Tidig söndagsmorgon i Örnsköldsvik den 24 november 2019

Veckorevy från min högst personliga utkikspunkt på livet

Förra söndagen var vi på förmiddagsgudstjänst på Frälsningsarmén i Moss i Norge (Bild 1). Det har varit vår hemkår i sammanlagt 13 år. Först nio år på 1980-talet och sedan fyra år på 2010-talet. 

Temat för gudstjänsten var "Riv ned murarna" och jag tänkte för mig själv "finns det fortfarande murar som inte är nedrivna". Vi lever i ett samhälle där man inte vill uppleva murar av regler som talar om hur vi ska leva. Normkritik är ett vägledande ord för många.

Men murar kan ses på två sätt. Å ena sidan är de ett hinder som står i vägen för mig att göra det jag vill. Å andra sidan är murarna ett skydd för det som finns utanför. 

I Bibeln kan vi läsa om hur murarna kan vara en del av en andligt höjdpunkt. Både då de rivs och då de byggs. Murarna runt Jeriko rasade då Guds folk gick runt murarna dag efter dag. Då murarna till Guds tempel började byggas efter fångenskapen i Babylon var det en stor andlig höjdpunkt som inte lämnade någon opåverkad.

Efterhand som gudstjänsten fortskred blev jag lugnad om vilka murar som skulle rivas. Det handlade om våra tankar: "Ty de vapen jag brukar i min kamp hör inte denna världen till utan får kraft av Gud att bryta ner starka fästen. Jag bryter ner tankebyggnader och allt som trotsigt reser sig mot kunskapen om Gud, jag gör varje tanke till en lydig fånge hos Kristus" (2 Kor 10:4-5).

Det finns alltså murar vi ska riva ned och andra vi ska söka skydd bakom för att inte hamna vilse. Det ser ut som det svåra i våra dagar är att veta vilka murar vi ska riva ned och vilka vi ska vårda.

Efter förmiddagsgudstjänsten i Moss körde vi österut till Sverige och under veckan hann vi med mentorsbesök i Värmland, Dalarna och Norrland.

På fredagen kom vi fram till Örnsköldsvik där vi undervisar på Distansbibelskola Norr.

På väggen på kåren i Örnsköldsvik satt en bild från kårens nyblivna vänskapskår i Lettland. På bilden ser vi Ilona och Dmitrij med familj, två av officerarna som ordinerades till frälsningsofficerare i Lettland då vi bodde där. Dom är nu kårledare på kåren i Saldus som vi var med och öppnade under tiden i Lettland (bild 2).

Under helgen i Örnsköldsvik fick vi möta en grupp deltagare som var superhungriga att lära sig mer från Guds ord. Det var en stor inspiration för oss att möta dem (bild 3).

Nu är det söndag morgon och snart dags att gå till förmiddagsgudstjänsten på kåren i Örnsköldsvik. Jag ska tala och kåren ska välkomna fyra nya medlemmar. Sedan bär det av söderut och hem till Västerås.

Ha en välsignad ny vecka
Peter Baronowsky

Tidig söndagsmorgon på Jelöy (Norge) den 17 november

Veckorevy från min högst personliga utkikspunkt på livet

Den största delen av veckan har vi varit ute på en mentorsresa och besökt frälsningsofficerare i olika delar av landet. Då vi planerade resan tänkte vi att det kunde vara vinter och halt vid den tidpunkten, så vi lämnade bilen hemma och tog oss runt med tåg och buss.

Det blev sammanlagt elva tåg- eller bussresor genom: Östergötland, Småland, Skåne, Halland, Västergötland, Södermanland och Västmanland. 

Vi kom hem från mentorsresan på torsdagskvällen och på fredagsmorgonen satte vi oss i bilen för att köra till Norge och besöka yngste sonen med familj som bor på Frälsningsarméns folkhögskola på Jelöy i Norge (Jelöy är en del av staden Moss).

På Jelöy folkhögskola har vi bott och arbetat i 13 år av vårt yrkesverksamma liv och där har mellansonen tillbringat större delen av sin barndom. Många minnen är förknippade med utsikten över Oslofjorden från vardagsrumsfönstret (Bild 2).

På fredagskvällen kom vi fram lagom för att följa med familjen till frälsningsarmékåren som ligger på samma område som folkhögskolan, kurscentret och officersskolan. Där var det barnaktiviteter och minsta dottern gick till "Junior" för årskurs 1-4, och äldsta dottern gick till "Between" för årskurs 5-7.

På Junior var programmet att laga Sushi. 15-20 små barn utrustade med knivar fick förbereda maten och det blev till slut Sushi för alla. (På bild 3 är det familjens yngsta dotter som lagar Sushi)

På Between var det mellansonen med hustru som svarade för aktiviteterna.

Då mellansonen var i samma ålder som sina döttrar är nu, var det han som gick på barnaktiviteterna på Frälsningsarmén i Moss. Flera av er som läser rupeba.se var under den tiden unga frälsningsofficerare och ansvarade under en period för barnaktiviteterna för våra barn (Vem kunde väl ha anat att mellansonen skulle komma tillbaka till Jelöy som vuxen och arbeta som lärare på folkhögskolan). Tack för hjälpen, alla ungdomsledare!!!

Men nu är det söndagsmorgon och snart dags att gå uppför backen till kåren och förmiddagsgudstjänst. Idag ska man visst insätta en ny FABU-leder i kåren i Moss (FABU = Frelsesarmeens barn og unge. Ungefär detsamma som ungdomsfanjunkare i Sverige). Efter gudstjänsten kör vi österut på E18 som leder hela vägen hem till Västerås.

Ha en välsignad vecka!
Peter Baronowsky

Tidig söndagsmorgon i Västerås 10 november 2019

Tidig söndagsmorgon i Västerås 10 november 2019

Veckorevy från min högst personliga utkikspunkt på livet

Nu är det söndag igen. Det sägs att tiden går fortare då man blir äldre, men det kan ju inte jag veta så mycket om, för jag har ju inte blivit äldre ännu. I varje fall inte om man jämför med Moses. Han var ju åttio år då han fick sin kallelse från Gud. 

En personlig höjdpunkt under veckan var bibeldagen på Västerås kår. Rut och jag hade fått som tema "Den yttersta tiden och Jesu återkomst". Det var bibelundervisning från 10.00-16.00 med korta avbrott för kaffe och lunch. Där fick vi ta fram Bibelns undervisning om Jesu återkomst, vedermödan, uppryckelsen, tidens tecken och mycket mer som hör ihop med den sista tiden. 

Jag tycker att det är underligt att det i våra dagar predikas och undervisas så lite om Jesu återkomst och den sista tiden. Det är ju faktiskt det ämne som Nya Testamentet talar mest om. Jesus gör det ständigt i evangelierna. Paulus har det med i de flesta av sina brev och i några brev är det till och med huvudämnet. Petrus undervisar om det och i några brev är det huvudämnet. Johannes talar om det i sina brev och Johannes uppenbarelse handlar om den sista tiden. Jakob har bara skrivit ett brev, men återkommer till ämnet om den sista tiden flera gånger i sitt brev. Judas (inte han som förrådde Jesus) har skrivit ett enda kapitel i Bibeln och i det kapitlet handlar flera av verserna om den sista tiden.

Så frågan kvarstår: Varför talar vi så lite om det som Nya Testamentet tar så mycket om. Om det var viktigt för den Helige ande att inspirera så många att tala så mycket om det borde det vara högaktuellt även idag. 

Men den här helgen fick vi i alla fall ägna både lördagen och söndagen åt Jesu återkomst.

Jag har haft förmånen att under många år predika och undervisa om den yttersta tiden och jag har fått se att budskapet kan vara livsförvandlande om man presenterar det som det var tänkt i Bibeln, som ett tröstbudskap och inte som ett skrämselbudskap (1 Tess 4:18).

Hösten 1979 var vi nyinflyttade på Jelöy Folkhögskola i Norge. Jag ansvarade för bibellinjen och de övriga linjerna var musik, socialkunskap, datakunskap, slöjd och Collegelinjen. En vecka på höstterminen la vi upp till en temavecka, där alla eleverna fick välja ett annat ämne än sitt linjeval att fördjupa sig i. Det ämne jag inbjöd till var "Endetiden" (Ändens tid på svenska). Jag tror det var 15-20 elever som valde mitt ämne. Under en hel veckas tid läste vi bibelprofetior och fördjupade oss i Bibelns undervisning om den sista tiden. Bland de elever som hade valt mitt ämne fanns en ishockeyspelare från Stjernen i Fredrikstad. I likhet med flera andra i gruppen var han inte kristen. Det var han som på lördagen fick i uppdrag att redovisa för hela skolan vad vi hade arbetat med under veckan. Så kom lördagen och den ena gruppen efter den andra redovisade. Så var det ishockeyspelarens tur. Han ritade ett stort tidsschema på tavlan inför de ca 100 eleverna och alla lärarna. Då han hade berättat färdigt slutade han med orden "Då vi nu vet vad som kommer att hända är det bäst att för oss var och en att vi tänker igenom vår situation". Och det gjorde han. Samma kväll tog han emot Jesus!

Tillbaka till Västerås och bibelhelgen. Efter lördagens undervisning åkte vi ganska direkt till Uppsala. Västerås musikkår skulle medverka på Evangelistfondens årliga prisutdelning på kåren i Uppsala. De tre pristagarna i år var Linda Bergling (Årets hedersevangelist), Sebastian Stakset (Årets evangelist) samt Life Mission (Årets Organisation). Läs mer här: http://www.evangelistfonden.se/

Men nu är det söndagsmorgon och snart dags att åka till kåren i Västerås och avslutningsmötet på bibelhelgen. Jag kommer att tala om hur vår spelplan ser ut som kristna. Det är viktigt att veta hur spelplanen ser ut både i livet och fotboll. I fotboll är det viktigt att veta var man ska göra mål och var man ska hindra att det blir mål. Man måste veta vilka som är medspelare och vilka som är motspelare. Mellansonen är fotbollslärare på Jelöy folkhögskola i Norge. Hans flickor började spela fotboll tidigt i livet, men då jag skulle komma och titta då de spelade match såg det ut som om dom inte alltid var så intresserade av matchen. De stod ofta och pratade med varandra då bollen var långt borta. För att råda bot för det sviktande intresset för matchen hade ledarna infört en del regler som flickorna måste hålla sig till. Jag kommer inte ihåg alla, men jag kommer ihåg att en regel sa att man inte fick hjula under matchen även om bollen var långt borta och man fick inte gå och hålla varandra i handen. Då jag låg och tänkte på det tidigt i morse slog mig plötsligt tanken om kan det vara så illa med Sveriges kristenhet i dag. Är vi ointresserade av "matchen"? Håller vi på med olika sysselsättningar som kan vara trevliga men som inte hjälper till att nå målet?  

Om det är viktigt att veta hur spelplanen ser ut i fotboll så är det ännu viktigare att känna till den spelplan vi har som kristna då vi börjar närma oss denna tidsålders slut. Det är många som har försökt att förutsäga datum för Jesu återkomst, men en sak vet jag säkert: Vi har aldrig varit närmare än nu.

Ha en välsignad vecka

Peter Baronowsky

Tidig söndagsmorgon i Västerås den 3 november 2019

Tidig söndagsmorgon i Västerås den 3 november 2019

Veckorevy från min högst personliga utkikspunkt på livet

Förra veckan avslutades med söndagskväll på Frälsningsarmén i Västerås. Bild och text hämtat från FA Västerås Facebooksida, producerat av Fredrik Bratterud: "Härlig eftermiddagsgudtjänst idag. De som konfirmerades i Halmstad i somras har nu återträff i Västerås och de deltog i gudstjänsten. Ruben predikade och lovsångsteamet (nytt för helgen) ledde oss i härlig lovsång. Böneplatsen fylldes fort med både unga och äldre. Underbart!
Gud är god. ❤️ Jesus är svaret för vår värld idag!"

Rubens predikan på konfagudstjänsten handlade om Josefs liv där både Poti-far och hans hustru Poti-mor spelade en central roll, och temat för predikan var "Det finns mera!"

I tisdags hade vi vår hemgrupp som samlas varannan tisdag. De flesta tisdagar under höstterminen har vi varit på "resande fot", men det är en högtidsstund varje gång vi får vara med. Kåren i Västerås ha sex hemgrupper (Tror jag. Det kan vara fler). De flesta hemgrupperna är indelade geografiskt och några åldersmässigt (för ungdomar och för daglediga).

Gemensamt för hemgrupperna är att vi varje gång samtalar om innehållet i söndagens predikan. Det tycker jag är väldigt bra. Annars finns risken att predikan glöms bort i det ögonblick vi lämnar lokalen på söndagen. Men i hemgruppen får vi tillfälle att samtala om predikan blandat med personliga erfarenheter och vittnesbörd. I vår hemgrupp talade vi mycket om vår egen längtan efter att få uppleva att det finns mera. Både för oss personligen och för kåren.

Den kommande helgen svarar Rut och jag för en bibelhelg på kåren i Västerås. Vi har blivit ombedda att tala över ämnet "Jesu återkomst och den yttersta tiden." Samlingarna blir på lördagen mellan 10.00 och16.00 samt gudstjänst på söndag kl.11.00. Du är välkommen.

Den gångna veckan har det också varit höstlov i skolorna. Det för det goda med sig att vi fick övernattningsbesök av Stockholmsbarnbarnen. Stockholmsbarnbarnens pappa, som dessutom är vår yngste son, hade tagit ledigt från jobbet för att vara med sina flickor i Västerås. Det blev dagar med sällskapsspel och lekar ute och inne.

Men nu är det söndagsmorgon och snart dags att gå på gudstjänst på Frälsningsarmén. Sedan är det dags att förbereda sig för veckan som kommer.

Jag ber att du ska få en välsignad vecka.
Peter Baronowsky