Tidig söndagsmorgon i Västerås den 26 maj 2019

Veckorevy från min högst personliga utkikspunkt på livet.

I veckan skulle ringa till en kollega, en frälsningsofficer. Jag hade inte adressboken tillgänglig, men jag hittade hans privata mobilnummer på "hitta.se". Jag ringde upp honom och en automatisk telefonsvarare upplyste om hans namn och gav följande information:

- Om du vill bli frälst tryck 1
- Om du vill ta emot förlåtelse tryck 2
- Om du vill bli döpt med den Helige Ande tryck 3
- Om du vill lämna ett meddelande, tala in det efter pip-tonen

Jag är ju redan frälst, så jag kunde ju inte trycka på 1.
Jag ber om förlåtelse varje morgon då jag ber FaderVår, så jag tycket att jag även fått mitt behov av förlåtelse tillfredsställt, så nummer 2 var inte heller så aktuellt att trycka på.
1975 blev jag döpt med den Helige Ande, en totalt livsförvandlande upplevelse för mig. Så nummer 3 var inte heller aktuellt att trycka på. Så jag väntade till pipet och talade in mitt budskap.

Jag gissar att det inte fanns någonting bakom knapparna 1, 2 och 3 men jag tyckte det var fyndigt. Det är verkligen vårt kärnbudskap. Och det är verkligen på sin plats att vi påminner om det i tid och otid, även om någon kan tycka att detta var i otid. Men det som hände under påsken och pingsten är vårt budskap.

Påsken: frälsning och förlåtelse
Pingsten: Bli utrustad med den Helige Andes kraft

Eller som vi brukar säga i Frälsningsarmén: Blod och Eld. 

Under den gångna veckan har Rut och jag huvudsakligen suttit i bilen och kört både söderut, västerut och norrut för mentorssamtal. Vi har fantastiska officerare som vecka efter vecka, i tid och i otid, i ljusa dagar och i mörka dagar står fram och förkunnar vårt budskap: - du kan bli frälst; - du kan få din synd förlåten; - du kan få bli fylld med den Helige Ande.

Så blev det plötsligt lördagsmorgon och i kalendern fanns det inga speciella åtaganden inbokade. Vi stod plötsligt inför en ledig dag. Vi bestämde oss vid frukosten att vi skulle åka till den stad där Rut föddes för många år sedan. 15-20 år efter Ruts födelse var vi också på musikresa till den staden med musikkåren och strängmusikkåren från Stockholms 6:e kår. I vår vandring genom staden hittade vi fram till huset där Frälsningsarmén en gång hade sin lokal. Det har senare gjorts om till en privatbostad och såldes på "hemnet" för 5,7 miljoner.

Nu kommer vi alltså till frågan som jag söker svar på. Vad är namnet på den stad där Rut en gång föddes? Den förste som svarar rätt på frågan kan räkna med en belöning från vår webbshop. Skicka ditt svar till info@rupeba.se.

Men nu är det söndagsmorgon, och medan du försöker klura ut svaret på frågan tänker jag gå på förmiddagsgudstjänst på Frälsningsarmén.

Ha en välsignad ny vecka
Peter Baronowsky

Tidig söndagsmorgon i Västerås den 19 maj 2019

Veckorevy från min högst personliga utkikspunkt på livet

Så var det söndag igen. Förra söndagen hände det mycket på förmiddagsgudstjänsten på Frälsningsarmén i Västerås. Musikkåren spelade, kören sjöng och lovsångsgruppen ledde församlingen i lovsången. Men det allra bästa var nog ändå diplomutdelningen.

Det var diplomutdelningen för Lärjungaskolan, Alphagruppen och Alpha ungdom. Alpha ungdom hade dagen innan haft "Den helige Ande-samlingen" med 21 deltagare.

Men nu var det diplomutdelningen. Många av dom som varit med i grupperna var inte närvarande av olika anledningar. Men dom som var där! Sökare, nyfrälsta, nya soldater, gamla soldater. Ja det var verkligen en stor salig blandning.

Senare under veckan samlades vår Hemgrupp hemma hos oss. Vi talade länge om vad som hade hänt i söndags. Normalt kanske man tänker sig att de som går på gudstjänst är kristna och de som inte är kristna håller sig långt bort från gudstjänsten, men så var det inte i söndags. Vi tackade också Gud för alla eldsjälar i kåren som brinner för att människor ska komma med och bli frälsta och vi bad också om visdom om att rätt ta hand om alla nya i kåren.

Under veckan har det även firats 17:e maj i Norge. På den dagen ringde mellansonens två döttrar uppklädda för att gå i "syttende-mai-tåget" med Reier skola (Bild 2). Flickornas pappa gick många gånger i det maj-tåget på 1980-talet.

Behöver jag säga att 17-mai är stort i Norge? Bara i lilla Moss där Jelöy Folkhögskola ligger brukar det vara en parad hela dagen med 10-20 olika musikkårer.  Om du inte visste att 17-mai är stort i Norge kan du ju se på den här bilden från Oslo (Bild 3).

Jag avslutar bildserien med en bild från vår balkong i Norge där vi senast bodde 2013-2017. (Ja, vi bodde förstås inte på balkongen)

Jag önskar dig en välsignad vecka och denna vecka inkluderar jag speciellt alla norrmän som läser detta.
Peter Baronowsky

Tidig söndagsmorgon i Västerås den 12 maj 2019

Veckorevy från min högst personliga utkikspunkt på livet

Så var det söndag igen efter en förhållandevis lugn vecka. Vi har sovit hemma alla nätter under veckan, vilket är ganska ovanligt.

Veckan har innehållit ett par mentorsresor. Vi har också hunnit med en långpromenad på lite över en mil (från Björnöbron till Gäddeholms slott och tillbaka, se bilden). Jag har till och med fått förmånen att hinna vara med på musikkårens övning på kåren i Västerås.

På vår hemsida har jag den här veckan börjat lägga ut en bibelkurs om Apostlagärningarna. Jag lägger ut ett nytt avsnitt varje tisdag, torsdag och lördag hela månaden maj.

Den bibelstudiekursen passar bra just nu eftersom vi nu läser Apostlagärningarna i UTMANINGEN. 

Alla inlägg i UTMANINGEN finns numera publicerade i tio böcker (A-5 pärmar). NT-boken har 4 delar och GT-boken har 6 delar. Tillsammans består NT-boken och GT-boken av 2.836 sidor i A5-format. Det tog några år att skriva den.

I veckan fick jag en fråga om det inte var möjligt att köpa bokserien som e-bok i pdf-format. En av orsakerna var att man då kunde använda sökfunktionen i pdf för att finna det man sökte utan att bläddra igenom 2.836 sidor.  

Det tyckte jag var ett bra förslag så nu kan man köpa delar eller hela serien som e-bok för 80:- per del, jämfört med 160:- i pappersversionen. 

Du kan läsa mer om NT-boken HÄR.
Du kan läsa mer om GT-boken HÄR. 

I helgen har vi också haft två övernattningsgäster. Två barnbarn från Stockholm. Yngste sonen kom över med dem i lördagsmorse och snart kommer han tillbaka tidigt på söndagsmorgonen för att hinna gå på förmiddagsgudstjänsten i Filadelfia där familjen hör hemma.

Lördagen användes delvis till att plantera blommor (bild 2). Ja, jag vet, barnarbete är inte att rekommendera, men det var svårt att hålla dem borta från planteringsarbetet.

Men nu är det söndagsmorgon och snart dags att åka till förmiddagsgudstjänsten på Frälsningsarmén i Västerås. Idag är det avslutning av Alphakursen, musikkåren, kören, önskesångarna och kårledarna.

Ha en välsignad vecka
Peter Baronowsky

Tidig söndagsmorgon i Västerås den 5 maj 2019

Veckorevy från min högst personliga utkikspunkt på livet

Förra veckan avslutades med konfirmationsfest på Jelöy i Norge. Konfirmation i Norge är något stort. För vår del började konfirmationsfirandet för Lukas på lördagen med stor middag för de närmaste (ca 50 personer). För cirka 15 år sedan hade jag barnvälsignelsen för Lukas. Rut fick senare äran att "barnvälsigna" Lukas lillebror Theo, men han har en hel del år kvar till sin konfirmation.

Föräldrarna heter Hans och Liv-Bente Nilsson och vi har en lång historia tillsamman med familjen Nilsson. Först umgicks vi en hel del med Hans föräldrar då vi var med på Stockholms sjätte kår. Hans pappa, Gunnar Nilsson var ansvarig för allt ungdomsarbete för Frälsningsarmén i Sverige. Gunnar ordnade bland mycket annat en en veckas resa med ett evangelisationsskepp i Mälaren. Där deltog Rut och jag tillsammans med en grupp från ungdomskören "Det Nya livet".

Under tiden på Stockholms sjätte kår var Rut ledare för juniorsoldaterna och en av juniorsoldaterna var Hans Nilsson.

Många år senare kom Hans som elev till Jelöy Folkhögskola. Orsaken till att Hans åkte till Norge för att gå på folkhögskola var troligen för att han kände oss och vi var lärare på skolan. Hans storasyster Lotta tidigare kommit till oss som elev.

På den tiden var det ordning och reda på folkhögskolorna. Kvart i tio varje kväll gick en av lärarna tillsyn från internat till internat. Där väntade internatets ordningsman och rapporterade att alla eleverna var inne och läraren kontrollerade att de gemensamma utrymme var städade. Där skilde man noga på pojkinternat och flickinternat. Om någon elev inte var inne i tid vid inspektionen skulle eleven skrivas upp och hände det alltför ofta utsattes eleven för disciplinära åtgärder.

En kväll då Rut och jag hade gått inspektion och var på väg ned till vårt hus. Såg vi plötsligt att det stod två ungdomar under en gatlampa och höll om varandra. Då vi kom närmare såg vi att Hans var en av de två, så han borde väl egentligen skrivas upp. Den som Hans stod tätt samman med var Liv-Bente. Henne kunde vi inte skriva upp för hon var inte elev på skolan. Liv-Bente var dotter till föreståndaren på Frälsningsarméns kurscenter som var närmaste granne till folkhögskolan. Eftersom bara 50% av dem var uppskrivningsbara struntade vi i att skriva upp Hans. Nu är det bekänt 35 år i efterhand. Dessutom tyckte vi nog att de två skulle kunna bli ett riktigt fint par.

Eftersom jag nu har börjat bekänna mina synder kan jag berätta att jag har uraktlåtit att skriva upp elever även en annan natt. Vi hade med jämna mellanrum bibelhelger på kurscentret vid sidan av folkhögskolan. Det hände att elever från folkhögskolan kom över till kurscentret i förbindelse med bibelhelgerna. Det hände att elever blev frälsta där och det hände också att många av de kristna eleverna upplevde förnyelse och dopet i i den Helige Ande. Efter en sådan helg kunde det sprida sig en väckelsestämning på skolan och eleverna samlades spontant för att läsa Bibeln och be tillsammans. Vid ett sådant tillfälle då Rut och jag gick tillsyn kunde vi se elever med biblar i händerna smyga över till ett annat internat i nattmörkret för att ha bönemöte. Skulle vi skriva upp dem eller skulle vi blunda? Jag tänkte så här: Har jag under flera månader arbetat för att få eleverna tända för Jesus, så är inte min första tanke hur jag ska släcka elden då det börjar ta fart. Rut och jag blundade, bad för eleverna och gick hem. Jag antar att det brottet är preskriberat nu. Det var ju ändå nästan fyrtio år sedan det hände.

Då Rut och jag flyttade hem till Stockholm efter tolv års bortavaro från hemstaden blev vi föreståndare på Lännersta Gästhem. Där inbjöd vi, förutom den övriga verksamheten, till "Bön, Bibel och lovsång" på torsdagskvällarna. Vi kallade oss för Frälsningsarmégemenskapen i Nacka. Några år senare flyttade även Hans och Liv Bente till Stockholm och verksamheten utvidgades med bibelsamtal, babysång och sportaktiviteter. Efter några år blev vår gemenskap uppgraderad till kår (=församling). Under sex år var Hans, Liv Bente, Rut och jag kårledare för Nacka kår. Vi kårledare samlades varje söndagskväll till planeringsmöte hemma hos Nilssons då deras barn hade somnat.

Idag är Hans rektor på Jelöy Folkhögskola och en av hans lärare är vår mellanson. Så vi kan gott säga att våra två familjer har många beröringspunkter.

Tillbaka till konfirmationsmiddagen. Där fanns alltså Hans Nilsson som hade gått bibellinjen på Jelöy tidigare (Den som var rektor före Hans var också en tidigare elev på bibellinjen). Där fanns också Krigsropets chefredaktör och kårledaren på Templet i Oslo, båda tidigare elever på bibellinjen. Bland de övriga middagsgästerna fanns många fler som varit elever på folkhögskolan.

Dagen efter middagen var det konfirmationsgudstjänst på kåren i Moss. Kåren hade i år 19 konfirmander och kåren har bara drygt två hundra sittplatser så konfirmationen fördelades på två gudstjänster för att alla släktingar skulle få plats.
Vi var med på den första gudstjänsten där Lukas skulle konfirmeras (se bilden). Sittplatserna tog slut och en hel del besökare fick stå under hela konfirmationen.

Då gudstjänsten var slut var det en halvtimmes paus till dess det var dags för konfirmationsgudstjänst nummer två med lika många besökare. Konfirmation i Norge är en stor högtid.

Men, hur var det för övrigt under den gångna veckan? Jo, vi har varit ute på två mentorsresor med övernattning. Vi var till och med hemma på tisdagskvällen så att jag kunde gå på samlingen för vår Hemgrupp.

På lördagen fick jag åka till Stockholm och hjälpa yngste sonen sätta upp en gipsvägg. Yngste sonen kom hem från Nepal under veckan. Han har varit där och filmat för att dokumentera IBRAS missionsverksamhet i landet.

Men nu är det söndagsmorgon och snart dags att åka till förmiddagsgudstjänsten på Frälsningsarmén i Västerås.

Med önskan om en välsignad kommande vecka,
Peter Baronowsky