Veckorevy från min högst personliga utkikspunkt på livet
Så var det
söndag igen. Den gångna veckan har vi varit tillsammans med mellansonen
och hans familj på en längre resa. Det blir många bad, både morgon och
kväll. På bilden ser vi yngsta barnbarnet som för första gången, med
viss förtjusning, är ute på djupt vatten i sin badanordning. Han är
fortfarande 0 år gammal, men räknar med att fylla ett år senare under
sommaren.
I tisdags
skedde undret. Mellansonens 6-åriga dotter började plötsligt att simma!
Det är en dag alla föräldrar gläder sig åt. Då barnen lärt sig simma
känner man sig genast lite tryggare.
Bara någon
timme senare skickar yngste sonen ett meddelande till oss. Han
tillbringar också veckan i sydligare breddgrader även om det är nio
flygtimmar mellan oss. Meddelandet berättar att hans 6-åriga dotter har
lärt sig att simma och för säkerhets skull skickar han med en film där
hans dotter simmar en bassänglängd.
Två 6-åriga kusiner på helt olika platser på jordklotet börjar att simma på samma dag och nästan på samma tid!
I
meddelandet berättar också yngste sonen att hans dotter fick en rejäl
slant i belöning för sin prestation. Och plötsligt kommer jag ihåg hur
det var då yngste sonen själv lärde sig simma.
Han var sex
år på den tiden. Familjen hade bilat ned till Bibione i Italien och
första dagen tänkte vi att det vore bra om vår 6-åring lärde sig simma
under veckan i Bibione. Vi tänkte dessutom att de två storebröderna
kunde hjälpa till att lära honom simma. Så, vi utlovade en belöning.
Alla tre bröderna skulle få femtio kronor var då yngste sonen simmade en
bassänglängd.
Första
dagen simmade yngste sonen en bassänglängd. Jag vet inte om de äldre
bröderna hotade honom med stryk om han inte simmade en bassänglängd,
eller om det var hoppet om de femtio kronorna och allt han kunde köpa
för dem som fick honom att glömma att han inte kunde simma. Han bara
simmade.
Jag kommer
ihåg då jag själv var liten och lärde mig simma. Vi tillbringade
somrarna i Tranås och jag gick i simskola. Det var alltid kallt och vi
frös. Vad jag kommer ihåg mest var att vi satt i sanden vid sidan av
bassängen och lärde oss göra bentagen på rätt sätt. Sedan fick vi lägga
oss på magen och lära oss att ta armtagen på rätt sätt. Efter dagar av
träning då simlärarna såg att vi gjorde de rätta rörelserna fick vi
huttrande gå i bassängen och försöka simma. Vad hände? Jag sjönk som en
sten.
Varför är det mycket lättare att lära sig simma då vattnet är varmare och man inte fryser och huttrar?
Jo, här
kommer sensmoralen. Det räcker inte att göra de rätta simtagen för att
kunna simma. Man måste göra en sak till. Men måste våga koppla av och
lita på att vattnet bär! Man måste överlåta sig till vattnets förmåga
att hålla oss flytande.
Så är det
också i vårt förhållande till Gud. Man kan göra allt perfekt och säga de
rätta orden, men att bli kristen är inte bara att göra rätt saker, man
måste överlåta sig i Guds händer. Det är det som händer då man blir
frälst. Då bekänner man Jesus som Herre i sitt liv och sätter sin lit
till honom.
PS
Rut kan
ligga på rygg och flyta utan att röra en fena. Hon bara ligger där och
kopplar av. Det ser så lätt ut. Varje gång jag försöker ligga där och
slappna av sjunker jag efter bara några sekunder. Jag har tydligen
fortfarande mycket att lära om tillit och att överlåta mig till vattnets
bärkraft.
Ha en välsignad ny vecka
Peter Baronowsky
PS.2
Glöm inte
bort att läsa Bibeln varje dag under sommaren och tala med Herren. Han
har något han vill säga till dig den kommande veckan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar