Tidig söndagsmorgon i Västerås den 28 oktober 2018

Veckorevy från min högst personliga utkikspunkt på livet

Då jag ser tillbaka på den gångna veckan kan jag bara konstatera att det blev ganska många timmar i bilen under veckans mentorsresor. Vi har kört till Norrland och till Skåne och en hel del platser däremellan. Jag kan också konstatera att vi har många fantastiska officerare i landet!

På resan hemåt på fredagskvällen mötte vi vinterns första snöflingor som talade om att sommaren inte varar för evigt även om den har hållit ut extra länge i år.

Vi håller också på att lägga en del planer för det kommande året. Under veckan fick vi en inbjudan att komma till Färöarna för att ha en bibelhelg i Torshamn. Vi har många goda minnen från tidigare besök på Färöarna och vi ser fram till att komma tillbaka även om vi vet att kampen om själarna kan vara hård. Här kommer några bilder från ett tidigare besök på Färöarna.

På bild 1 ser vi hur själarna kämpar i sin syndanöd och på bild 2 hur de slutligen kapitulerar. Jag måste påpeka att bilderna inte är arrangerade. Det var helt enkelt någon som fotograferade vad som verkligen hände. Jag är inte säker på att det var någon som lyssnade på mig under tiden som den dramatiska kampen vid botbänken utkämpades.

Igår (lördag) började Bibelhelgen på kåren i Västerås. Vi hade fyra bibelstudietimmar under temat "kallad till tjänst". Idag (söndag) har vi helgens avslutningsmöte på eftermiddagen.

Sedan blir det tidig start på måndag på väg till Lettland.

Jag ber att du ska få en välsignad vecka 
Peter Baronowsky

Tidig söndagsmorgon i Västerås den 21 oktober 2018

Veckorevy från min högst personliga utkikspunkt på livet

Den gångna veckan har handelsbolaget rupeba fyllt 11 år. Det började 2007. Vi hade haft ansvaret för ett utbildningsinstitut inom Frälsningsarmén under 20 år. Vi planerade att gå i en tidig pension och skriva alla böcker som fanns planerade i våra huvuden. 

Då vi skulle registrera företaget hade vi tänkt oss ett mer "kristligt" namn. Vi prövade namn efter namn och fick varje gång svaret att det namnet redan var upptaget. Till slut måste vi försöka hitta ett namn som ingen annan ville ha. Vi försökte med de två första bokstäverna i våra förnamn och vårt efternamn. Det blev "rupeba". Det ville tydligen ingen annan heta, så det fick vi använda för registreringen.

Några månader senare startade vi hemsidan rupeba.se med Dagens Andakt. Den har sedan uppdaterats varje dag med hundratals besökare varje dag.

Men det blev ingen pensionering för vår del. Först blev det tre och ett halvt år i Lettland, sedan fyra år i Norge och nu fortsätter vi att arbeta för Frälsningsarmén i Sverige. Även om vi har arbetat hela tiden så har det ändå blivit ett antal böcker genom åren. Du kan läsa om dem HÄR.

Men nu är det söndag igen. Vår dagliga skogspromenad bär med sig ett starkt vittnesbörd om att sommaren är slut. Nu är det höst. Skogsvägen där vi brukar gå är helt täckt av löv i alla möjliga färger (se bilden).

Vi har som målsättning att ta en långpromenad varje dag. De flesta dagar fungerar det. Några dagar kan det vara lite problematiskt att få in en promenad då vi sitter i bilen det mesta av dagen. I morgon kommer vi till exempel att köra cirka 70 mil, men nånstans på vägen kan vi kanske ta en promenad.

Förnyad inspiration för våra promenader fick jag då vi hade en äktenskapskurs för officerare i Danmark i slutet av september. Vi fick då en bok som tack för besöket. Boken heter Gå-bogen och på omslaget kan man läsa:
"Att gå gør dig
- stærk, sund og slank
- kreativ og klog
- mindre syg, trist og stresset
(Forskningsmæssigt dokumenteret)" 
Det är naturligtvis goda framtidsutsikter för alla som går. Tänk att bli allt det där.

Men det är naturligtvis ännu bättre framtidsutsikter för den som väljer att bli kristen: "Låt inte era hjärtan oroas. Tro på Gud och tro på mig.  I min Fars hus finns många rum. Om det inte vore så, skulle jag då ha sagt er att jag går bort för att bereda plats för er?  Och om jag nu går bort och bereder plats för er, så ska jag komma tillbaka och hämta er till mig, för att ni ska vara där jag är." (Joh 14:1-3)

På tal om goda framtidsutsikter hittade jag häromdagen en bok som jag var med att skriva för många år sedan. Jag var då lärare på Jelöy Folkhögskola i Norge. Boken handlar om Jesu återkomst och är en antalogi där många skribenter fick skriva var sitt inslag.

Jag förstår inte hur det kom sig att jag blev tillfrågad om att vara en av skribenterna, men du måste hålla med om att jag kom i väldigt gott sällskap. Bland de övriga skribenterna finns  Desmond Tutu, Wilfred Stinissen, Aril edvardsen och Aage Samuelsen.

Jag har sparat mitt inslag som en pdf-fil. Om du är intresserad att läsa det inslaget kan du skicka ett mail till peter@rupeba.se så skickar jag inslaget till dig. Det är bara åtta sidor och det är på norska. 

På tal om Jesu återkomst håller jag på att skriva en bok om de sista tider och Jesu återkomst. Jag räknar med att vi ska kunna publicera boken under 2019 om jag hinner bli färdig till dess och om Jesus inte har kommit tillbaka innan dess.

Jag vet naturligtvis inte när Jesus kommer tillbaka, men vi är i alla fall mycket närmare den tidpunkten nu än då antologin skrevs på 80-talet. Vi har i själva verket aldrig varit närmare den tidpunkten än just nu.

Ha en välsignad vecka
Peter Baronowsky

Tidig söndagsmorgon i Västerås den 14 oktober 2018

Veckorevy från min högst personliga utkikspunkt på livet

Så var det söndag igen och den gångna veckan har det blivit över hundra mil i bilen igen. Men av och till fick vi också lov att gå ur bilen för coaching/mentorsamtal med några av våra officerare.

Vi gjorde också ett litet stopp på vägen och gick ur bilen då vi passerade Borgs kyrka utanför Norrköping. Det var nästan femtio år sedan vi stod utanför den kyrkan senast. Då stod vi där som nygifta.

Varför i alla världen gifte vi oss i Borgs kyrka i Norrköping kanske någon frågar. Jo, det fanns flera orsaker till det:
- Ruts föräldrar, som svarade för det praktiska runt vårt bröllop, var då ansvariga för Frälsningsarméns hotell i Norrköping.
- Vår släkt bodde i Tranås, Stockholm och Blekinge. Norrköping var alltså en central plats då släktena skulle samlas.
- Min mammas flicknamn var Borg. Många med efternamnet Borg var närvarande och jag tror till och med det var Mårten Borg som spelade kornett i kyrkan.

Men det var alltså femtio år sedan, så när som på några månader.

Under veckan gick vi också ur bilen på Ågesta folkhögskola för att planera vår medverkan i Bibelskola Norr i Örnsköldsvik under läsåret. Bibelskolan på distans är ett projekt som verkligen har mött ett stort behov. Bibelskola Norr har varit fulltecknad seedan en tid tillbaka och det finns en väntelista för dem som inte fick plats i årets kurs.

Rut och jag kommer att ansvara för undervisningen på samlingarna i november 2018 och februari 2019. Vi kommer att undervisa i Nya Testamentet, Lärjungaskap och Trons grunder. Det ser jag verkligen fram till. Du kan läsa mer om Bibelskola Norr HÄR.

Ett annat stopp på veckans bilresa gjordes på Stiftsgården Stjärnholms slott där vi hade privilegiet att leda en Mini-Retreat.

Under veckan har vi också börjat planera läsårets resor till Lettland. Vi kommer även i år att vara mentorer för ett antal officerare i Lettland och vi räknar med att det blir en Lettlands-tur för vår del varannan månad under läsåret 2018-2019.

Men nu är det söndagsmorgon och snart dags att gå på kåren och snart är det dags att möta en ny vecka.

Jag ber att det ska bli en välsignad vecka för dig.
Peter Baronowsky

Tidig söndagsmorgon i Västerås den 7 oktober 2018

Veckorevy från min högst personliga utkikspunkt på livet

Förra veckan avslutades med två bibelstudier och ett möte i Ystad på lördagen och två möten på kåren i Trelleborg på söndagen. På avslutningsmötet talade Rut om om att Gud vill göra något nytt och vi fick verkligen uppleva det under helgen. Två blev födda på nytt och många sökte fram för att be om personlig förnyelse och uppfyllelse av den Helige Ande. Vi åkte från mötena med en stark känsla av att något stort håller på att hända i södra Skåne.

I tisdags var det start för kårens hemgrupper i Västerås. De nya hemgrupperna är geografiskt uppdelade och vi tillhör "Östermalm". Vi hade en fin kväll tillsammans med information om kårens målsättningsdokument, samtal och reflektioner om den senaste predikan på kåren samt bön och förbön.

Den här veckan är det höstlov i Norge och det resulterade i att vi fick besök av mellansonen med familj som bor i Norge. Det var intensiva och härliga dagar. En av dagarna gick vi på Västerås friluftsmuseum (Se bilden). Barnen fick pröva på en telefonkiosk (äldre modell av mobiltelefon) och hur det kändes att vara en häst som väntade på att få nya hästskor. Hemma hos prövade flickorna om de fortfarande kunde spela brassinstrument (Det brukade de göra då vi bodde i Norge granne med den norska familjen).

På kvällen åkte vi till Malls of Scandinavia för att träffa yngste sonen med familj. De fyra flickorna sprang runt överallt på köpcentret och träffade på Idol-gänget från TV. Jag hade inte sett dem på TV men några av barnbarnen kände igen dem och rusade fram med sina mobiltelefoner för att få en bild. De fyra i främre raden hör till familjen.

Vi hann också med en hel del utomhusaktiviteter under veckan:

Nu är det söndagsmorgon och snart dags att gå till kåren och förmiddagsgudstjänsten. Hornmusikkåren spelar. Barnbarnen har åkt hem och jag har fått tillbaka min kornett. Per och Lotta Lundell hade en kördag igår på kåren och idag ska kören sjunga på gudstjänsten.

I morgon är det måndag och en ny arbetsvecka. Det är skönt att man har ett arbete att gå till för att vila upp sig efter veckan.

Ha en välsignad vecka!
Peter Baronowsky

Tidig söndagsmorgon i Ystad den 30 september 2018

Veckorevy från min högst personliga utkikspunkt på livet

Så var det söndag igen. Förra söndagen vaknade vi upp i Örebro och förberedde oss för förmiddagsgudstjänsten på kåren i Örebro. Vi tackar Gud för den unga kvinnan som tog emot Jesus under bibelhelgen och ber att Herren ska göra göra hennes steg fasta i det nya liv hon fick börja.

Dagen efter bibelhelgen i Örebro körde vi till Malmö och därefter över de danska öarna ända fram till den sista bron till Jylland. Där har Frälsningsarmén en gammal kursgård alldeles på stranden. Huset är gammalt och slitet men läget är fantastiskt (Se bild överst). Platsen heter Strib.

Stranden nedanför kursgården i Strib

På kursgården hade vi en äktenskapskurs för officerare i Danmark. En av deltagarna var elev på Folkhögskolan i Norge för 35 år sedan. Det tog sedan 30 år för honom att bestämma sig för att bli officer i Frälsningsarmén och de senaste fyra åren, då vi igen bodde och arbetade i Norge, träffade vi ofta honom och hans fru på officersskolan i Norge.

Det var ungefär 35 år sedan som Rut och jag inbjudna till kursgården i Strib första gången. Den gången var det officersmöten för Jyllands division. 

Man kan ju tycka att Rut och jag tillbringar mycket tid i bilen. Men det var inte mindre på den tiden. För att komma till officersmötena på Strib för 35 år sedan körde vi barnen från Jelöy i Norge till Stockholm. Där fanns morförläldrar som gärna passade våra barn medan vi sedan körde genom Sverige och Norge till Strib. Efter officersmötena körde vi naturligtvis tillbaka till Stockholm för att hämta våra barn och sedan köra tillbaka till Jelöy i Norge. Det blev en resa på närmare 300 mil den veckan.

Efter Äktenskapskursen i Danmark körde vi till Ystad. Igår (lördag) hade vi två bibelstudier och en gudstjänst på kåren i Ystad. Många kom fram till förnyelse och två blev frälsta.

Idag (söndag) kör vi till Trelleborg för att ha två möten och sedan återvänder hem till vårt hem i Västerås. Då vi kommer hem någon gång i natt har den nya veckan förmodligen redan börjat.

Ha en välsignad vecka
Peter Baronowsky

Tidig söndagsmorgon i Örebro den 23 september 2018

Veckorevy från min högst personliga utkikspunkt på livet

(Bilden: Från FA Västerås Facebooksida)
Förra söndagen var det soldatinvigning på vår hemkår, Västerås. Vi flyttade hit för ett år sedan och under det året har det varit tre eller fyra soldatinvigningar. Vid något av tillfällena invigdes dessutom flera nya soldater.

En stor del av den gångna veckan har vi tillbringat i bilen. Mer än 150 mil har vi avverkat för mentorsbesök till några av våra fantastiska officerare. 

Nu är det söndag och vi är mitt uppe i en Bibelhelg på kåren i Örebro. Kåren har valt en av mina böcker, Gåvoboken, som utgångspunkt för undervisningen. Igår (lördag) hade vi två pass med bibelundervisning och idag avslutas helgen med förmiddagsgudstjänst. 

Som tema för förmiddagsgudstjänsten har kåren valt "Du är rikare än du tror", som också är undertiteln på min bok. Jag ser just att kyrkoårets texter har "Rik i Gud" som tema för den här söndagen, så det ser ju ut att vara synkroniserat.

Jag kommer att tala med utgångspunkt från Efesierbrevet 1:3 om allt vad du har i Jesus. Det är verkligen sant att du är rikare än du tror. Men motsatsen är också sant: "Du är inte rikare än du tror". Det är vår tro som frigör det som Gud ger så att det blir vårt. Vi blir frälsta genom att tro, genom hjärtats tro och munnens bekännelse. Detta kommer att bli min predikan idag. Om du känner någon som ska gå på gudstjänsten i Örebro idag - tala inte om det för dem!

Så är det snart dags för en ny vecka. För våran del ser ut att bli ännu fler mil i bilen den kommande veckan. Vi skall bland mycket annat köra till Danmark och ha en äktenskapskurs för officerare.

Jag önskar dig en välsignad ny vecka.
Peter Baronowsky

Tidig söndagsmorgon i Västerås den 16 september 2018

Veckorevy från min högst personliga utkikspunkt på livet

I veckan har vi haft en kusinträff hemma hos oss med några av Ruts kusiner. En av kusinerna skickade för någon vecka sedan detta fina kort på min blivande hustru. Det är hon som sitter i mitten på hästryggen. Då ni ser henne kan ni mycket väl förstå att jag blev förälskad i henne. Fast på den tiden hade jag inte träffat henne. Det var först i nioårsåldern som vi träffades på juniormötena på Stockholms sjätte kår, och det var väl egentligen först tio år efter det som det  tände till.

Bakom Rut sitter hennes äldre bror som är hemma hos Herren  sedan många år. Framför Rut sitter en kusin som var med på kusinträffen hemma hos oss. Den äldre damen framför hästen är en av Ruts mostrar som också är hemma hos Herren nu. Till sist har vi hästen och var han finns vet jag faktiskt inte. 

På tal om Ruts moster så var de sju syskon i familjen: Ruts mamma Mirjam, Hertie (på bilden), Erik, Gunnar, Moody och Astrid. Fyra av barnen blev frälsningsofficerare, tre i Sverige och en i USA. Av de övriga blev en Missionsförbundare på hemorten, en pingstvän i Småland och en blev medlem i en kyrka i Hartford, USA.

Rut har skrivit om förhållandena på den tiden. Följande inlägg finns med i Ruts andaktsbok DAGBOKEN för den 6 januari:
"Min mormor Axelina, som jag själv aldrig träffat, hade sju barn. Flera av barnen emigrerade till USA i början av seklet, och jag har haft privilegiet att få läsa en del av skriftväxlingen som korsade Atlanten den gången. Mormor skrev att det behövdes pengar här hemma, och emigranterna sände ständigt hem en del av sin inkomst. När hennes söner varit i USA i fem eller sex år, skriver hon till dem att huset behöver målas om, och att hon längtar efter dem och hoppas att de snart ska komma hem. Det var bekymmersamt för mormor.
Strax efteråt skriver en av mina morbröder att han fått ”kallelsen” till frälsningsofficer. Han ska stanna i USA och gå på officersskolan, Han skriver om sin överlåtelse till Gud, att ”han inte längre äger sig själv, allt tillhör Gud”. Han skriver att han var helt tillfredställd nu då han lagt allt i Guds hand. Jag tänker: Stackars Axelina! Nu skulle det dröja ytterligare åtta år innan han kunde komma hem till Sverige igen. Men Axelina skriver tillbaka till sin son: ”Må Gud hjälpa och leda dig så att du får bli till stor välsignelse. En gång när vi höll på att förlora dig, bad jag att mina barn skulle få leva och bli till välsignelse. Nu tackar jag Gud och beder för dig.” 

Och Gud hjälpte Axelina. Och hennes barn och barnbarn blev välsignade, och jag är ett av dem, och jag får leva i uppfyllelsen av hennes välsignelsebön."

Ruts mormor Axelina fick också Silverstjärneorden fyra gånger (Silverstjärneorden ges till modern till en kadett då denne går in på officersskolan). Axelina skrev ett tackbrev till general Evangeline Booth. Brevet finns med i Frälsningsarméns digitala museum BOOTHEUM. Du kan läsa brevet HÄR.

Ja, så kan tankarna gå då man ser moster Hertie hålla i hästen med Lars, Rut och Sam som ryttare.

Ha en välsignad vecka
Peter Baronowsky