Tidig söndagsmorgon i Västerås 29 december

Veckorevy från min högst personliga utkikspunkt på livet

Så var det söndag igen. Efter en veckas julfirande. I måndags körde vi ned till Borås, eller för att vara mer exakt, till Frufällan där äldste sonen bor med sin familj. På vägen till Borås hämtade vi upp äldsta barnbarnet som studerar på högskolan i Eskilstuna.

Frufällan ligger mellan Borås och Fristad, och Fristad är den plats vi bodde då vi flyttade hem från Norge första gången. Varför heter Frufällan Frufällan? På Wikipedia kan man läsa:  "Många har gjort sig lustiga över namnet Frufällan. Det har dock en naturlig förklaring, och kommer från en gård med namnet Frugården som hade en skogsfälla/svedja (skogen fälldes för att ge mark där ett torp skulle kunna byggas). Torpet låg nära järnvägen och gav namn åt en hållplats vid denna, och senare till hela stationssamhället."

I Frufällan fick vi vara med om en heldags julaftonsfirande tillsammans med Boråsfamiljen med julfrukost, jullunch, julevangeliet, julklappsutdelning, Kalle Anka och julgröt.

På juldagens förmiddag fick vi vara med om gudstjänsten på Frälsningsarmén i Borås. Äldste sonen Mikael och jag spelade kornettduett med Rut på pianot. Mikaels fru, Johanna, sjöng solo ackompanjerad av Mikael på piano, Jag predikade och Mikael avslutade med trumpetsolo.

Efter lunch satte vi oss i bilen för att åka tillbaka hem till Västerås för att hinna hem i tid för att ta emot Norgefamiljen som anlände på Annandag Jul.

På lördagen anslöt även Stockholmsfamiljen och vi fick fira en något försenad "julafton" tillsammans med de två yngsta sönerna med familjer.  

Ja, den här veckan blev det verkligen en veckorevy från en mycket personlig utkikspunkt.

Jag önskar er alla en välsignad vecka, som kommer att innehålla ett årsskifte, ja till och med ett deceniumskifte.
/Peter Baronowsky

Tidig söndagsmorgon i Västerås två dagar före julafton

Personliga reflektioner från min egen utkikspunkt på livet

Nu är vi nästan framme. Man kan säga att hela adventstiden siktar fram till just detta: Jesu födelse!

I vår kultur relaterar alla andra händelser till Jesu födelse. Varje gång vi skriver ett datum erkänner vi på ett sätt Jesus. Varje årtal är bestämt efter Jesu födelse. Allt som hände före Jesus dateras efter hur många år före Jesu födelse det hände, och alla händelser som hände efter Jesus dateras efter hur många år det är efter Jesus födelse.

Före Jesus daterade man efter kungarna. I Gamla testamentet kan vi ofta läsa att något hände i den eller den kungens tredje regeringsår. Men nu daterar vi inte längre efter kungarna, utan nu dateras allt efter Konungen Jesus.

Till och med min identitet dateras efter Jesu födelse. Ingen kan ha ett svenskt körkort eller id-kort som inte relaterar till Jesus. I ditt körkort eller id-handling kan man se hur många år efter Jesu födelse som du föddes.

Vi närmar oss firandet av världshistoriens viktigaste datum. De som levde då hade ingen aning om att de just då upplevde världshistoriens viktigaste dag. De låg och sov som vilken annan natt som helst utan att veta om det. Men de som visste om det gick till krubban för att böja sig för konungarnas konung.

Då jag var liten fick jag varje år en adventskalender. De kunde se väldigt olika ut. Man visste inte vad som skulle finnas bakom de olika luckorna. Men bakom lucka 24 visste jag tidigt vad som fanns bakom. Där fanns med säkerhet alltid en bild av Jesus i krubban.

Mycket har ändrat sig sedan dess. Idag skulle man säkert bli förvånad om Jesus dolde sig bakom lucka 24.

Man är fortfarande mån om att fira julen (= Jesu födelsedag). Helgen firas med familj, många vänner, mycket mat och en oändlig mängd julklappar (=födelsedagspresenter). Men får födelsedagsbarnet själv vara med?

Från Nya Testamentets tid kan vi läsa: "Han kom till sitt eget, och hans egna tog inte emot honom" (Joh 1:11). Vad kommer det att stå om vår generation? Om mig?

Med önskan om en välsignad julhögtid
Peter Baronowsky

Tidig söndagsmorgon i Västerås den 15 december

Förra söndagen var en intensiv och välsignad dag. 

Det började med förmiddagsgudstjänst på Frälsningsarmén i Västerås. Rut och jag hade fått förmånen att leda och tala. Musikkåren spelade och lokalen var välfylld. Efter predikan blev det inbjudan till böneplatsen. I Västerås är botbänken delad på mitten av trappan till plattformen. I inbjudan ber vi alltid dem som vill be för sig själva att gå till den högra sidan och dem som vill ha förbön gå till den vänstra. Då väljer man själv om man vill be själv eller tillsammans med någon.

Inbjudan gick ut och båda sidorna fylldes ganska fort av bedjare. Både av dem som ville be själva och för dem som ville ha hjälp i förbön. Vi upplevde en stark gudsnärvaro och då mötet var slut förstod vi att två personer hade tagit emot Jesus och blivit frälsta. Det blev naturligtvis en stor glädje i himlen (se Luk 15:10). Jag tror att änglarna stod på tå för att följa det som hände på kåren i Västerås. Jag undrar om jag inte också hörde ett och annat "halleluja" där uppifrån.

På kvällen var det ekumeniskt bönemöte i Mikaelikyrkan. Dessa samlingar hålls normalt en söndag i månaden. Samlingarna ser normalt ut så här: En lovsångsgrupp från någon av församlingarna leder i lovsång, någon pastor/präst/frälsningsofficer är inbjuden att tala och efter talet ber vi för Västerås i olika bönestationer. Vi ber för församlingarna, pastorerna, skolorna, politikerna och många andra stationer. Bedjare från de många olika församlingarna och samfunden i Västerås var nu samlade på söndagskvällen och Rut var kvällens talare. Budskapet togs emot med ödmjukhet och självrannsakan och ledde oss naturligt in i förbönsstunden (Bild 2: Mikaelikyrkan i Västerås).

Veckan innehöll också mentorsbesök, men inte längre bort än att vi kunde sova hemma varje natt under veckan.

I lördags var musikkåren ute och spelade vid julgrytan i Västerås centrum (bild 1 är visserligen från förra året men det såg ungefär likadant ut i år).
 

Sent på lördagskvällen fick jag ett mejl en bild från mellansonens hustru. På bilden ser du mellansonens mellanbarn stå grytvakt hemma i Moss, Norge (Bild 3). Det var inte så många år sedan farfar själv stod grytvakt på just den platsen. Är det det man kallar "I fädrens spår"? Nu kanske du undrar varför det står "Vipps" i skylten som hänger under skölden. Jo det betyder helt enkelt "Swish" på norska.

Nu är det det söndagsmorgon och idag är det adventsmusikgudstjänst på kåren i Västerås. Daniel Viklund sjunger, musikkåren spelar och kören sjunger. Välkommen om du finns i närheten.

Ha en välsignad vecka
Peter Baronowsky

Tidig söndagsmorgon i Västerås den 8 december

Veckorevy från min högst personliga utkikspunkt på livet

Förra söndagen var det stor fest på kåren i Västerås. Tre nya frälsningssoldater och en ny civilmedlem (Bild 1 från kårens Facebooksida).

Under veckan har Rut och jag varit ute på "mentorsresa" och besökt officerare på en rad platser.

Under veckan jag också fått ett mail med en fråga från en frälsningsofficer som jag inte har träffat på länge. Jag fick också samma fråga härom helgen då vi hade en bibelhelg på kåren i Västerås om Jesu återkomst, och jag har även fått frågan från Norge. Här kommer frågan: "Hur går det med din bok om Jesu återkomst? Kommer den under 2020?". Svaret är: Ja (om jag hinner med och om Herren dröjer).

Vi kom hem från mentorsresan på fredagskvällen och på lördagen hade jag förmånen att få stå vid julgrytan utanför köpcentret där vi bor.
(Bild 2: Den unge mannen till vänster är undertecknad och den ännu yngre mannen till höger blev soldat förra söndagen. Se bild 1)

Nu är det söndagsmorgon och snart dags att åka till Frälsningsarmén i Västerås och förmiddagsgudstjänst. Rut och jag ansvarar för mötet. Rut leder lovsången och jag predikar. Ikväll är det ekumenisk bönesamling i Mikaelikyrkan och då är det Rut som predikar.

Ha en välsignad ny vecka
Peter Baronowsky

Tidig söndagsmorgon i Västerås den 1 december

Förra söndagen avslutade vi helgen med Distansbibelskola Norr i Örnsköldsvik. Efter morgonundervisningen på bibelskolan var det gudstjänst på kåren. Det var stor fest med alla barnen och välkomnandet av fyra nya medlemmar på kåren  (bilden).

På tisdagskvällen hade vi samling för hemgruppen hemma hos oss i Västerås. Det är dessvärre inte så ofta vi kan vara med på hemgruppssamlingarna, men det är en förmån att få vara med de gånger vi kan. 

Under veckan har jag också lagt ut det sista avsnittet på vår digitala bibelskola om tio Steg i tro. Varje tisdag de senaste tio veckorna har det kommit ett nytt avsnitt. Om du har missat något kan du finna hela serien här: https://rupeba.blogspot.com/2019/11/bibelskolan-to-steg-i-tro.html

Under veckan reagerade vi  starkt på en artikel i Dagen med rubriken: "Samkönat äktenskap inget hinder för att bli frälsningssoldat". Det resulterade i två artiklar som vi skrev i onsdags och i fredags. De två artiklarna lästes sammanlagt av mer än 2.000 personer, vilket troligen är rekord på rupeba.se. Om du mot förmodan är en av de få som inte läst artiklarna kan du läsa dem här:
Onsdagsartiklen: https://rupeba.blogspot.com/2019/11/har-fralsningsarmen-andrat-standpunkt.html
Fredagsartikeln: https://rupeba.blogspot.com/2019/11/fas-larosats-nr-1.html
Ytterligare ett inlägg kommer i morgon.

Hela lördagen tillbringade vi i Stockholm tillsammans med yngste sonen och hans familj. Dagen började med att vi gick på skridskoträning (se bilden). Sedan blev det flera promenader och dagen avslutades med lördagsmys hemma hos familjen. Det är alltför sällan vi haft möjlighet att träffas under en period.

Nu går vi in i årets sista månad och den sista månaden i årets bibelläsning "Nya Testamentet och Psaltaren på ett år". Under december läser vi Uppenbarelseboken och de sista psalmerna i Psaltaren. Sedan, den 1 januari 2020, börjar vi på bibelläsningsplanen "Gamla Testamentet på två år". Om du inte redan har anmält dig för att få dagens inlägg i ett mejl, kan du skriva till info@rupeba.se och skriva "Utmaningen 2020".

Nu är det söndagsmorgon och snart dags att åka till kåren i Västerås för förmiddagsgudstjänsten. Idag ska det bli soldatinvigning och välkomnande av nya civilmedlemmar. Stor fest i Västerås.

Jag önskar dig en välsignad ny vecka
Peter Baronowsky

Tidig söndagsmorgon i Örnsköldsvik den 24 november 2019

Veckorevy från min högst personliga utkikspunkt på livet

Förra söndagen var vi på förmiddagsgudstjänst på Frälsningsarmén i Moss i Norge (Bild 1). Det har varit vår hemkår i sammanlagt 13 år. Först nio år på 1980-talet och sedan fyra år på 2010-talet. 

Temat för gudstjänsten var "Riv ned murarna" och jag tänkte för mig själv "finns det fortfarande murar som inte är nedrivna". Vi lever i ett samhälle där man inte vill uppleva murar av regler som talar om hur vi ska leva. Normkritik är ett vägledande ord för många.

Men murar kan ses på två sätt. Å ena sidan är de ett hinder som står i vägen för mig att göra det jag vill. Å andra sidan är murarna ett skydd för det som finns utanför. 

I Bibeln kan vi läsa om hur murarna kan vara en del av en andligt höjdpunkt. Både då de rivs och då de byggs. Murarna runt Jeriko rasade då Guds folk gick runt murarna dag efter dag. Då murarna till Guds tempel började byggas efter fångenskapen i Babylon var det en stor andlig höjdpunkt som inte lämnade någon opåverkad.

Efterhand som gudstjänsten fortskred blev jag lugnad om vilka murar som skulle rivas. Det handlade om våra tankar: "Ty de vapen jag brukar i min kamp hör inte denna världen till utan får kraft av Gud att bryta ner starka fästen. Jag bryter ner tankebyggnader och allt som trotsigt reser sig mot kunskapen om Gud, jag gör varje tanke till en lydig fånge hos Kristus" (2 Kor 10:4-5).

Det finns alltså murar vi ska riva ned och andra vi ska söka skydd bakom för att inte hamna vilse. Det ser ut som det svåra i våra dagar är att veta vilka murar vi ska riva ned och vilka vi ska vårda.

Efter förmiddagsgudstjänsten i Moss körde vi österut till Sverige och under veckan hann vi med mentorsbesök i Värmland, Dalarna och Norrland.

På fredagen kom vi fram till Örnsköldsvik där vi undervisar på Distansbibelskola Norr.

På väggen på kåren i Örnsköldsvik satt en bild från kårens nyblivna vänskapskår i Lettland. På bilden ser vi Ilona och Dmitrij med familj, två av officerarna som ordinerades till frälsningsofficerare i Lettland då vi bodde där. Dom är nu kårledare på kåren i Saldus som vi var med och öppnade under tiden i Lettland (bild 2).

Under helgen i Örnsköldsvik fick vi möta en grupp deltagare som var superhungriga att lära sig mer från Guds ord. Det var en stor inspiration för oss att möta dem (bild 3).

Nu är det söndag morgon och snart dags att gå till förmiddagsgudstjänsten på kåren i Örnsköldsvik. Jag ska tala och kåren ska välkomna fyra nya medlemmar. Sedan bär det av söderut och hem till Västerås.

Ha en välsignad ny vecka
Peter Baronowsky

Tidig söndagsmorgon på Jelöy (Norge) den 17 november

Veckorevy från min högst personliga utkikspunkt på livet

Den största delen av veckan har vi varit ute på en mentorsresa och besökt frälsningsofficerare i olika delar av landet. Då vi planerade resan tänkte vi att det kunde vara vinter och halt vid den tidpunkten, så vi lämnade bilen hemma och tog oss runt med tåg och buss.

Det blev sammanlagt elva tåg- eller bussresor genom: Östergötland, Småland, Skåne, Halland, Västergötland, Södermanland och Västmanland. 

Vi kom hem från mentorsresan på torsdagskvällen och på fredagsmorgonen satte vi oss i bilen för att köra till Norge och besöka yngste sonen med familj som bor på Frälsningsarméns folkhögskola på Jelöy i Norge (Jelöy är en del av staden Moss).

På Jelöy folkhögskola har vi bott och arbetat i 13 år av vårt yrkesverksamma liv och där har mellansonen tillbringat större delen av sin barndom. Många minnen är förknippade med utsikten över Oslofjorden från vardagsrumsfönstret (Bild 2).

På fredagskvällen kom vi fram lagom för att följa med familjen till frälsningsarmékåren som ligger på samma område som folkhögskolan, kurscentret och officersskolan. Där var det barnaktiviteter och minsta dottern gick till "Junior" för årskurs 1-4, och äldsta dottern gick till "Between" för årskurs 5-7.

På Junior var programmet att laga Sushi. 15-20 små barn utrustade med knivar fick förbereda maten och det blev till slut Sushi för alla. (På bild 3 är det familjens yngsta dotter som lagar Sushi)

På Between var det mellansonen med hustru som svarade för aktiviteterna.

Då mellansonen var i samma ålder som sina döttrar är nu, var det han som gick på barnaktiviteterna på Frälsningsarmén i Moss. Flera av er som läser rupeba.se var under den tiden unga frälsningsofficerare och ansvarade under en period för barnaktiviteterna för våra barn (Vem kunde väl ha anat att mellansonen skulle komma tillbaka till Jelöy som vuxen och arbeta som lärare på folkhögskolan). Tack för hjälpen, alla ungdomsledare!!!

Men nu är det söndagsmorgon och snart dags att gå uppför backen till kåren och förmiddagsgudstjänst. Idag ska man visst insätta en ny FABU-leder i kåren i Moss (FABU = Frelsesarmeens barn og unge. Ungefär detsamma som ungdomsfanjunkare i Sverige). Efter gudstjänsten kör vi österut på E18 som leder hela vägen hem till Västerås.

Ha en välsignad vecka!
Peter Baronowsky