Tidig söndagsmorgon den 29 september

Veckorevy från min högst personlig utkikspunkt på livet  

Förra helgen hade vi en bibelhelg på Templet i Stockholm. Temat vi hade fått för helgen var: "Tar jag min tro på allvar?" 

Jag började helgen med att beskriva två bärande teman i Nya Testamentet som vi nästan inte talar om längre.

Det ena handlar om den dubbla utgången. Vårt liv här på jorden kommer att påverka vår evighet. Jesus talar om det vid upprepade tillfällen:
- Det finns en väg som leder till livet och en annan som leder till fördärvet (Matt 7:13-14)
- Att Gud utgav sin son för att vi inte skulle gå förlorade utan ha evigt liv (Joh 3:16)
- I liknelsen om de tio jungfrurna kommer några att välkomnas in till bröllopet, medan andra möts av en stängd dörr (Matt 25:1-13).
Varför hör vi (nästan) aldrig förkunnelse om detta tema som var så viktigt för Jesus att förkunna?

Det andra temat som vi sällan hör förkunnas hänger samman med det första: Jesu återkomst och den sista tiden. Jag tror inte det finns något ämne som det talas så mycket om i Nya Testamentet som just detta. Och jag frågar igen: varför talar vi så lite om det som Bibeln talar så mycket om?

Nu kanske du undrar på vilket sätt dessa två teman hänger samman med ämnet för bibelhelgen "Tar du din tro på allvar?"

Jo, om vi slutar fokusera på dessa två centrala ämnen i Bibeln, så leder det till att vi verkligen inte tar vår tro på allvar. Om vi slutar tro på den dubbla utgången och på Jesu återkomst hamnar vi i en ljum kristendom som närmast liknar en fritidsaktivitet, även om det ibland blir väldigt mycket aktivitet.

Men om vi verkligen tar dessa teman på allvar kommer det att leda till:

1/ Att vi verkligen skyndar oss att leva nära Jesus och låter Jesus forma oss
("Då nu allt detta går mot sin upplösning, hur heligt och gudfruktigt ska ni dp inte leva, medan ni väntar på Guds dag. 1 Pet 3:11-12)

2/ Om vi verkligen tror att Jesus ska komma tillbaka snart och vi kommer att ställas inför den yttersta domen, så är det troligt att vi skulle berätta för någon som vi älskar hur viktigt det är att ha sin sak klar med Gud.
("Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar! Matt 28:19)

Ja, detta blev kanske ett ovanligt budskap på "Tidig söndagsmorgon", men det är verkligen viktiga frågor att tänka över medan vi väntar....

Den gångna veckan har vi också startat en ny serie i Torsdagsbibelskolan. Denna veckan och ytterligare nio veckor framöver lägger vi ut TIO STEG PÅ DEN KRISTNA VANDRINGEN. Om du missade det kan du läsa det första avsnittet här: https://rupeba.blogspot.com/2019/09/bibelskolan-tio-steg-i-tro-del-1.html

Den gångna veckan handlade UTMANINGEN i går (lördagen) om att infria de löften vi givit åt Gud. Här kommer mina tre löften som har varit vägledande i mitt liv och som jag arbetar på att infria varje ny dag:

1/ Då jag, femton år gammal, blev invigt till soldat i Frälsningsarmén avgav jag mina soldatlöften (utan att riktigt förstå vad jag lovade). Du kan läsa soldatlöftena här: https://rupeba.blogspot.com/2019/09/en-soldatsloften-krigsartiklarna.html

2/ För lite mer än femtio år sedan lovade jag Rut (och Herren) att älska och vårda Rut så länge jag lever.

3/ Då jag sent omsider blev officer i Frälsningsarmén lovade jag att älska och tjäna Gud så länge jag lever. 

Och jag lever ju fortfarande, eller hur?

Ha en välsignad vecka, medan vi väntar...
Peter Baronowsky

Tidig söndagsmorgon i Västerås den 22 september 2019

Den gångna vecka har vi till stor del tillbringat på Fars Hatt, granne med Bohus fästning.

Bohus fästning byggdes i början av 1300 talet för att stärka försvaret av Norges sydgräns. Senare kontrollerades fästningen av Danmark och ännu senare av Sverige. Bohus fästning har gett namn åt Bohuslän.

Fars Hatt är ett konferenshotell vid foten av fästningen och där var vi inbjudna att ta del av "Sociala Dagar", en samling för socialarbetare inom Frälsningsarmén. Där var drygt 100 personer samlade och samlingen väckte många minnen hos oss.

1988 var första gången vi var med om Sociala Dagar, då var vi just hemkomna från nio år på Jelöy Folkhögskola i Norge. Sedan arbetade vi tjugo år med ansvar för utbildning, främst inom Frälsningsarméns socialtjänst, så det blev tjugo sociala dagar för vår del. Men nu var det närmare tio år sedan vi var med på Sociala Dagar. En tanke som fortfarande lever kvar efter årets social dagar: Tack Gud för alla våra fantastiska socialarbetare som förstår att socialt arbete är ett andligt arbete.

Vår medverkan på Sociala dagarna bestod i att leda en Mini-retreat på onsdagskvällen, svara för musik och lovsång till samlingarna samt vara tillgängliga för själavårdssamtal under konferensen.

Nu är det söndagsmorgon och snart är vi på väg till Templet i Stockholm för förmiddagsgudstjänsten. Det blir avslutningen av bibelhelgen som började igår med en dag av bibelstudier och gemenskap. 

Om du befinner dig i Stockholm och läser detta tidigt på söndagsmorgonen kanske du hinner dit till gudstjänsten kl.11.00. Adressen är Östermalmsgatan 69.

Nu tar vi nog några dagar ledigt.

Ha en välsignad vecka
Peter Baronowsky

Tidig söndagsmorgon den 15 september

Veckorevy från min högst personlig utkikspunkt på livet

Förra söndagen hade kåren i Västerås sin samlingsdag inför det nya verksamhetsåret. Vi var samlade ute vid Gäddeholm vid Mälaren.

Temat var de sju faktorerna i "Naturlig församlingstillväxt": Stödjande/delegerande ledarskap, Gåvobaserad verksamhet, Hängiven andlighet, Inspirerande gudstjänster, Livsnära smågrupper, Behovsinriktad evangelisation, Kärleksfulla relationer. 

Vi blev indelade i grupper och varje grupp fick var sin tillväxtfaktor att gestalta i två korta draman. Ett då det fungerar och ett hur det kan se ut så det inte fungerar. På bilden ser du en av grupperna som förbereder sin föreställning.

Då allt detta redovisades resulterade det i intressanta samtal om hur vi ska ha det och hur vi inte ska ha det på kåren. Eller som Fredrik skrev på kårens Facebooksida: "Idag hade vi en fantastisk kårdag ute i fina Gäddeholm. Trevlig gemenskap, härlig lovsång, viktiga samtal och god mat. Diskussionerna redovisades i form av drama som uppskattades av alla.
Nu ser vi fram emot en härlig hösttermin tillsammans med målet ”Västerås för Kristus”.

Den gångna veckan har Rut och jag tillbringat på resande fot, eller snarare i resande bil. Vi har varit ute på mentorsbesök från Skåne till Dalarna och många platser däremellan, det blev lite mer än 200 mil. Jag har nog sagt det förut, men jag säger det igen: Vilka fantastiska kårofficerare vi har i landet! Det är ingen lätt uppgift de har fått. Men där står de på, vecka efter vecka, och människor blir frälsta. Jag upphör inte att imponeras av dessa hjältar.

Den gångna natten har det varit kulturnatt i Västerås och Frälsningsarmén var naturligtvis med. På kårens Facebooksida kan man läsa:
"En härlig kulturnatt i Västerås där Frälsis hade Sigmascenen hela kvällen. Först ut var Hornmusikkåren, sedan sjöng Jean-Paul. Efter det var det breakdance med Emina (känd från Talang) innan lovsångsteamet tog över med Julia som gäst. Dramagruppen framförde ”Befriad”. Många människor kom och fick höra det glada budskapet ända in på nattimmarna. Västerås för Kristus".

Nu ber jag att du ska få en välsignad ny vecka
Peter Baronowsky

Tidig söndagsmorgon i Västerås den 8 september 2019

Veckorevy från min högst personliga utkikspunkt på livet

Så har det blivit söndag igen och vi har kommit en bit in i september. Förra söndagen vaknade vi klockan fyra för att påbörja den omständliga resan tillbaka till Sverige. Vi hade läst på nätet att flygtåget till Gatwicks flygplats skulle gå från stationen Elephant and Castle tidigt på söndagsmorgon, så vi tog en taxi till stationen Elephant & Castle. Där fanns en tunnelbanestation som var stängd och ingen tågstation kunde vi se. Den fjärde personen vi frågade visste att det fanns en tågstationen i andra änden av Elephant och Castle. Där skulle man gå in i köpcentret och inne i köpcentret skulle man hitta ingången till tågstationen.

Vi tackade och sprang iväg med två barnbarn och alla väskor. Vi förstod att vi hade bråttom. Flyget på Gatwick skulle inte vänta på oss. 

Väl framme vid köpcentret såg vi att det fanns skyltar till järnvägsstationen vid köpcentrets ingång. Men köpcentret var stängt! Vi frågade ett par män som såg ut att stå och vänta på bussen. De talade om att det fanns en annan ingång till tågstationen om man gick runt hela kvarteret. Då de förstod att vi var lite osäkra på vägen dit sa de "Vi följer med".

Så gick vi den långa vägen runt hela kvarteret med två barnbarn, alla väskor och två män som hade stått och väntat på bussen.

Då vi kom runt till andra sidan av kvarteret fanns det verkligen en dörr in till tågstationen. Men det fanns inga tåg som förväntades komma eller lämna stationen så tidigt på söndagsmorgonen. Men vi måste ju komma till Gatwick flygplats i tid. Jag stannade en taxi och frågade hur mycket det skulle kosta att åka med honom till Gatwick och det skulle kosta en mindre förmögenhet.

Under tiden hade de två männen, eller om de var förklädda änglar, gått in i en port där det fanns en skylt om Mini-cabs (Mini-taxi). Männen (=änglarna) hade ordnat en bil som skulle ta oss till Gatwick till halva priset. Vi baxade in allt vårt bagage, barnbarnen och farföräldrarna, i den lilla bilen. Det sista vi såg då vi åkte iväg var att änglarna var försvunna.

Vi kom fram till Gatwick, avgångshallen var full av människor som stod och tittade upp på den stora informationsskylten där det stod vilken gate de olika flygen skull avgå ifrån. På vårt flyg stod det som enda information "Please wait".

Nästa gång vi tittade upp på skylten stod det plötsligt "Gate is closing". Vi sprang med barnbarn och väskor i full fart den långa vägen till vår gate. är hade man just bordat färdigt, men det flyget gick till någon plats i Asien. Vi hittade någon flygplatsanställd som talade om att vårt flyg hade bytt gate och skull avgå från Gate 12. Vi skyndade oss dit och fann att det flyget som utannonserades på Gate 12 skulle till Dubai. Efter en stund talade de om i högtalarna att de hade problem med skyltarna den morgonen. Som om vi inte visste det...

Vi kom med flyget och Norge-barnbarnet och Stockholms-barnbarnet kom till slut fram till sina respektive hemadresser.

Det fanns en film då jag var ung som hette "Änglar finns dom?", och jag tror att de finns. Ibland kan de till och med se ut som två luggslitna män som står och väntar på en buss. Eller var det oss de väntade på?

Nu är vi hemma och har vi kommit igång att jobba igen med att vara coacher/mentorer för ett antal frälsningsofficerare i Sverige och Lettland. Vi har i det jobbet redan hunnit med en del bilresor både söderut och norrut i Sverige.

På bloggen och på Facebook avslutar vi under den kommande veckan bibelstudieserien från Efesierbrevet i 11 avsnitt. Du kan läsa de tidigare avsnitten här: http://rupeba.blogspot.com/2019/08/bibelskolan-efesierbrevet.html.

Igår (lördag) hade kåren i Västerås friluftsmöte. Musikkåren spelade och det bjöds på kaffe och vittnesbörd. Idag (söndag) har vi samlingsdag på kåren. Vi ska samlas på Gäddeholm för en heldag tillsammans.

Ha en välsignad vecka
Peter Baronowsky

Tidig söndagsmorgon i London den 1 september

            Veckorevy från mitt högst personliga utkikspunkt på livet

(Bilden: Två tioåringar tillsammans med den brittiska kungafamiljen. Du kanske redan har räknat ut att bilden är tagen på Madame Tussauds utställning av vaxdockor. De två som vinkar tillhör alltså inte kungafamiljen, de är inte vaxdockor utan är två helt normala tio-åringar från Skandinavien)

Så vaknar vi upp en söndagsmorgon i London. Vi är här av en alldeles speciell, återkommande händelse.

För tio år sedan tog vi våra två äldsta barnbarn på en helgtur till London. De var då ungefär tio år gamla. För tre år sedan hade nästa barnbarn nått den aktningsvärda åldern tio år. Och naturligtvis måste även hon få åka en helgtur till London med farfar och farmor.

I år har ytterligare två barnbarn fyllt tio år. En från familjen som bor på Jelöy i Norge och en från familjen som bor i Stockholm och det är orsaken till att vi befinner oss i London den här helgen.

Helgen har förberetts på många olika sätt. Förra helgen, då vi hade en bibelhelg i Mandal, Norge, stannade vi till på Jelöy för att få ett, av båda föräldrarna påskrivet, dokument att vi hade föräldrarnas tillstånd att ta med barnbarnen på denna resa (det behövs numera sådana dokument).

I onsdags körde Stockholmssonen ut sin dotter till oss, med ett påskrivet förädraintyg. På torsdagen åkte vi tåg till Göteborg och vidare till Landvetter samtidigt som mormor till Norgefamiljen transporterade Norge-tioåringen med buss till Göteborg och vidare till Landvetter.

Man kan ju fundera över hur framtiden ser ut för dessa Londonresor. Om fyra år har vi ytterligare två barnbarn som fyller tio år och sedan har vi ju Charlie som fyllde ett år i sommar. Då Charlie fyller tio år kommer vi att vara 82 år. En av våra söner föreslog att det då vore bättre om Charlie hade med sig ett intyg att han tog ansvar för sin farfar och farmor. 

Förutom besök hos Madame Tussaud har helgen innehållit en åktur med London eye, musikalföreställningen av Mamma Mia, många åkturer med de röda dubbeldäckarna, besök på Hamley´s, Londons berömda leksaksaffär med sju våningar, samt besök på Primark klädaffär.

Nu är det söndagsmorgon och det blir en tidig start på dagen för att föra sällskapet hem till Sverige och sedan de båda barnbarnen till sina slutdestinationer.

Ha en välsignad ny vecka!
Peter Baronowsky