redan börjat.

Ha en välsignad vecka
Peter Baronowsky

Tidig söndagsmorgon i Örebro den 23 september 2018

Veckorevy från min högst personliga utkikspunkt på livet

(Bilden: Från FA Västerås Facebooksida)
Förra söndagen var det soldatinvigning på vår hemkår, Västerås. Vi flyttade hit för ett år sedan och under det året har det varit tre eller fyra soldatinvigningar. Vid något av tillfällena invigdes dessutom flera nya soldater.

En stor del av den gångna veckan har vi tillbringat i bilen. Mer än 150 mil har vi avverkat för mentorsbesök till några av våra fantastiska officerare. 

Nu är det söndag och vi är mitt uppe i en Bibelhelg på kåren i Örebro. Kåren har valt en av mina böcker, Gåvoboken, som utgångspunkt för undervisningen. Igår (lördag) hade vi två pass med bibelundervisning och idag avslutas helgen med förmiddagsgudstjänst. 

Som tema för förmiddagsgudstjänsten har kåren valt "Du är rikare än du tror", som också är undertiteln på min bok. Jag ser just att kyrkoårets texter har "Rik i Gud" som tema för den här söndagen, så det ser ju ut att vara synkroniserat.

Jag kommer att tala med utgångspunkt från Efesierbrevet 1:3 om allt vad du har i Jesus. Det är verkligen sant att du är rikare än du tror. Men motsatsen är också sant: "Du är inte rikare än du tror". Det är vår tro som frigör det som Gud ger så att det blir vårt. Vi blir frälsta genom att tro, genom hjärtats tro och munnens bekännelse. Detta kommer att bli min predikan idag. Om du känner någon som ska gå på gudstjänsten i Örebro idag - tala inte om det för dem!

Så är det snart dags för en ny vecka. För våran del ser ut att bli ännu fler mil i bilen den kommande veckan. Vi skall bland mycket annat köra till Danmark och ha en äktenskapskurs för officerare.

Jag önskar dig en välsignad ny vecka.
Peter Baronowsky

Tidig söndagsmorgon i Västerås den 16 september 2018

Veckorevy från min högst personliga utkikspunkt på livet

I veckan har vi haft en kusinträff hemma hos oss med några av Ruts kusiner. En av kusinerna skickade för någon vecka sedan detta fina kort på min blivande hustru. Det är hon som sitter i mitten på hästryggen. Då ni ser henne kan ni mycket väl förstå att jag blev förälskad i henne. Fast på den tiden hade jag inte träffat henne. Det var först i nioårsåldern som vi träffades på juniormötena på Stockholms sjätte kår, och det var väl egentligen först tio år efter det som det  tände till.

Bakom Rut sitter hennes äldre bror som är hemma hos Herren  sedan många år. Framför Rut sitter en kusin som var med på kusinträffen hemma hos oss. Den äldre damen framför hästen är en av Ruts mostrar som också är hemma hos Herren nu. Till sist har vi hästen och var han finns vet jag faktiskt inte. 

På tal om Ruts moster så var de sju syskon i familjen: Ruts mamma Mirjam, Hertie (på bilden), Erik, Gunnar, Moody och Astrid. Fyra av barnen blev frälsningsofficerare, tre i Sverige och en i USA. Av de övriga blev en Missionsförbundare på hemorten, en pingstvän i Småland och en blev medlem i en kyrka i Hartford, USA.

Rut har skrivit om förhållandena på den tiden. Följande inlägg finns med i Ruts andaktsbok DAGBOKEN för den 6 januari:
"Min mormor Axelina, som jag själv aldrig träffat, hade sju barn. Flera av barnen emigrerade till USA i början av seklet, och jag har haft privilegiet att få läsa en del av skriftväxlingen som korsade Atlanten den gången. Mormor skrev att det behövdes pengar här hemma, och emigranterna sände ständigt hem en del av sin inkomst. När hennes söner varit i USA i fem eller sex år, skriver hon till dem att huset behöver målas om, och att hon längtar efter dem och hoppas att de snart ska komma hem. Det var bekymmersamt för mormor.
Strax efteråt skriver en av mina morbröder att han fått ”kallelsen” till frälsningsofficer. Han ska stanna i USA och gå på officersskolan, Han skriver om sin överlåtelse till Gud, att ”han inte längre äger sig själv, allt tillhör Gud”. Han skriver att han var helt tillfredställd nu då han lagt allt i Guds hand. Jag tänker: Stackars Axelina! Nu skulle det dröja ytterligare åtta år innan han kunde komma hem till Sverige igen. Men Axelina skriver tillbaka till sin son: ”Må Gud hjälpa och leda dig så att du får bli till stor välsignelse. En gång när vi höll på att förlora dig, bad jag att mina barn skulle få leva och bli till välsignelse. Nu tackar jag Gud och beder för dig.” 

Och Gud hjälpte Axelina. Och hennes barn och barnbarn blev välsignade, och jag är ett av dem, och jag får leva i uppfyllelsen av hennes välsignelsebön."

Ruts mormor Axelina fick också Silverstjärneorden fyra gånger (Silverstjärneorden ges till modern till en kadett då denne går in på officersskolan). Axelina skrev ett tackbrev till general Evangeline Booth. Brevet finns med i Frälsningsarméns digitala museum BOOTHEUM. Du kan läsa brevet HÄR.

Ja, så kan tankarna gå då man ser moster Hertie hålla i hästen med Lars, Rut och Sam som ryttare.

Ha en välsignad vecka
Peter Baronowsky

Tidig söndagsmorgon i Västerås den 9 september 2018

Veckorevy från min högst personliga utkikspunkt på livet

Så var det söndag igen och nu är vi hemma i Västerås igen. Igår var det friluftsmöte. Musikkåren spelade och vi hade valaffischer på våra notställ. På valaffischerna uppmanade vi folk att välja Jesus.

Vi ställs inför många val i livet. En del val är viktiga och andra kanske är mindre viktiga. En del val är kortsiktiga och andra långsiktiga.

Det valet som svenska folket ställs inför idag är ett mycket viktigt val. Valresultatet handlar om vem och hur Sverige ska styras de närmaste fyra åren.

Jag kommer naturligtvis att göra min medborgerliga plikt och gå och rösta idag. Men jag har gjort en del val i livet som påverkat mig mer än alla andra val. De valen kommer att avgöra mycket i mitt liv. Inte bara under fyra år, utan varenda dag så länge jag lever.

Det första av de två viktigaste valen jag gjort var då jag lovade att Älska och vårda Rut i nöd och lust så länge jag lever. Det fick jag skriva under på ett dokument.

Utan det löftet är jag inte säker på att jag hade kommit fram till det andra valet: Att älska och tjäna Gud så länge jag lever. Många år efter att jag började leva efter det fick jag också underteckna ett dokument med exakt dessa ord. Det gjorde jag då jag sent omsider blev ordinerad till frälsningsofficer.

Det är lite skillnad på de två förbundslöften som jag gett. Det första gäller inte vem som helst. Jag är den ende som fått privilegiet att vara gift med Rut.

Det andra löftet gäller vem som helst. Att älska och tjäna Gud är inte förbehållet officerare i Frälsningsarmén. Alla är kallade att göra det. Och det löftet är inte begränsat till detta livet, utan får konsekvenser för evigheten.

Eller som Jesus sa: "Ty så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde son, för att den som tror på honom inte skall gå förlorad utan ha evigt liv!"

Förlorad eller få evigt liv - kan man göra något viktigare val?

Det är valdag! Välj det rätta! Välj Jesus!

Men nu är det söndag och jag väljer att gå på gudstjänst idag.

Ha en välsignad vecka!
Peter Baronowsky

Tidig söndagsmorgon den 2 september 2018

Veckorevy från min högst personliga utkikspunkt på livet

Så var det söndag igen och sommaren är över för den här gången, i varje fall enligt kalendern.

Vi har fortfarande lite ledigt kvar innan vi börjar arbetsåret. Under veckan har vi varit på en utlandsresa.

I fredags morse var jag ute på promenad i solskenet. Mobilen ringer från ett nummer som jag inte känner igen. Jag svarar med mitt namn, men tydligen uppfattar den som ringer inte vad jag sagt och undrar om han har kommit till fel nummer. Jag frågar honom vem han söker och han svarar "Rut eller Peter". 

Jag talar om att jag är Peter, han säger sitt namn och jag börjar förstå vem jag talar med.

Den gamle mannen heter Stig och brukade komma på våra möten på kåren i Nacka. Då vi sist såg honom var han 85 år och nu hade han blivit 94. Stig börjar med att berätta att han många gånger under dessa nio år hade försökt att komma i kontakt med oss, men gett upp varje gång eftersom han inte hittade något telefonnummer. Och datorer förstod han sig inte på. 

Men nu gjorde han ett nytt försök. Han tog mod till sig och ringde till Frälsningsarméns Högkvarter i Stockholm och där talade han med en person som heter Anna-Karin och då han berättade  att han kände Rut och Peter sa hon att det gjorde hon också. Hon bad Stig att hälsa till oss från henne då han ringde oss, och den hälsningen kom fram.

Vad var Stigs egentliga ärende? Han frågade lite om hur vi hade det och vad vi gjorde och jag frågade detsamma om honom. Sedan kom hans ärende. Han ville tala om att han köpte Ruts DAGBOKEN av oss på kåren i Nacka och att han läst den varje morgon sedan dess. Det var viktigt för Stig att jag framförde detta till Rut, och det gjorde jag.

Nu tror jag att Stig räknade fel. Det är nio år sedan vi lämnade Nacka och jag är ganska säker på att han skaffade boken flera år tidigare. De sista åren var vi inte kårledare för kåren. Jag berättade att vi efter tiden i Nacka jobbade tre och ett halvt år i Lettland, sedan bodde vi ett halvår i Stockholm för att sedan flytta och jobba i Norge i fyra år och för att till sist flytta hem till Sverige där vi jobbat för Frälsningsarmén det sista året.

Efter samtalet började jag tänka efter på Stig och DAGBOKEN. Om vi bara räknar de nio åren som Stig talade om och om han har läst DAGBOKEN varenda morgon, så har Stig under den tiden läst en hälsning från Rut 3.285 gånger. Varje morgon under nio år har han fått ett bibelord, en andakt och en bön att be. 

Och så tänkte jag vidare. Stigs exemplar av boken är bara ett exemplar av de mer än 1.800 exemplaren av boken som vi sålt eller givit bort. Tanken svindlar...

Ja, jag vet att alla 1.800 exemplaren av DAGBOKEN inte blir lästa varje dag under nio år, men vi får ofta höra liknande berättelser på många platser där vi reser runt.

Och dessutom, DAGBOKEN är bara en av de böcker vi skrivit och jag blir på nytt påmind om varför vi håller på med bokskrivandet. Det är helt enkelt en del av vår förkunnartjänst. De ord vi talar ut blir fort bortglömda, men de ord vi skriver kan fortsätta att leva på olika sätt.

Det är naturligtvis en stor välsignelse varje gång vi får höra att "en del föll i god jord", som Jesus säger (Mark 4:8).

Så, vi fortsätter att tala. Det kommande skolåret har vi många tillfällen att undervisa i olika sammanhang.

Och vi fortsätter att skriva. Vi skriver varje dag på hemsidan och nya böcker är på gång. Just nu håller jag på att skriva en bok om Jesu återkomst, som är ett av de mest frekvent förekommande ämnena i Nya Testamentet. Jag räknar med att den boken blir färdig under 2019 "om Herren dröjer", som de gamla pingstvännerna brukade säga.

Men nu är det söndag, och snart dags att gå på gudstjänst.

Ha en välsignad vecka
Peter Baronowsky

PS1
Vi tjänar inga pengar på vår bokförsäljning och det är inte heller meningen. Om det någon gång blir överskott investerar vi det i nya böcker som vi kan sälja eller ge bort.

PS2
Vi har sålt många fler exemplar av den norska översättningen av DAGBOKEN än av den svenska. (Jag tycker inte om att Sverige alltid ska komma tvåa efter Norge)