söndag 24 juni 2018

Tidig söndagsmorgon i Västerås den 24 juni 2018

Veckorevy från min högst personliga utkikspunkt på livet

I början av veckan kom vi tillbaka hem efter vår sista period i Lettland för den här terminen.

Vistelsen i Lettland väcker minnen från den tiden då Riga var vår hemstad. Då vi nu gick genom Vermanisparken i centrala Riga såg vi med tacksamhet tillbaka på våra friluftsmöten på den stora scenen i parken. Det var inte utan möda vi lyckades få tillstånd att ha våra friluftsmöten. Det krävdes en hel del besök hos olika myndigheter innan det till slut gick igenom.

Vi mobiliserade våra krafter från de två kårerna i Riga. Riga Staff Songsters sjöng, Andres och Irina sjöng och fick det att gunga i hela parken, kadetterna och Riga 2 hade evangeliska teaterstycken, Rut och Isabel spelade fyrhändigt piano och mycket mer. Här kommer några glimtar (Beklagar kameraföringen, men detta är mer än sex år sedan och jag var ung och oerfaren på den tiden. Men videosnuttarna ger ändå en känsla av stämningen i parken):


 Halleluja in the park with Konovalovs
                                             Rut och Isabel spelar fyrhändigt

Nu vankas det snart lite semester. Sverige förlorade visserligen mot Tyskland igår, men det fantastiska sommarvädret ser ut att återvända och Gud är god.

Bilden är från vår kvällspromenad i går kväll och Jesus sa: "Lyft blicken och se hur fälten har vitnat till skörd" (Joh 4:35).

Ha en välsignad vecka
Peter Baronowsky 

söndag 17 juni 2018

Tidig söndagsmorgon i Riga den 17 juni 2018


Veckorevy från min högst personliga utkikspunkt på livet

Adjö Riga
Ordet "adjö" kommer från franskans "à Dieu" som betyder åt Gud. "à Dieu" är en förkortning av "je te recommande à Dieu" som betyder "jag anbefaller dig åt gud". Det är en avskedsfras och nu tar vi avsked av Riga för den här gången. Det närmaste året har vi tillbringat mer än 60 dagar i Lettland med utgångspunkt i Riga.

Det är inte otroligt att vi kommer tillbaka någon gång i höst, men nu åker vi hem till Sverige.

I tisdags hade vi vår tionde och sista samling i soldatkursen på Riga första kår.

På onsdagen körde vi västerut för att besöka kårerna och officerarna i Saldus och i Liepaja. Liepaja ligger ute vi Östersjökusten. Det blev en heldag med över fyrtio mils körning och några timmar på varje plats.


På vägen såg vi något som är typiskt för Lettland och som knappast förekommer i Sverige. Storkar, storkar och åter storkar.

Då jag berättar i Lettland att vi inte har storkar i Sverige frågar dom förvånat, med glimten i ögat, hur barn kommer till i Sverige.

På torsdagen packade vi soppa-tvål-frälsning-påsar för att senare på kvällen gå ner till centralstationen i Riga och dela ut påsarna och inbjuda till kåren. Påsarna innehöll en påse snabbsoppa, en tvål och ett bibelord om frälsning.

Det blev många kontakter och till och med förbön ute på torget. 
Soppa-, tvål- och frälsnings-påsar
En del av patrullen som delade ut påsar och inbjöd till kåren.
På fredagskvällen hade vi bönemöte på kåren och på lördagen hade kvinnorna en heldags utflykt med bland annat stavgång.

Och nu är det söndag och snart är det dags att åka upp till Bruninieku-gatan och vår söndagsgudstjänst på Riga 1. Vi ska bland annat få välkomna en ny medlem till kåren. Vi började vårens predikoserie den 7 januari med Galaterbrevet 1 och sedan har vi (inte bara Rut och jag) predikat över ett kapitel varje söndag från Galaterbrevet, Efesierbrevet, Filipperbrevet och Kolosserbrevet. Idag blir det Rut som avslutar vårterminens predikoserie med Kolosserbrevets sista kapitel.

Sedan säger vi Adjö Riga och anbefaller även dig som läser detta i Guds händer för den kommande veckan.

Peter Baronowsky.

söndag 10 juni 2018

Tidig söndagsmorgon i Riga den 10 juni 2018

Tidig söndagsmorgon i Riga den 10 juni

Veckorevy från min högst personliga utkikspunkt på livet

Så var det söndag igen och denna söndag vaknar vi upp i Riga. Vi flög ifrån Arlanda tidigt på morgonen den 6 juni, Sveriges Nationaldag, för att arbeta i Lettland. Ja, man arbetar faktiskt i Lettland på Sveriges nationaldag.
 

Kunde man inte förvänta att resten av världen skulle respektera Sverige nationaldag? I varje fall borde kanske Lettland respektera den. Det var ju inte så länge sedan Riga var Sveriges största stad! Det var någon gång på 1600-talet som Lettland var svenskt. På den tiden var hela Östersjön ett svenskt innanhav, om jag kommer ihåg rätt.

Dagen efter nationaldagen körde vi ner till Daugavpils, inte så långt ifrån Vitryska gränsen. Bilresan till Daugavpils tar sju timmar tur och retur. 42 mil på lettiska vägar.

Daugavpils är den näst största staden i Lettland och är i stort sett rysktalande. Kåren i Daugavpils samlar bortemot hundra personer till gudstjänsterna och har ett omfattande arbete bland stadens missbrukare.


På fredagen hade vi vår nionde samling i vår soldatkurs på Riga första kår. Jag undervisade där om vår elfte lärosats: Vi tror på själens odödlighet, kroppens uppståndelse, den allmänna domen vid världens slut, på de rättfärdigas eviga salighet och de orättfärdigas ändlösa straff. Därefter talade Rut om tre konsekvenser av vår elfte lärosats för våra liv: Vår egen strävan att leva rättfärdiga liv, att ta vara på varandra och uppmuntra varandra i vår vandring med Herren samt att få med oss så många som möjligt till himmelriket.
 
På lördagen undervisade vi på en socialkurs för de kårer i Lettland som arbetar bland missbrukare. Det vill säga i stort sett alla kårer. Några deltagare från Estland fanns också med på kursen.

Idag är det söndagsmorgon och vi är snart på väg till Riga första kår för att ansvara för förmiddagsgudstjänsten. Idag har vi kommit till Kolosserbrevet kapitel tre i vår predikoserie.

Efter gudstjänsten skall vi åka på kårutflykt med kåren. Vi tar bussen till ett grönområde där vi grillar, leker och har gemenskap. Det har utlovats bra väder under dagen, så det blir säkert bra. 

Därefter är det dags att samla krafter för en ny vecka.
Jag ber att du ska få uppleva en välsignad vecka.
Peter Baronowsky

söndag 3 juni 2018

Tidig söndagsmorgon i Västerås den 3 juni 2018


Veckorevy från min högst personliga utkikspunkt på livet

Nu är det juni. Det verkar som om kalendern har hunnit ifatt verkligen. Det har ju varit högsommarväder en längre tid nu, men nu har vi även börjat på den första sommarmånaden.

En stor del av veckan har vi tillbringat på svenska sommarvägar. Vi har kört mer än 150 mil då vi besökt ett antal officerare för mentorssamtal och coaching. Veckans resor kan sammanfattas i två reflektioner:
1/ Sverige är vackert. Varje årstid har sin speciella tjusning. Men att åka genom Sverige i högsommarskrud är verkligen fantastiskt. Jag skulle naturligtvis tagit några fina bilder, men det var så vackert att jag glömde bort det.
2/ Vi har många fantastiska officerare i Frälsningsarmén. Människor som lever ut sin kallelse och står på för Jesus i både goda och mindre goda dagar. Jag ber att Herren ska välsigna dem då de står och välsignar andra människor dag efter dag.


Men veckan har också innehållet ett par höjdpunkter i den privata sektorn. Vi fick vara med om en grillkväll tillsammans med goda vänner i sommarvärmen.
Det blev visst inga bilder på det heller, men gott var det och trevligt var det.

Barfotaspring på gräsmattan
En eftermiddag i poolen
I helgen har vi också haft besök av yngste sonen och hans flickor. Det blev mycket lek och skratt. En del timmar tillbringade vi i en god väns pool som vi fick låna under hans utlandsvistelse. Det verkar som vi börjar etablera oss i Västerås. Både grillkväll och pooldag hos goda vänner under samma vecka!

Livet som pensionär
Den gångna veckan har jag börjat reflektera över "Livet som pensionär". 15 timmar i bilen ger ju ett visst utrymme för eftertanke. Vi har nu varit pensionärer i fem år och fått en del erfarenhet av pensionärslivet. Jag kommer efter hand att skriva några personliga inlägg om hur det blev att bli befordrad till pensionär. Men det kommer en annan gång.

Nu är det det snart dags att börja ytterligare en vecka som pensionär. Ett titt i kalendern säger mig att det nalkas ytterligare en Lettlandsresa under vecka. Men förresten, varför envisas vi svenskar att kalla landet för Lettland då det egentligen heter något helt annat. Resten av världen (inklusive Norge) kallar landet det det heter: Latvia.

Ha en välsignad vecka
Peter Baronowsky

Tidig söndagsmorgon i Västerås 29 december

Veckorevy från min högst personliga utkikspunkt på livet Så var det söndag igen. Efter en veckas julfirande. I måndags körde vi ...