Tidig söndagsmorgon från en prick mitt i Atlanten den 3 mars 2019

Veckorevy från min högst personliga utkikspunkt på livet

Färöarna är egentligen inte en liten prick på kartan. Färöarna består av ett antal prickar på kartan, ett antal små öar mitt i Atlanten.

På Färöarna har Frälsningsarmén två livskraftiga kårer. Den ena ligger i huvudstaden Torshamn med sina 12.712 invånare (enligt Google. Men de som bor där säger att det är betydligt fler). Den andra kåren ligger i Våg på Söderön, två timmars båtresa söderut från Torshamn. Våg har 1.356 invånare. Kåren ligger centralt och sist vi var där var lokalen full och det är inte en speciellt liten lokal.

Färöarna bjuder på en enastående natur. Grönklädda berg och nästan inga träd. I huvudstaden Torshamn är kollektivtrafiken gratis, antagligen för att minska biltrafiken i staden. 

Språket kan vi möjligen delvis förstå i skriven text, men det talade språket är svårare att förstå. Under inbjudan till förbön i lördagskväll sjöng vi en kör där vi tillbad Harry. Jag förstod först inte vilken Harry vi tillbad,  men efter en stund förstod jag. Harry betyder Herre på färöisk:
"Gev mær olju a lamuna, Harri, til eitt brennandi ljos meg ger." (Försök till översättning till svenska skulle kunna bli: Giv mig olja i min lampa, Herre, gör mig till ett brinnande ljus.)

Vårt besök på Färöarna började med ungdomsklubben på torsdag kväll och bibelhelgens inledningsmöte på fredagskvällen.

Under lördagen hade vi tre bibelstudier som avslutades med bön och lovsång. 

Vi har verkligen mötts av en stor öppenhet inför Guds Ord och varje gång vi inbjudit till förbön, har böneplatsen fyllts. 

Idag på söndagen börjar vi med förmiddagsmöte och sedan gemensam lunch.
Bibelhelgen avslutas med möte på söndagskvällen och då vi kommer hem har redan den nya veckan börjat.

Jag önskar dig en välsignad vecka
Peter Baronowsky

Tidig söndagsmorgon i Västerås den 24 februari 2019

Veckorevy från min högst personliga utkikspunkt på livet

En ganska normal vecka håller på att ta slut. Det blev många mil i bilen på våra mentorsresor. Från Skåne i söder till ganska långt norr om Stockholm. Vi har upplevt våren i Skåne och snöstorm längre norrut. Sverige är fantastiskt, men det är också våra officerare som står i frontlinjen i kampen för själars frälsning och vårdande av de redan troende. Du kommer väl ihåg att be för dina kårledare/pastorer?

I helgen har vi också övernattningsgäster. Mellansonen med hustru har lånat ut sina två änglar över natten (9 och 5 år gamla). Det blev mycket melodifestival igår kväll, men nu sover de gott.

Vi har också börjat förbereda oss för resan till Färöarna. Det var ett år sedan vi var där sist och nu är det dags igen. Temat för helgen är "Nu är det tid att söka Herren". Ett ovanligt tema på en bibelhelg, men det kom för oss då vi började tänka på helgen. Bibelordet har en speciell personlig betydelse i våra liv. Tillåt mig att bli en smula nostalgisk.

Det var för ganska exakt fyrtio år sedan, sommaren 1979. Rut och jag stod på plattformen på Stockholms sjätte kår. Där hade vi växt upp. Där hade vi varit juniorsoldater tillsammans. Där blev vi invigda till soldater samtidigt, och nu var vi underofficerare och musikledare. Rut ledde strängmusikkåren och jag ledde hornmusikkåren. Men den dagen var speciell. Det var vårt farvälmöte. Vi skulle lämna sjätte kåren, Stockholm och Sverige.

Rut hade skrivit en melodi till ett bibelord och den sjöng vi tillsammans från bibelöversättningen från 1917 (det var den som gällde då):
"Sån ut åt eder i rättfärdighet, skörden efter kärlekens bud.
Bryten eder ny mark, bryten eder ny mark; ty det är tid att söka Herren,
för att han skall komma och låta rättfärdighet regna över eder.
Sån ut åt eder i rättfärdighet, skörden efter kärlekens bud.
Bryten eder ny mark, bryten eder ny mark; ty det är tid att söka Herren."
(Hosea 10:12)

Fyra år före farvälmötet hade vi haft vårt gudsmöte. Vi brukar säga att vi blev "drabbade" av Gud. Vi fick frälsningsvisshet och fick uppleva dopet med den Helige Ande. Våra liv blev totalförvandlade och allt blev nytt.

Efter farvälmötet fick vi dra ut och bryta för oss ny mark. Nästan 17 av de 40 åren har vi arbetat utanför Sverige. Vi har fått så ut i många olika länder i flera världsdelar. Vi har fått vara med att skörda vid många tillfällen. Ofta har vi fått skörda där andra hade sått före oss. Och vi tänker fortsätta. Jag tror jag hör Herren upprepa orden "Var beredd, det kommer mera".

Sedan har man från kåren i Torshamn lagt till en underrubrik "Hur ska vi väcka dem som sover?" Ja, Frälsningsarmén är en väckelserörelse och vår kallelse är att väcka människor.

De två små änglarna ligger fortfarande och sover i rummet bredvid. Även om vår kallelse är att väcka människor tror jag att väntar med att väcka dem en stund till. Det är söndagsmorgon och allt är lugnet och stilla....

Sent i går kväll fick vi mail från Frälsningsarmén i Torshamn, Färöarna, med presentation av helgen i kårbladet. Hinner du dit?

Jag önskar dig en välsignad kommande vecka
Peter Baronowsky

Tidig söndagsmorgon i Västerås den 17 februari 2019

Veckorevy från min högst personliga utkikspunkt på livet

                  (Bilden: Från Frälsningsarméns Resurscenter på Jelöy)

Söndag igen. Veckorna går fort.
Förra söndagen hade vi avslutning på helgen i Örnsköldsvik med distansbibelskolan. Söndagen började med bibelstudium om Den Helige Ande. I den avslutande gudstjänsten upplevde vi en stark gudsnärvaro och nästan hela församlingen kom fram för överlåtelse och förbön.

Så återvände vi hem till Västerås och efter två dagar åkte vi västerut till Frälsningsarméns Resurscenter på Jelöy i Moss/Norge för att undervisa på NLDI (Nordic Leadership Development Institute), en kurs för frälsningsofficerare från Norge, Sverige, Danmark, Finland, Island och Lettland. Kursen hålls på engelska eftersom de finländska officerarna har svårt att förstå skandinaviska språk och för att vi har svårt att förstå danskarna då de talar sitt skandinaviska språk. Dessutom måste det vara möjligt för deltagarna från Lettland att följa kursen.

Rut och jag hade fått uppdrag att undervisa om lärjungaskap och om djupare andligt liv. Det var naturligtvis en stor upplevelse för oss att möta så många officerare som vi tidigare träffat och arbetat tillsammans med under olika perioder av vårt liv. Vi har många gånger haft förmånen att undervisa i olika sammanhang både i Danmark, Finland och Island, och vi har bott och arbetat längre perioder i Sverige, Norge och Lettland. 

Vi kände ganska väl de flesta deltagarna och de som vi inte kände hade vi ändå träffat i olika sammanhang. En av deltagarna från Finland påminde oss att vi hade träffats på Rootskongress i Finland för åtta år sedan och visade oss en videoupptagning från den konferensen. Många minnen väcktes till liv. (Du kan se videosnutten här: https://youtu.be/ae_UN8pFUUI ).

En extra bonus var naturligtvis att vi fick träffa vår mellanson Daniel som tillsammans med sin fru Jessica och deras tre barn bor på skolområdet på Jelöy.
Det blev många kramar då vi mötte barnbarnen, Linnea, Maja och lille Charlie som planerar att fylla ett år till sommaren och som ännu inte lärt sig att säga farfar (eller bestefar som det heter på norska). Daniel är lärare på folkhögskolan och bor på samma plats där han växte upp då han var mellan 2 och 10 år.
Vi tog en tur upp till lärarrummet där satt flera av dem som var våra kollegor för 41 år sedan och som nu är kollegor med Daniel. 

Igår var vi på kåren i Västerås. Där förbereder man en kår-resa till Rom i Maj och igår var det första studiekvällen inför resan. Det var Arne Nordberg som undervisade inspirerande om "Judarna och romarriket".

Men nu är det söndagsmorgon och snart dags att gå på kåren (Västerås) på förmiddagsmöte. Det känns som det var länge sedan vi fick uppleva en söndag på vår hemkår.

Ha en välsignad vecka
Peter Baronowsky

Utsikten på Jelöy från huset som var vårt hem, först nio år och sedan fyra till

Officersskolan på Jelöy

Sommarbild från folkhögskolan på Jelöy

Undervisningseftermiddag på kåren i Västerås

Tidig söndagsmorgon i Örnsköldsvik den 10 februari 2019

Veckorevy från min högst personliga utkikspunkt på livet

Så var det söndag igen efter en händelserik vecka. 
Förra söndagen vaknade vi upp i Jönköping. Vi hade där förmånen att tala på en Dag inför Ordet. Vi startade med förmiddagsgudstjänst där både hornmusikkåren och kören medverkade. Mötet avslutades med bön i olika bönestationer och personlig förbön. Vi upplevde en stark gudsnärvaro i bönen.

Efter mötet var det middag och därefter bibelstudium. Många av gudstjänstbesökarna stannade kvar under eftermiddagspassen och Herren välsignar alltid då människor sätter av tid för att fördjupa sig i Guds ord. 

Då vi var färdiga med undervisningen satte vi oss i bilen för att köra hem till Västerås. Tidigt nästa morgon flög vi till Riga för att ha mentorssamtal med ett antal officerare. Alltid fantastisk fint att få träffa officerarna som vi lärde känna under vår tid som ledare för Frälsningsarmén i Lettland. Vi fick också tid för ett hembesök där vi fick be för en man som brukade gå på Frälsningsarmén men som inte varit där på ett antal år.

På fredagsmorgonen satte vi oss i bilen för att åka till Örnsköldsvik och undervisa på Distansbibelskola Norr. Vi fick tre intensiva undervisningsdagar med deltagarna. Vilken inspiration det för med sig att möta en grupp människor som är så hungriga efter Guds ord och som tar emot undervisningen med öppet hjärta. De flesta deltagarna kommer från kåren i Örnsköldsvik men det kommer också en deltagare från Haparanda, Juha, och han har nästan lika långt hem som vi har.
 
Det är nu tredje gången vi är i Örnsköldsvik. Första gången var på Bygget 2017, därefter Bibelskolehelger 2018 och 2019. Det innebär att vi börjar lära känna en hel del av kårens folk. Samtidigt som vi var i Örnsköldsvik publicerade Inblick en intervju med en av deltagarna i Distansbibelskola Norr, Michael. Han var nyfrälst första gången vi träffade honom och nu kunde vi läsa hans vittnesbörd. Vittnesbördet finns ännu så länge bara i papperstidningen, men jag räknar med att lägga ut så snart det kommer ut i på nättidningen.

Idag (söndag) har vi ett bibelstudium på morgonen och sedan förmiddagsgudstjänst på kåren i Örnsköldsvik. Sedan bär det av hemåt igen för att möta en ny vecka.

Jag ber att Herren ska ge dig en välsignad vecka
Peter Baronowsky

Tidig söndagsmorgon i Jönköping den 3 februari 2019

Veckorevy från min högst personliga utkikspunkt på livet

Veckan började, som så ofta förut, med en längre biltur under två dagar där vi besökte några av våra fantastiska officerare på olika platser i landet. 

En annan spännande sak under veckan var att vi började studera ett nytt arbetsmaterial på kåren i Västerås. Programmet heter "Generöst liv". Kårens medlemmar har fått ett material där vi läser ett stycke varje dag med något att fundera på och någat att agera på.

Predikningarna på söndagarna kommer att följa de teman som tas upp i materialet och hemgrupperna kommer att samtala om de frågor som väcks vid läsningen av "Generöst liv". Vi kommer att fortsätta att studera "Generöst liv" varje dag under de kommande fyra veckorna. Mycket intressant initiativ!

Men just nu är vi i Jönköping för att ha "Dag inför Ordet" tillsammans med Södra Vätterbygdens kår.

Först är det gudstjänst, sedan mat och till slut bibelstudier. Jag får återkomma om dagen i efterhand.

Efter bibelstudiet får vi skynda oss hem till Västerås. I morgon är det tidig start med avfärd till Riga.

Ha en välsignad vecka
Peter Baronowsky

Tidig söndagsmorgon i Västerås den 27 januari 2019

Veckorevy från min högst personliga utkikspunkt på livet

För en gångs skull får vi vakna upp i våra egna sängar och i vårt eget hem. Grannarna som bott här i flera decennier frågar fortfarande "Trivs ni inte här? Ni är ju aldrig hemma?". Jo, nu är vi hemma och vi trivs.

Förra söndagsmorgonen skrev jag från den ekumeniska mötesserien i Mosjøen i Norge. Vi var då på väg till Dolstad kyrka för förmiddagsgudstjänsten.

Den gudstjänsten var ganska annorlunda än de övriga i serien. De övriga gudstjänsterna hölls i Pingstkyrkan, som disponerar den största möteslokalen i staden. I Dolstad kyrkan var det traditionell Luthersk gudstjänstform med både barndop och nattvard. 

Inför min predikan fick jag välja mellan att klättra upp i den högt belägna predikstolen eller stå på golvet. Jag kalkylerade snabbt fördelar och nackdelar med de tillgängliga platserna för predikan. För att komma till predikstolen måste jag gå upp för en brant trappa och sedan gå en lång gång utefter kyrkväggen för att slutligen komma fram till predikstolen, högt över huvudet på gudstjänstbesökarna. Jag ville ju inte se ned på folket i kyrkan och jag ville inte heller tala över huvudet på församlingen. Dessutom vill jag ju inte placera mig själv högre än den förgyllda ängeln som hängde i taket, så det blev golvet.

På tal om den förgyllda ängeln som hängde i taket hade han en skål i sina framräckta händer. Vi trodde att det skulle symbolisera ett rökelsekar, men där hade vi fel. Då det var dags för barndopet började den förgyllda ängeln röra på sig. Sakta och andäktigt sänkte sig ängeln ned och någon gick fram och hällde vatten i skålen och sedan var allt förberett för barndopet. Då barndopet var över höjde sig ängeln värdigt och återtog sin plats uppe i höjden. Kyrkan byggdes i början av 1700-talet och ängeln såg inte så väldigt modern ut, så han kanske har varit med hela tiden. Han visade i alla med all önskvärd tydlighet det som de flesta får uppleva i livet. Ibland går det upp och ibland går det ned. I alla fall för den förgyllda ängeln i Dolstad kyrka

Sedan var det avslutningsmöte Pingstkyrkan på kvällen. Även vid det tillfället var det många som sökte sig fram för bön och förbön. I mina förberedelser för mötesserien hade jag bett att mötena skulle uppmuntra pastorerna, prästerna och officerarna till större frimodighet och tro samt att någon/några skulle bli frälst.

Det första målet är inte speciellt mätbart. Hur många skulle bli uppmuntrade och hur mycket? Det andra målet, att någon skulle bli frälst, är däremot lättare att mäta. Vi fick vänta till den sista gudstjänsten för att se det hända.

Sedan blev det måndag morgon. Klockan 06.00 blev vi hämtade av taxin som tog oss till flygplatsen för det första av tre flyg som skulle ta oss till Arlanda. Därefter var det flygbussen och lokalbussen som tog oss hela vägen hem.

Efter en natt hemma bar det i väg på en mentorsresa med bil för att besöka några av våra fantastiska officerare i landet. Efter tre dagar och 117 mil kom vi hem igen och nu är det söndagsmorgon och snart dags att åka till mötet på kåren i Västerås. 

Ha en välsignad ny vecka
Peter Baronowsky

Den förgyllda ängeln i Dolstad kirke

Rut predikar i Pingstkyrkan i Mosjöen

Under kyrkkaffet kunde vi beskåda Dolstad kirke byggt som pepparkakshus, med exakta proportioner mätt med laser.

Posted by rupeba.se at 01:00

Tidig söndagsmorgon i Mosjöen, Norge, den 20 januari 2019

Veckorevy från min högst personliga utkikspunkt på livet

Det är längre till Mosjöen än det är till New York. I varje fall när det gäller tid och kostnader. Det tog oss elva timmar att ta oss från Västerås till Mosjöen, och till en betydligt högre kostnad. Resan innehöll två busstransporter, tre flygtransporter samt en biltransport.

Den sista flygturen var från Bodö till Mosjöen i ett propellerdrivet Wideröflyg. Vi har på tidigare resor tagit oss fram i Nordnorge med dessa Wideröflyg och de skickliga piloterna klarar de flesta väderlekssituationerna. 

När vi höll på att gå ned för landning i Mosjöen drog piloten plötsligt upp farten för att lyfta igen. Väl uppe i luften talade piloten om att det hade kommit en kraftig snöby och att vi nu skulle försöka flyga in från en annan vinkel. Det har vi varit med om förut, men man har ju alltid ett begränsat antal försök att få ner planet. Man kan ju inte parkera i luften och vänta på en dag med bättre väder.

Nåväl, ner vi kom på ett bra sätt och vidare till vårt nattlogi i Mosjöen.

Orsaken till att vi befinner oss i Mosjöen är att vi predikar på en ekumenisk mötesserie. Det är sex lokala församlingar som tillsammans genomför denna mötesserie varje år. Det förekommer på många platser i Norge att man årligen har sådana "Fellesmøter". 

Det är normalt att vi varje gång vi besöker möter gamla bekanta (tonvikt på bekanta mer än på gamla). På flygplatsen i Oslo, mellan flyg ett och flyg två, träffade vi en frälsningsofficer på väg från ett sammanträde på HK hem till Vestlandet. Vi fick en fin pratstund tillsammans om hur det har gått med flera av de unga officerarna som vi hade mycket att göra med under åren i Norge. Våra värdar i Mosjöen, Bodil och Helge, har vi träffat många gånger och haft möten på flera av de kårer där de varit stationerade. Tidigare elever från Jelöy Folkehögskola träffar vi på nästan alla platser vi kommer till. Så även i Mosjöen. 

Det är alltid spännande att få vara med om en ekumenisk möteskampanj. Vi kommer till samlingarna med våra olika bakgrunder och kulturer. Den norska kyrkan kommer med sitt sätt att fira gudstjänst, pingstkyrkan med sitt, Frälsningsarmén med sitt, Normisjon med sitt, Bedehuset med sitt, Adventisterna med sitt, Missionskyrkan.

En sådan mötesserie börjar ofta med en form av spänning där vi alla kanske har behov att markera vår särart. Vi började med möte fredag kväll och sedan var det seminarier/bibelstudier på lördagen. På lördagskvällen var det gudstjänst igen. Pingstkyrkans stora lokal var välfylld. Då Rut predikat gav jag en kort inbjudan om det var någon som ville komma fram för förbön, komma med sin törst och längtan för att bli fylld av den Helige Andes kraft. Omedelbart uppstod en rörelse i lokalen. Från alla delar strömmade det fram människor fram för förbön. Först kom en präst från kyrkan tillsammans med någon från Bedehuset och snart var det alldeles fullt på den öppna platsen fram plattformen.

Och så sker undret. Det var det inte längre pingstvänner, frälsningssoldater, adventister, missionsförbundare, folk från Bedehuset eller representanter från något annat kyrkosamfund. Vi var ett i vår längtan att få uppleva mer av Gud. Vi var helt enkelt Guds församling i Mosjöen som stod tillsammans med vår längtan inför vår Far i himmelen. Och Gud svarade på våra böner och sände den utlovade helige Ande över sina älskade barn.

Nu är det söndag morgon och snart dags att gå på gudstjänst i Den norske kirken med barndop och allt som hör till. Ikväll har vi avslutningsmötet i Pingstkyrkan. Och hur den ekumeniska mötesserien slutade får jag kanske återkomma i min veckorevy nästa söndag.

Till dess ber jag att du ska få uppleva en välsignad vecka.
Peter Baronowsky