Tidig söndagsmorgon i Riga den 25 mars 2018

Veckorevy från min högst personliga utkikspunkt på livet

Så var det söndag igen och den här morgonen vaknar vi upp i Riga. En del av vårt arbete nu för tiden innebär att vara resursofficerare i Lettland.

Vi landade i Riga på fredagsmorgonen och tillbringade dagen i Frälsningsarméns stora hus i Riga som innehåller både Regionhögkvarteret, Riga första kår och en del lägenheter. Efter en dag med planeringsmöten och kontorsarbete på vårt kontor i Riga första kår körde vi över den breda Daugavafloden till vår övernattningslägenhet i det hus som varit barnhem i många år, men som nu fungerar som utbildningscentrum, Officersskola och en pionjärkår.

Frälsningsarmén i Daugapils

På lördagen körde vi bil tre och en halvtimme utefter Daugavafloden ner till den näst största staden i Lettland, Daugapils. Staden har fått sitt namn av Daugavafloden och så har man lagt till "pils", som betyder stad.  I Daugava har vi en av våra största lokaler i Lettland och en livaktig kår som fortsätter att växa.

Idag (söndag) har vi ansvaret för förmiddagsgudstjänsten på Rigas första kår och sedan följer en vecka fylld av aktiviteter. På måndag har vi en utbildningsdag för kadetter och reservkaptener. På tisdag har vi den tredje samlingen i vår kurs för blivande soldater. På onsdag reser vi västerut och besöker kårledarna i Saldus (halvvägs mor Östersjökusten). På torsdag börjar påskgudstjänsterna och under påsken har vi besök av musikkåren från Södertälje.

Södertälje musikkår

Men mer om allt detta i nästa veckas "Söndagsmorgon".

Tidig söndagsmorgon i Västerås den 18 mars 2018

Veckorevy från min högst personliga utkikspunkt på livet

Så var det söndag igen och nu har vi sovit en hel vecka hemma i våra egna sängar. Annars har det varit en hel del bilkörande den sista tiden. Och vi har till och med haft förmånen att träffa ett antal barnbarn under resans gång.

Förra veckan råkade vi på en coaching-resa passera Borås. Vi stannade upp några timmar hemma hos Borås-barnbarnen och deras föräldrar och det föll sig så väl att det näst äldsta av våra barnbarn fyllde 18 år den dagen. Efter födelsedagsmiddagen fortsatte vi söderut till nästa coaching-besök.

Barnbarnet som fyllde 18 hade dagen efter sin födelsedag beställt tid för teoriprov och uppkörning för körkort. Det gick bra och barnbarn nummer 2 har fått sitt körkort. Det påminner förresten om hur det gick till då nämnda barnbarns pappa tog körkort. Vi hade flyttat hem till Sverige och Borås efter nio år i Norge. Äldste sonen hade ett år kvar på gymnasiet i Norge och fick hyra ett rum på folkhögskolan på Jelöy där vi arbetat.

Lagom till sonens 18-årsdag hade vi beställt tid för uppkörning i Sverige. Sonen kom hem dagen före uppkörningen och klarade det bra. Att det gick så bra kan möjligen bero på att det var kraftig snöstorm i Borås den dagen och att besiktningsmannen inte kunde se så mycket av vad som hände utanför bilen. Dagen efter köpte sonen en bil för inte så många kronor och körde sedan tillbaka till Norge och skolan. Då sonen nästa gång skulle komma hem till oss i Borås ringde han från gränsen mellan Norge och Sverige och talade om att bilen hade stillsamt slutat sina dagar vid gränsövergången. Jag fick hyra en släpkärra med bogserramp och köra för att hämta son och bil hem till Borås. Dessbättre har ingen av barnbarnen som nu har körkort planerat att köpa en gammal bil som har passerat "bäst-före"-datum. (Bilen på bilden har dessbättre ingen likhet med den bil som äldste sonen köpte. Bilden är bara en illustration på "gammal bil")

Förr i tiden skulle man "köra in" nya bilar. Det vill säga att man skulle köra försiktigt och sakta de första hundra milen. På den tiden kunde man ibland se en skylt på nya bilar i England med texten "Running in - please pass". Det betyder "Bilen är under inkörning - var vänlig och kör om". Vid ett tillfälle såg jag en gammal rishög köra omkring på gatorna i London med en sådan skylt i bakfönstret. Men då jag kom närmare såg jag att texten på skylten var modifierad. Där stod det "Running out - please pass". En sådan skylt borde kanske sonen ha haft på sin gamla bil då den var på väg till Sverige på sin sista resa.

Nåväl, vi fortsatte vår coaching-resa söderut och ett par dagar och 130 mil senare kom vi upp till Moss i Norge för att leda en begravningsgudstjänst för en av våra nära vänner (du kan läsa mer om det i förra veckans "Söndagsmorgon"). (Bilen på bilden har dessvärre ingen likhet med den bil vi kör omkring i. Det är bara en illustration på begreppet "bil")

Begravningen var på Moss kår som ligger på Jelöy. På Jelöy bor också våra Norge-barnbarn tillsammans med sina föräldrar. Norge-barnbarnens pappa (=vår son) jobbar som fotbollslärare på Jelöy folkhögskola och deras mamma (=vår svärdotter) jobbar på Fretex (=Myrorna). Besöket resulterade i att vi kunde tillbringa lördagen och söndagen tillsammans med barnbarnen på handbollscup, fotbollscup och mycket annat. På lördagen passerade dessutom äldste sonen och hans näst äldste son som just fyllt 18 år på väg till Hemsedal för att åka skidor. Det blev en middag för storfamiljen.

Ja, det blev för ovanlighetens skull mycket om barnbarnen den här gången. Vi har sju stycken. Det påstås att det eventuellt kommer ytterligare en innan året är slut. Dessutom kom det ett mail igår kväll som talar om att familjen fått ytterligare ett tillskott. Det blev en flicka den här gången. Hon heter Sally och är en hund. I skrivande stund består alltså familjen av 15 människor, två hundar och en mängd kaniner,

Ha en välsignad vecka
Peter Baronowsky

Tidig söndagsmorgon på Jelöy den 11 mars 2018

Veckorevy från min högst personliga utkikspunkt på livet

Så var det söndag igen och vi vaknar upp på Jelöy i Moss i Norge. Sedan förra söndagen har vi vaknat upp på sex olika platser.

Förra söndagen var vi i Riga och hade ansvaret för förmiddagsgudstjänsten på Rigas första kår. Jag predikade över Efesierbrevets andra kapitel.  Vi startade en predikoserie i Januari där vi predikar över ett kapitel varje söndag fram till och med den 17 juni då vi avslutar denna predikoserie med Kolosserbrevets fjärde kapitel.

Tidigt i tisdags morse satte vi oss i bilen och körde runt i södra Sverige på mentorsbesök till olika kårledare. På torsdagskvällen avslutades bilresan med att vi kom fram till Moss i Norge.

Orsaken till Norgeresan var att en mycket god vän, Gunnar Kjellén, helt plötsligt blivit "befordrad till härligheten".

Gunnar och Agneta kom till Jelöy på 1980-talet då Rut och jag arbetade som lärare på Jelöy Folkhögskola. Vi blev grannar med familjen Kjellén och vi blev kollegor med Gunnar som lärare på folkhögskolan, soldatkamrater på kåren i Moss, musikantkamrater i Frälsningsarméns musikkår i Moss och i Folkhögskolans musikkår. Agneta var dagmamma för våra två minsta barn och Gunnar och Agneta hade själva barn i ungefär samma ålder. Våra familjer blev efterhand nära vänner.

Musikkåren på Jelöy Folkhögskola 1984. Gunnar spelar bas till höger på bilden.

Under begravningsgudstjänsten blev det tydligt vilket stort inflytande Gunnar har haft i många människors liv. Mer än 200 personer trängdes om platserna i Frälsningsarméns lokal på Jelöy. Det var släkt och vänner från Sverige och Norge, arbetskamrater från Frälsningsarméns fängelsearbete, soldatkamrater från kåren i Moss, intagna på fångvårdsanstalten på Bastö där Gunnar arbetade som frivillig förutom sitt jobb på andra fångvårdsanstalter.

Efter begravningsgudstjänsten inbjöd man till en minnesstund på Röd gård. Mer än 140 personer var samlade till den minnesstunden och även där hölls det tal till Gunnars minne, bland annat från en av internerna på Bastö fångvårdsanstalt. 

Så fick vi ännu en gång vakna upp på Jelöy med Oslofjorden som utsikt (se bilden). En plats där vi bodde nio år på åttiotalet och sedan ytterligare fyra år 2014-2017. Där fick vi nu tillbringa några helgdagar tillsammans med mellansonen och hans familj. Mellansonen är lärare på Jelöy Folkhögskola och bor i det hus där han på åttiotalet växte upp. Vi hann till och med se ett av barnbarnen spela både handbollscup och fotbollscup i Norge.

Om några timmar vänder vi tillbaka hem till Västerås och en ny vecka. Ha en välsignad vecka
Peter Baronowsky

Tidig söndagsmorgon i Riga den 4 mars 2018

Veckorevy från min högst personliga utkikspunkt på livet

Så var det söndag igen. Den första vårmånaden är här men de flesta av veckans morgnar har vi haft mellan 15 och 20 grader kallt i Riga.

I början av veckan startade vi en ny kurs på Riga första kår för dem som vill bli soldater i Frälsningsarmén, för dem som varit soldater i många år och kanske glömt vad de en gång lovat och för dem som bara är intresserade att lära sig lite mer om vad Frälsningsarmén är, tror och gör.

Presentationsfolderns rubrik är Soldat i Guds armé (se bilden) och vi var tio deltagare på den första av tio samlingar under vårterminen. Ämnet för den första samlingen var den första trosartikeln och Frälsningsarméns historia med tonvikt på historien i Lettland. Den första lärosatsen är utan tvivel den viktigaste. De följande lärosatserna är bara konsekvenser av den första. Så lyder den första lärosatsen: "Vi tror att Gamla och Nya Testamentets skrifter är givna av Gud genom inspiration och att endast de utgör det gudomliga rättesnöret för kristen tro och kristet liv."

Under den senare delen av veckan var vi på en fortbildningskurs på Skangal för alla officerare och ledare i Lettland. Det var sex år sedan vi körde de tio milen upp till Skangal och där fick vi möta alla officerare som var våra arbetskamrater under tre och ett halvt år, då vi var ledare för Frälsningsarmén i Lettland,.

I mötet med "gamla" kollegor blev vi blev påminda om många händelser. Den första dagen satt vi i matsalen med en av officerarna. Hon berättade om utvecklingssamtalet som vi hade med henne en gång. Vi hade avslutat utvecklingssamtalet med frågan "Vad gör du för att människor ska bli frälsta?" Hon var tyst en lång stund efter frågan och tackade för frågan som påminde henne om vad det egentligen innebär att vara en frälsningsarmé. Det är lätt att bli så upptagen av verksamheten att man glömmer bort varför man har verksamheten. Några veckor efter den här händelsen hade Rut och jag en gudstjänst på hennes kår. Jag hade predikat och inbjudit till botbänken, några hade varit framme och bett och jag höll på att avsluta mötet då officeren reste sig och sa "Stopp, det är några som ska bli frälsta idag". Hon uppmanade dem som ville bli frälsta att stanna kvar efter mötet. Fyra personer reste sig och de stod och väntade mellan femton minuter och en halvtimme medan vi tog farväl av alla mötesbesökarna. Sedan vände vi oss till de fyra väntande och bad för dem och de tog emot frälsningen. En av de fyra var officerens gamla skollärarinna från barnskolan!

Vi frågade vidare om den kåren där officeren nu var stationerad. Kåren finns i en liten by med 600 invånare. Trettio av dem går på möte på Frälsningsarmén. Det är fem procent av byns befolkning! I byn bor det 52 barn och 25 av dem går i Frälsningsarméns söndagsskola. Officeren berättade också att hon använde Tiostegsprogrammet på lettiska i undervisningen. Du kan läsa mer om Tiostegsprogrammet HÄR.

Igår kväll trotsade vi kylan och gick ned till stranden av Daugavafloden och bad vår aftonbön (se bilden överst). Det brukade vara den vanliga platsen för vår kvällsbön under flera år.

Nu är det söndagsmorgon och snart dags att gå på gudstjänsten på Riga första kår. På gudstjänsten ska vi bland annat välkomna en ny rekryt (rekryt=en som är på väg att bli soldat i Frälsningsarmén). Efter gudstjänsten är det som vanligt kaffe och efter kaffet ska vi ha möte med kårnämnden. Sedan ska vi återvända hem till Sverige för den här gången. Men vi kommer snart tillbaka.

Ha en välsignad vecka!
Peter Baronowsky