Veckorevy från min högst personliga utkikspunkt på livet
I måndags
började vi hemresan från Färöarna. Vi kom hem vid niotiden på kvällen
och bagaget kom ett dygn senare. Vårt flyg från Färöarna kom in en timme
för sent till Köpenhamn. Vi skyndade oss till gaten för
Stockholmsflyget. Gaten var redan stängd, men dom släppte på oss i alla
fall. Men bagaget hann dom inte lasta om, men vi klarade oss utmärkt
utan bagaget ett dygn.
På tisdagen
var vi ute på mentorsbesök och satt till stor del i bilen. Sedan har vi
faktiskt bott hemma hos oss själva resten av veckan. Det är skönt med
den egna sängen!
I torsdags
var jag på musikkårens övning i Västerås. Det är alltid roligt att få
vara med och spela även om det inte blir så ofta med vårt kringflackande
liv. Men det blir glest med min egna övningar för att hålla mig i form.
Jo, det blev visserligen lite kornettspel för min del även på Färöarna.
Jag hade med mig min lilla "pocket-trumpet" och Rut och jag spelade vid
ett par av gudstjänsterna i Torshamn. Den heter visserligen
pocket-trumpet, men den går inte ned i fickan, men i portföljen går det
bra (Bilden är från en tidigare spelning på Riga andra kår i Lettland).
Den lilla
pocket-trumpeten fick jag i födelsedagspresent av Rut då jag fyllde 40
år. Det var en stor överaskning. Jag klämde länge på paketet utan att
kunna gissa vad det var. På den tiden bodde vi i Norge och då var det
mycket kornettspelande för min del med kårens musikkår i Moss,
skolmusikkåren och musikalorkestern. Vi hade många FA-ungdomar från
Norge och hela världen. (Bilden: skolmusikkåren på Jelöy folkhögskola
ett av åren)
Vi har tre
söner och de har alla fått en god uppfostran som innehållit att lära sig
spela kornett. Den äldste sonen började tidigt:
Många år
senare spelade vi kornettrio i tre generationer. Det kan man bara göra
under en kort period. Den äldste måste ha en tand kvar och den yngste
måste ha fått sin första tand. Här spelar vi, den äldste sonen, jag
själv och den äldste sonens näst äldsta son. Det är en del år sedan
bilden togs. Barnbarnet i mitten är idag mycket längre och bredare än
sin far. (Bilden är från en förmiddagsgudstjänst i Fristads
frikyrkoförsamling)
Det händer
inte så mycket just nu med skrivandet av "Ankomstboken - en bok om Jesu
återkomst utan spekulationer". Jag har tidigare sagt att jag räknar med
att kunna ge ut den under året, men det är svårt att finna tid även för
bokskrivandet i dessa dagar.
Däremot
känner jag mig taggad för att skriva en miniserie om bibelläsande. Jag
räknar med att det första avsnittet kommer nästa vecka under rubriken
"Ta Gud på orden". Att ta någon på orden betyder att man verkligen tar
på allvar det någon säger.
Men nu är
det söndagsmorgon och snart dags att gå på förmiddagsgudstjänst på kåren
i Västerås. Efter gudstjänsten är det kårsamling och på kvällen är det
ekumenisk bönesamling, ett tillfälle som brukar vara välbesökt.
Sedan kommer det en ny vecka med mycket bilåkande för vår del.
Med önskan om en välsignad vecka
Peter Baronowsky
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar