Tidig söndagsmorgon i Strängnäs den 18 augusti

Veckorevy från min högst personliga utkikspunkt på livet

Under den gångna veckan har jag bland annat läst Lewi Pethrus memoarer "Ett sagolikt liv". Det är intressant att läsa hur historien upprepar sig. Då en ny väckelserörelse bryter fram ser det ut som om samhället, både det kyrkliga och profana, går till häftigt motangrepp mot den nya väckelserören.

Lewi Pethrus citerar olika tidningsartiklar där man går till frontalattack mot pingströrelsen och varnar människor att ha något att göra med denna vilsegångna rörelse. 

Då jag läste det kom jag att tänka på hur religionsreportern på Dagens Nyheter rapporterar från ett av Frälsningsarméns första möten i Sverige. Mötet liknades vid en cirkusuppvisning.

Före Frälsningsarméns tid växte baptiströrelsen fram. Den mötte motstånd. De första troendedöpta blev landsförvisade. 

Efter Pingströrelsen kom Livets Ord. Det har som bekant skrivits åtskilliga hatiska artiklar om den rörelsen. 

Som sagt, det verkar som samhället och de etablerade kristna inte tål en ny väckelserörelse. Varje väckelserörelse har fått känna på det.

En annan intressant detalj i boken var Lewi Pethrus första möte med förkunnelsen om andedopet, som senare blev pingströrelsens mest framträdande kännetecken. Första gången han hörde talas om andedopet var på Frälsningsarmén. Lewi Pethrus skriver: "Frälsningsarmén hade kommit till Vänersborg och jag gick dit någon gång. Där talade man om dopet i den Helige Ande. Vad jag hörde väckte mitt intresse, och jag började läsa Nya testamentet om dessa ting..."

Just nu pågår inspirationshelgen i Strängnäs med temat "Evangelium Guds kraft" (Bilden). Talare är Daniel Viklund och Simon Paulin. Helgens samlingar hålls i Djäknehallen. Inspiration består av två ord "in" och "spirit", det vill säga att ta in den Helige ande, och det är verkligen ett tillfälle att "in-spireras" där Guds folk samlas tillsammans inför Gud och ordet.

Många deltagare kom från olika delar av landet. De flesta kom från "närområdet" Strängnäs, Stockholm och Västerås, andra hade rest långt för att få vara med om helgen. En av våra bibelelever från tiden på folkhögskolan i Norge på 1980-talet hade sett annonseringen av helgen på rupebabloggen och suttit på olika tåg en hel dag för att ta sig till Strängnäs och inspirationshelgen.

Jag tror att det ligger ett stort värde i samlingar av detta slag då vi inte längre har de årliga kongresserna. Det är viktigt att Guds folk kommer tillsammans för att för att möta varandra och Gud i bibelordet, bönerna och lovsången. Det betyder så mycket för så många. Så, ett stort TACK till Daniel och Simon, och kårerna i Strängnäs och kår 393 för att ni arrangerade denna helg. Jag är övertygad om att Herren välsignar er rikligen tillbaka för allt ni välsignar andra.

Och alla ni som inte har varit med om helgen: bor du i närheten av Strängnäs kan du få vara med om de sista två samlingarna av Inspirationshelgen idag klockan 11.00 och 15.00.

Ha en välsignad vecka
Peter Baronowsky

Tidig söndagsmorgon i Höllviken den 11 augusti 2019

Veckorevy från min högst personliga utkikspunkt på livet

Förra söndagen läste vi i UTMANINGEN 2 Kor 5. Där skriver Paulus "Ty Kristi kärlek driver oss" (vers 14). I min kommentar till det kapitlet skrev jag tre utmanande frågor: - Vad är det som driver mig? - Vad vill jag uppnå med mitt liv? - Vad är som tänder ljuset i mina ögon? Vad skulle du själv svara på de frågorna?

Jag blev själv utmanad av mina frågor. Jag har naturligtvis färdiga svar på dessa frågor. Jag har mitt personliga "Mission Statement" skrivet. Men är jag verkligen driven av det jag vill vara driven av, eller drivs jag av andra mer egoistiska motiv?

Jag brukar säga att jag brinner för att få Guds folk att läsa Bibeln och kristen litteratur. Men brinner jag verkligen för det? Visserligen skickar jag ut ett morgonmejl varje morgon till flera hundra adresser med en kommentar till dagens bibelläsning. Men brinner jag verkligen för det?

Den gångna veckan fick jag ett mejl från en av dem som får mitt morgonmejl. Han bad att jag skulle lägga till ett namn på utsändningslistan till en person som var ny kristen. Man kan kanske tycka att ett namn mer eller mindre på min långa utsändningslista inte skulle betyda så mycket. Men jag blev glad som ett barn som får en present. Jag kollade inte i spegeln, men det kändes som att ljuset tändes i mina ögon. Så det är nog trots allt sant det som jag brukar säga: Jag brinner för att stimulera Guds folk att läsa Guds ord och kristen litteratur!

Har du något bra att läsa just nu, förutom Bibeln. Den här veckan har vi öppnat en ny sida på bloggen. Där marknadsför vi begagnade kristna böcker. Sidan heter "Antikvariatet" och du finner den här:
https://rupebaantikvariatet.blogspot.com/

Den här veckan avslutar jag också en rad inlägg från Carl-Erik Sahlbergs bok "Miraklet i S:ta Clara". I slutet av boken sammanfattar Sahlberg alla de verksamheter som S:ta Clara initierade i sin vandring mot en levande kyrka. Bland mycket annat nämner han en bokbord i kyrkan. Det är viktigt att vi på nytt blir ett läsande folk och att vi har ett bokbord så vi kan ge en Bibel och något annat uppbyggligt till den som just blivit frälst, eller till den som är sökande efter meningen med livet.

Under veckan har vi också fått förmånen att umgås med några av våra familjemedlemmar. I onsdags startade vi en utflykt som yngste sonen hade planerat. Rut och jag startade från Västerås och körde till Tjörn, där sonen bokat ett boende. Yngste sonen med familj startade från Stockholm och körde via Jönköping till Tjörn. På vägen plockade de upp sin äldsta dotter som varit på barnläger med Hillsong på Nyhem. Framåt kvällen kom de också fram till Tjörn. Varför just Tjörn? Jo, där hade Sebastian Stakset och Co slagit upp sitt mötestält med 3.000 sittplatser. Yngsta dottern gick på barnmötet och vi andra fick vara med på gudstjänsten i det stora tältet (Se bild). 

Under tältmötet förstod jag att det var fler än jag som brinner för att sprida kristen litteratur. Vi fick höra flera vittnesbörd om hur Sebastians bok "Bara ljuset kan besegra mörkret" räddat livet på många människor. Boken såldes till extrapris för masspridning. Du kan läsa mer om boken här: http://rupebabutiken.blogspot.com/2018/08/bara-ljuset-kan-besegra-morkret.html

Vad tror du fanns längst bak i det stora tältet? Jo, du gissade rätt. Där fanns ett stort bokbord!

Dagen efter tältmötet fortsatte vi ned till Höllviken, söder om Malmö. På lördagen kom även mellansonen med familj ned till Höllviken. På vägen tog de med sig äldste sonen från Borås. Det blev en härlig samling med barn och en del av barnbarnen (Bild 2). 

Men nu är det söndagsmorgon och vi börjar köra norrut hem till Västerås. (Idag kan du höra gudstjänsten som vi var med om i tältet i Tjörn i tisdags. Den sändes i P1 kl.11).

Jag ber att du ska få en välsignad vecka
Peter Baronowsky

Tidig söndagsmorgon i Västerås den 4 augusti 2019

Veckorevy från min högst personliga utkikspunkt på livet

Veckan som gått har vi till stor del tillbringat i garaget. Där står det fortfarande många flyttkartonger som inte blivit uppackade sedan vi flyttade till Lettland för tio år sedan. Då packade vi ned våra tillhörigheter för att köras till ett förråd i Stockholm utkanter. 

Därefter bodde vi tre och ett halvt år i Lettland, därefter åtta månader på Sundsgården, därefter fyra år i Norge och nu de senaste två åren i Västerås. Det har liksom inte funnits tid och plats att packa upp de sista flyttkartongerna med lägre prioritet.

En av flyttkartongerna innehöll alla mina gamla minnesanteckningar från predikningar och bibelstudier. Jag kastade i stort sett alltsammans, säkert över tusen manuskript. Jag hade inte tittat på dem under många år och jag hade inte till avsikt att använda dem igen. Det betyder inte att jag har slutat predika/undervisa, utan snarare att Jesus gör allting nytt och då kan ju inte jag leva kvar i det som varit.

Men varje papper hade med sig sina minnen. Manuskriptet på bilden har också sin historia:

Vi hade nyligen flyttat till Norge och Jelöy Folkhögskola. En dag kom major Einar Höyland och knackade på vår dörr. Höyland var ledare för Frälsningsarméns kurscenter, som låg granne med folkhögskolan. Han frågade om jag kunde tänka mig att undervisa de norska officerarna om Lidandets problem och helande. Alla officerare i Norge fick komma till Jelöy en vecka varje år för en officerskurs.

Jag har inte tänkt på det tidigare, men då jag nu tänker tillbaka förstår jag inte riktigt hur han vågade fråga en helt ung man från Sverige, som han egentligen inte visste något om, att komma och undervisa Norges officerare om helande. Det kanske var för att jag var anställd som bibellärare och att han förmodade att jag visste något om det aktuella temat. 

Detta var alltså för fyrtio år sedan, sånär på några månader. Jag kommer inte ihåg så mycket vad jag sa men mina minnesanteckningar hittade jag. Vill du veta hur jag la upp undervisningen? Då kan du läsa mina anteckningar i slutet av detta inlägg. De som inte är intresserade kan sluta läsa efter min önskan om en välsignad vecka.

Under veckan fick vi också besök av yngste sonen med barn. Vi hann med både bad i Gäddeholm och besök på Kungsbyns djurpark, som ligger bara några kilometer från där vi bor (Bild 2 De två kamelerna i bakgrunden hör inte till familjen).

Men nu är det söndagsmorgon och jag ber att du ska få en välsignad ny vecka.
/Peter Baronowsky

________________________
Och så var det mina anteckningar från officerskursen för fyrtio år sedan:

LIDANDETS PROBLEM

I. ORSAKER TILL LIDANDE - själsligt; - fysiskt
Är lidande Guds vilja?

II. GUDS VILJA ÄR HELANDE
A Guds natur 2 Mos 15:26  ljus->mörker; död-> liv; kaos-
B Jesu verksamhet Matt 4:23. Jesus botade alla som kom till honom.
C Jesu försoning Jes 53.5; 1 Pet 2:24

III. FÖLJDER AV VAD VI TROR
Om vi tror att sjukdomen är Guds vilja:
Passivt accepterande
Resignation
(Om vi tror att sjukdomen är Guds vilja ska vi följaktligen inte ta medicin eller på andra sätt försöka bli av med sjukdomen. Gör vi det arbetar vi mot Guds vilja)
Om vi tror att sjukdom inte är Guds vilja:
Med alla medel motarbeta kroppsligt, själsligt, andligt lidande Jes 58:5-8
Samarbeta med Guds vilja -> såren läks

IV. METODER ATT MOTARBETA LIDANDET
1. Förbön för helande
2. Inre helande - söka orsaken - sanningen ska göra dig fri Joh 8:32
3. Utdrivande av onda andar

V. HELANDE
1. Guds ord. Ps 107:17-20; Prd 4 20,22
2. Handpåläggning. Mar 16:17,18
3. Smörja med olja. Jak 5:13-16
4. Helbrägdagörelsens nådegåvor. Apg 3:6; 1 Kor 12:7-11

VI. Varför blir inte alla friska?
1. Den frågan fick en gång Kathryn  Kulman. Hon svarade "Jag vet inte", men hon fortsatte framgångsrikt att be för sjuka. 
2. Den sjuke kan ha hinder
3. Den som ber kan ha hinder
4. Vi ber för fel saker. Symptom istället för bakomliggande orsaker.
5. Nu är inte den rätta tidpunkten.

VII. ATT LEVA I HÄLSA
Gemenskap i kärlek och öppenhet
1 Joh 1:7-9 Vandra i ljuset  Jak 5:16
Två varandras fötter Joh 13
Makt att lösa Matt 18:18

VIII. VARFÖR KUNDE INTE VI?
Mark 9:1-29

Tidig söndagsmorgon i Västerås den 28 juli

Veckorevy från min högst personliga utkikspunkt på livet

Så var det söndag igen. Nu har sommarvärmen nått även Sverige (om än tillfälligt).

På rupebabloggen har vi den här veckan dragit igång en serie referat från Carl-Erik Sahlbergs bok "Miraklet S:ta Clara". Du kan läsa de inlägg vi lagt ut här: https://rupeba.blogspot.com/2019/07/tillvaxtfaktorer-i-historiens-stora_22.html

Under veckan har också Livets Ord hållit sin årliga Europakonferens i Uppsala (Bilden). Vi hade möjlighet att vara med några kvällar. Det är upplyftande att tillsammans med flera tusen deltagare få var med att prisa Gud och ta emot god undervisning.

På öppningsmötet tisdag kväll var Sebastian Stakset talare. Under sitt tal citerade han också några visdomsord av Carl-Erik Sahlberg. Sebastian var som nyfrälst med på en gudstjänst i S:ta Clara och fått förbön för att inte fastna i det som varit. Sahlberg sa: "Då djävulen kommer och vill påminna dig om din gårsdag, kan du bara påminna djävulen om hans framtid". Stakset har genomgått en oerhörd förvandling från att vara en kriminell missbrukare till att bli en stark själavinnare. Han har skrivit om det i sin bok "Bara ljuset kan besegra mörkret". Du kan läsa mer om boken här: http://rupebabutiken.blogspot.com/2018/08/bara-ljuset-kan-besegra-morkret.html

På onsdagskvällen var det ingen normal predikan. I stället var det några inbjudna talare från olika kyrkosamfund som fick dela vad de hade på hjärtat då det gäller kristenheten idag och i framtiden. Kjell Karlsten var Frälsningsarméns representant och talade om den barmhärtige samariten. De "religiösa" gick förbi den misshandlade mannen, men samaritanen, från en föraktad folkgrupp såg och stannade upp och tog hand om mannen.

Livets Ords förstepastor Joakim Lundqvist inledde kvällen med att berätta om en amerikansk teologiprofessor som tog med sina studenter till en studieresa till Europa. Gruppen besökte bland annat John Wesleys hem, som numera är museum. John Wesley var ett mäktigt verktyg i Guds hand för att förlösa en väckelse över England och hela världen. Då gruppen studenter kom till John Wesleys sovrum såg de att det fanns två små fördjupningar vid sidan av Wesleys säng. Guiden berättade med inlevelse att det var där Wesley ropade till Gud varenda dag: "Gud sänd en väckelse över England, Sänd en väckelse över England". Då gruppen senare hade satt sig i bussen, räknade professorn deltagarna och såg att en av studenterna fattades. Professorn gick tillbaka till John Wesleys sovrum och där låg den felande studenten på knä, på samma plats där John Wesley hade ropat till Gud och professorn hörde studenten ropa högt: "Gör det igen Gud, Gör det igen!" Professorn la försiktigt handen på studentens axel och sa att det var dags att gå ned till bussen. Då reste sig Billy Graham och följde med professorn till bussen.

Gud svarade på John Wesleys bön. Gud svarade på Billy Grahams bön. Är det någon som ber den bönen idag?

Nu är det söndagsmorgon och snart dags att gå på förmiddagsgudstjänsten på Frälsningsarmén i Västerås. Senare under dagen reser vår musikkår till Sala för en fältdag.

Ha en välsignad vecka
Peter Baronowsky

Tidig söndagsmorgon i Västerås den 21 juli

Veckorevy från min högst personliga utkikspunkt på livet

(Bild 1: farfar och ett barnbarn i solnedgången)

Så var det söndag igen. Semestern är slut, eller i alla fall utlandssemestern. Vi har en del ledigt kvar innan allt sätter igång igen.

Det har varit en lång utlandsresa och vi har varit välsignade med att tillbringa tid med våra barn, svärbarn och barnbarn. På olika tider och på olika platser.

Det började med mellansonen med familj på andra sidan Atlanten, sedan på vår sida av Atlanten: yngste sonen med familj och äldste sonen med familj. 

 (Bild 2: Vi träffade faktiskt alla på bilden under semestern. Bilden är tagen i slutet av mars, så alla har hunnit bli fyra månader äldre. Det märks speciellt på Charlie nere i högra hörnet. På bilden saknas de två äldsta barnbarnen. PS Årtalet 1856 som syns på bilden har ingenting med vår ålder att göra.)

Den dagliga uppdateringen av rupeba.se har faktiskt fungerat under sommaren även om vi har vistats i olika tidszoner. Men nu är vi på plats igen och i morgon och flera dagar framåt kommer en del spännande referat  från Carl-Erik Sahlbergs bok "Miraklet S:ta Clara". (Du kan läsa mer om boken här: https://rupebabutiken.blogspot.com/2019/06/miraklet-sta-clara-carl-erik-sahlberg.html)

Men nu är det söndagsmorgon och snart dags att gå på gudstjänst på Frälsningsarmén i Västerås. Jag tog fram kornetten då vi kom hem. Kornetten och jag är inte riktigt sams ännu efter det långa uppehållet, men om någon vecka blir det säkert bättre.

Ha en välsignad vecka
Peter Baronowsky

Tidig söndagsmorgon den 14 juli

Veckorevy från min högst personliga utkikspunkt på livet

Under veckan blev det en del födelsedagsfirande. En av mellansonens döttrar fyllde sju år (visar upp sin nya klocka på bilden) och yngste sonen själv fyllde fyrtio.

Förra helgen var vi alltså fortfarande i Pennsylvania och besökte mellansonen med familj. På söndagsmorgonen bestämde Rut och jag oss för att åka på förmiddagsgudstjänst till Lancaster några mil från där vi bodde. Vi förväntade oss att träffa bekanta på Frälsningsarmén i Lancaster, men det är en lång historia.

För 10-15 år sedan bodde vi fortfarande i Nacka och arbetade med Frälsningsarméns Sociala Institut (FASI). En söndag gick vi en långpromenad och drömde om vad vi skulle vilja göra den kommande sommaren. Plötsligt fick vi en spännande idé. Varför inte åka till Argentina? Vi hade aldrig varit i Argentina men vi ville inte bara åka som turister utan ville också göra något meningsfullt. Vi kände ledarna för Frälsningsarmén i Argentina, så vi skrev till dem och anmälde oss som frivilligarbetare i något projekt. Våra spanskkunskaper var begränsade och vi tänkte oss att vara med att dela ut mat på något soppkök eller liknande. Resan skulle vi betala själva.

Ganska snart fick vi svar och de bad oss vara talare på en officerssamling i Västra divisionen i Argentina och att Rut skulle vara talare på en kvinnokonferens. Våra värdar, tolkar, ansvariga för våra transporter, var ett officerspar som heter Satterlees. Hon var från Argentina och han var från USA. Vi åkte i en liten minibus tillsammans med familjen Satterlees en äventyrlig tvådagarsresa till de västra regionerna av Argentina. Med i bussen var även deras två små flickor och deras ännu mindre son. Nu visste vi att de var kårledare i Lancaster Citadel och tänkte att vi kanske skulle träffa dem där.

Dessutom hade vi under våra sista fyra år i Norge varit engagerade i undervisningen av Polar-teamet, ett ungdomsteam som FA hade i nordligaste Norge under några år. Vi hade hört att en av deltagarna i polarteamet hade sällskap med en av döttrarna i Satterlee-familjen och kanske kunde vi träffa även honom i Lancaster. 

Dessutom hade vi vid två tillfällen varit talare på den Skandinaviska kongressen i Östra USA. De som ansvarade för den skandinaviska verksamheten hette Andersens och var nu pensionärer och bodde i Lancaster. Kanske skulle vi träffa även dem på kåren i Lancaster.

Vi hittade fram till lokalen och tog plats ganska långt bak i lokalen. En dam   från raden bakom oss måste ha förstått att vi var besökande på kåren. Hon böjde sig fram och viskade att kårledarna tyvärr var på semester och att deras dotter hade gift sig dagen innan. Vi förstod då att vi inte skulle träffa Satterlees och vi förstod även att bekantskapen mellan en av Satterlees döttrar och vår Polar-teams medlem hade utvecklat sig till att bli ett äktenskap.

Det var fortfarande några minuter kvar till mötet skulle börja, så vi frågade den vänliga damen i bänkraden bakom oss om hon visste om Sid och Betty Andersen var närvarande på mötet. Jo, det visste hon och talade om att de satt i den motsatta änden av lokalen. Då vi vänt oss framåt igen såg jag i ögonvrån hur den vänliga damen tyst och diskret ilade till den motsatta delen av lokalen och viskade något i fru Andersens öra, varefter fru Andersen reste sig och kom till vår del av lokalen för att hälsa på oss. Herr Andersson satt, intet ont anande, vid orgeln och spelade preludiet till gudstjänsten.

Efter gudstjänsten var det en enkel kopp kaffe. Efter det var det, som vanligt, en timmes bibelstudium. Därefter blev vi medbjudna på lunch tillsammans med en grupp av Andersens vänner. Det blev en lång dag i Lancaster tillsammans med gamla och nya vänner där vi delade många minnen från tidigare upplevelser i livet.

Lancasterområdet är känt för att vara ett centrum för Amish-folket, en kristen grupp med rötter från reformationen och som inte befattar sig med med moderniteter som elektricitet, telefoner och bilar. Du kan läsa mer om Amish-folket här: https://sv.wikipedia.org/wiki/Amish.

Så blev det till och med lite fortbildning i veckans "Söndagsmorgon".

Ha en välsignad vecka
/Peter Baronowsky

Tidig söndagsmorgon den 7 juli

Vi är fortfarande på resa tillsammans med mellansonen och hans familj. Sköna semesterdagar med gemenskap med barn och barnbarn.

Första halvdelen av juli månad präglas av födelsedagsfirande. Redan den 1 juli ringde vi och gratulerade en äldre dam som fyllde år. Den äldre damen firade sin sjättiosjätte födelsedag. Om du undrar vem den gamla damen är, så är det min lillasyter Pia. Tänk att min lillasyster har blivít en äldre dam. Vad har jag då inte blivit som är nästan sju år äldre än min lillasyster? I varje fall har jag inte blivit en äldre dam.

I morgon fyller mellansonens yngsta dotter sju år, en dag hon har sett fram till en längre tid. Bara två dagar senare fyller vår yngste son 40 år och veckan efter fyller mellansonens yngsta barn ett år.

Men sommaren är inte bara sol, bad och födelsedagsfirande, det blir också tid för en del läsning. En av de böcker jag håller på att läsa är Carl-Erik Sahlbergs bok "Undret S:a Clara".

Boken tar fram nio faktorer som funnits med i historiens stora folkväckelser. Jag kommer att komma tillbaka till dem, men här kommer en liten introduktion till boken.

Carl-Erik Sahlberg undervisade en tid i missionshistoria på ett prästseminarium i Tanzania. Sahlberg hade vid ett tidigare tillfälle fått frågan om vi kan lära något av missionshistorien. Under de tvåtusen år kristendomen existerat framträder fem stora expansionsperioder:
- urkyrkans första århundraden
- den keltiska missionen i tidig medeltid
- Jesuitorden i reformationstidevarvet
- pietismen under 1700-talet
- växande kyrkor idag 

Då Sahlberg arbetade med frågan om vi kan lära något om missionshistorien  framträdde nio faktorer som var gemensamma för de fem starka missionsperioderna.

Då Sahlberg återvände till Sverige hade han manuskriptet till en bok om de fem tillväxtfaktorerna i sin ryggsäck.

I januari 1989 tillträder Carl-Erik Sahlberg en tjänst i S:ta Clara församling. Sahlberg berättar i sin bok om den första veckomässan den 3 januari: "Jag knäböjer vid altaret i sidokapellet, viskar för mig själv ´I Jesus namn´, vänder mig om mot de församlade - och ser tre personer där." 

Där började äventyret som senare har kallats "Undret S:ta Clara". Är du intresserad att veta vilka de nio egenskaperna från missionshistorien kunde och kan få domnade och döda församlingar att växa?

Jag ska ge en kort presentation av de nio egenskaperna den närmaste tiden.

Jag ber att du ska få en välsignad kommande vecka, då vi nu går in i det det andra halvåret av 2019.
/Peter Baronowsky

PS
Även om det är sommar och semester, glöm inte bort att varje dag läsa Bibeln och tala med Honom som står bakom sitt ord. Han har något viktigt att säga dig.