Tidig söndagsmorgon i Västerås den 27 januari 2019

Veckorevy från min högst personliga utkikspunkt på livet

För en gångs skull får vi vakna upp i våra egna sängar och i vårt eget hem. Grannarna som bott här i flera decennier frågar fortfarande "Trivs ni inte här? Ni är ju aldrig hemma?". Jo, nu är vi hemma och vi trivs.

Förra söndagsmorgonen skrev jag från den ekumeniska mötesserien i Mosjøen i Norge. Vi var då på väg till Dolstad kyrka för förmiddagsgudstjänsten.

Den gudstjänsten var ganska annorlunda än de övriga i serien. De övriga gudstjänsterna hölls i Pingstkyrkan, som disponerar den största möteslokalen i staden. I Dolstad kyrkan var det traditionell Luthersk gudstjänstform med både barndop och nattvard. 

Inför min predikan fick jag välja mellan att klättra upp i den högt belägna predikstolen eller stå på golvet. Jag kalkylerade snabbt fördelar och nackdelar med de tillgängliga platserna för predikan. För att komma till predikstolen måste jag gå upp för en brant trappa och sedan gå en lång gång utefter kyrkväggen för att slutligen komma fram till predikstolen, högt över huvudet på gudstjänstbesökarna. Jag ville ju inte se ned på folket i kyrkan och jag ville inte heller tala över huvudet på församlingen. Dessutom vill jag ju inte placera mig själv högre än den förgyllda ängeln som hängde i taket, så det blev golvet.

På tal om den förgyllda ängeln som hängde i taket hade han en skål i sina framräckta händer. Vi trodde att det skulle symbolisera ett rökelsekar, men där hade vi fel. Då det var dags för barndopet började den förgyllda ängeln röra på sig. Sakta och andäktigt sänkte sig ängeln ned och någon gick fram och hällde vatten i skålen och sedan var allt förberett för barndopet. Då barndopet var över höjde sig ängeln värdigt och återtog sin plats uppe i höjden. Kyrkan byggdes i början av 1700-talet och ängeln såg inte så väldigt modern ut, så han kanske har varit med hela tiden. Han visade i alla med all önskvärd tydlighet det som de flesta får uppleva i livet. Ibland går det upp och ibland går det ned. I alla fall för den förgyllda ängeln i Dolstad kyrka

Sedan var det avslutningsmöte Pingstkyrkan på kvällen. Även vid det tillfället var det många som sökte sig fram för bön och förbön. I mina förberedelser för mötesserien hade jag bett att mötena skulle uppmuntra pastorerna, prästerna och officerarna till större frimodighet och tro samt att någon/några skulle bli frälst.

Det första målet är inte speciellt mätbart. Hur många skulle bli uppmuntrade och hur mycket? Det andra målet, att någon skulle bli frälst, är däremot lättare att mäta. Vi fick vänta till den sista gudstjänsten för att se det hända.

Sedan blev det måndag morgon. Klockan 06.00 blev vi hämtade av taxin som tog oss till flygplatsen för det första av tre flyg som skulle ta oss till Arlanda. Därefter var det flygbussen och lokalbussen som tog oss hela vägen hem.

Efter en natt hemma bar det i väg på en mentorsresa med bil för att besöka några av våra fantastiska officerare i landet. Efter tre dagar och 117 mil kom vi hem igen och nu är det söndagsmorgon och snart dags att åka till mötet på kåren i Västerås. 

Ha en välsignad ny vecka
Peter Baronowsky

Den förgyllda ängeln i Dolstad kirke

Rut predikar i Pingstkyrkan i Mosjöen

Under kyrkkaffet kunde vi beskåda Dolstad kirke byggt som pepparkakshus, med exakta proportioner mätt med laser.

Posted by rupeba.se at 01:00

Tidig söndagsmorgon i Mosjöen, Norge, den 20 januari 2019

Veckorevy från min högst personliga utkikspunkt på livet

Det är längre till Mosjöen än det är till New York. I varje fall när det gäller tid och kostnader. Det tog oss elva timmar att ta oss från Västerås till Mosjöen, och till en betydligt högre kostnad. Resan innehöll två busstransporter, tre flygtransporter samt en biltransport.

Den sista flygturen var från Bodö till Mosjöen i ett propellerdrivet Wideröflyg. Vi har på tidigare resor tagit oss fram i Nordnorge med dessa Wideröflyg och de skickliga piloterna klarar de flesta väderlekssituationerna. 

När vi höll på att gå ned för landning i Mosjöen drog piloten plötsligt upp farten för att lyfta igen. Väl uppe i luften talade piloten om att det hade kommit en kraftig snöby och att vi nu skulle försöka flyga in från en annan vinkel. Det har vi varit med om förut, men man har ju alltid ett begränsat antal försök att få ner planet. Man kan ju inte parkera i luften och vänta på en dag med bättre väder.

Nåväl, ner vi kom på ett bra sätt och vidare till vårt nattlogi i Mosjöen.

Orsaken till att vi befinner oss i Mosjöen är att vi predikar på en ekumenisk mötesserie. Det är sex lokala församlingar som tillsammans genomför denna mötesserie varje år. Det förekommer på många platser i Norge att man årligen har sådana "Fellesmøter". 

Det är normalt att vi varje gång vi besöker möter gamla bekanta (tonvikt på bekanta mer än på gamla). På flygplatsen i Oslo, mellan flyg ett och flyg två, träffade vi en frälsningsofficer på väg från ett sammanträde på HK hem till Vestlandet. Vi fick en fin pratstund tillsammans om hur det har gått med flera av de unga officerarna som vi hade mycket att göra med under åren i Norge. Våra värdar i Mosjöen, Bodil och Helge, har vi träffat många gånger och haft möten på flera av de kårer där de varit stationerade. Tidigare elever från Jelöy Folkehögskola träffar vi på nästan alla platser vi kommer till. Så även i Mosjöen. 

Det är alltid spännande att få vara med om en ekumenisk möteskampanj. Vi kommer till samlingarna med våra olika bakgrunder och kulturer. Den norska kyrkan kommer med sitt sätt att fira gudstjänst, pingstkyrkan med sitt, Frälsningsarmén med sitt, Normisjon med sitt, Bedehuset med sitt, Adventisterna med sitt, Missionskyrkan.

En sådan mötesserie börjar ofta med en form av spänning där vi alla kanske har behov att markera vår särart. Vi började med möte fredag kväll och sedan var det seminarier/bibelstudier på lördagen. På lördagskvällen var det gudstjänst igen. Pingstkyrkans stora lokal var välfylld. Då Rut predikat gav jag en kort inbjudan om det var någon som ville komma fram för förbön, komma med sin törst och längtan för att bli fylld av den Helige Andes kraft. Omedelbart uppstod en rörelse i lokalen. Från alla delar strömmade det fram människor fram för förbön. Först kom en präst från kyrkan tillsammans med någon från Bedehuset och snart var det alldeles fullt på den öppna platsen fram plattformen.

Och så sker undret. Det var det inte längre pingstvänner, frälsningssoldater, adventister, missionsförbundare, folk från Bedehuset eller representanter från något annat kyrkosamfund. Vi var ett i vår längtan att få uppleva mer av Gud. Vi var helt enkelt Guds församling i Mosjöen som stod tillsammans med vår längtan inför vår Far i himmelen. Och Gud svarade på våra böner och sände den utlovade helige Ande över sina älskade barn.

Nu är det söndag morgon och snart dags att gå på gudstjänst i Den norske kirken med barndop och allt som hör till. Ikväll har vi avslutningsmötet i Pingstkyrkan. Och hur den ekumeniska mötesserien slutade får jag kanske återkomma i min veckorevy nästa söndag.

Till dess ber jag att du ska få uppleva en välsignad vecka.
Peter Baronowsky

Tidig söndagsmorgon i Västerås den 13 januari 2019

Veckorevy från min högst personliga utkikspunkt på livet 
(Bilden: Den nedåtgående solen en eftermiddag då vi var på väg tillbaka till Västerås i bilen)

Så var det söndag igen efter en förhållandevis lugn vecka. Vi har rensat ut de sista spåren av julfirandet och nu ser vi framåt.

Under lördagen var det bönesamlingar på fyra olika platser i landet. På lördagen klockan 11.00 startade vi också ett bönedygn på kåren i Västerås. 

På lördagskvällen var det bönemöte på kåren som en del av bönedygnet. Nu är det snart dags för mig att ta mitt bönepass mellan 05.00 och 06.00. 

Jag tycker det är en fin upplevelse att ta del i ett bönedygn och veta att någon säger "Amen" klockan 05.00 och jag tar över böneansvaret under nästa timme. Och då jag säger "Amen" klockan 06.00 vet jag att någon annan fortsätter bönen.

Bönedygnet avslutas med gudstjänst på kåren klockan 11.00.

Efter den relativt lugna veckan går vi in i en intensiv resandeperiod. Nästa vecka ska vi tala på Fellesmøtene i Mosjøen. Felløsmøte betyder ekumenisk möteskampanj och Mosjøen ligger i höjd med Storavan i Sverige, men det ligger mitt i Norge. Norge fortsätter långt norrut och sedan österut nästan ända till Murmansk.

Det är inte helt oproblematiskt att ta sig från Västerås till Mosjøen. Först har vi 10 mil till Arlanda. Sedan flyger vi till Oslo. Därifrån flyger vi till Bodø som ligger norr om polcirkeln. Till slut flyger vi med ett litet propellerflygplan till Mosjøen.

På vägen hem måste vi också ta tre flyg för att komma hem. Mosjøen-Trondheim, Trondheim-Bergen, och till slut Bergen-Arlanda (utan att gå ner i Oslo). 

Kårledarna har ansvar för fler kåren i området som heter Helgeland. Vad är väl mer passande att det är Helge som har överinseendet över Helgeland. Men han gör det inte ensam. Han delar kårledarskapet med sin fru Bodil, men något Bodilland finns det inte så vitt jag vet. Det ska bli fint att träffa Bodil och Helge igen. Det var en stund sedan vi sågs.

Förutom Frälsningsarmén deltar ett antal församlingar i möteskampanjen: Pingstkyrkan Betel, den Norska Kyrkan, Normisjon, Misjonskirken och Adventkirken.

Men nu är det snart dags att gå till förmiddagsgudstjänsten på Frälsningsarmén i Västerås.

Jag ber att du ska få en välsignad vecka
Peter Baronowsky

Tidig söndagsmorgon i Västerås den 6 januari 2019

Veckorevy från min högst personliga utkikspunkt på livet

Så var det söndag igen och vi har redan kommit en bit in i det nya året.

Veckan började med nyårsafton. Mellansonens familj från Norge gjorde sig klara för avfärd. Yngste sonens familj från Stockholm hade också varit här på besök några dagar. Natten till nyårsafton har även yngste sonens äldsta dotter sovit över här.

I förbindelse med frukosten hade vi vår dagliga morgonbön. Under det gångna året läste vi varje morgon från UTMANINGEN, GT på två år, men under jul- och nyårshelgen tog vi fram Ruts andaktsbok, DAGBOKEN. Vid frukosten på nyårsafton bad en av nio-åringarna om inte hon kunde få läsa Dagens Andakt, och det fick hon.

Jag vet inte varför men efter morgonbönen blev båda nio-åringarna väldigt ivriga att få varsin DAGBOKEN. Rupebas boklager är normalt en favoritlekplats för de yngre barnbarnen då de ska leka bokhandel.

Vem kan säga nej till två nio-åringar som lägger huvudet på sned och ber "snälla" kan inte vi få varsin bok. Ja, Rut kunde i alla fall inte säga nej. Rut skrev en hälsning i de två böckerna och sedan åkte de iväg mot Stockholm. Men i minibussen hände det något ovanligt. I stället för att ta fram sin iPad och se på någon film, fick iPaden ligga på sätet och en påpasslig mor tog en blick på två nio-åringar i full koncentration läsandes DAGBOKEN. Bilden ser ut som en välregisserad annons för DAGBOKEN, med det är den inte. Den är bara en ögonblicksbild där två nio-åringar läser varsin pappersbok istället för något mer aktion-fyllt på iPaden. Undrens tid är inte förbi.

Nio-åringarna visste ju att boken var skriven av farmor Rut. Men även andra familjemedlemmar är inblandade: Bilden på framsidan är tagen av faster Johanna, på bilden ser vi kusin Samuel och kusin August, illustrationerna till varje månad har moster Anna gjort och design till omslaget har pappa/farbror Stefan gjort (Hoppas att jag inte glömt någon).

Men nu är det trettondagshelg och nu har vi fått besök av äldste sonens familj från Borås. Vilket privilegium att få träffa alla familjerna under jul- och nyårshelgen. På lördagen kom även äldsta sonens två söner till Västerås (de två som syns på framsidan av DAGBOKEN). Det äldsta barnbarnet studerar på högskolan i Eskilstuna och har inte så långt till Västerås.

Nu har det gått några år sedan omslagsbilden på DAGBOKEN togs. De två små pojkarna har blivit män. Den yngste har blivit 1,92 meter lång.

På lördagen kom även yngste sonen från Stockholm med sina två flickor hem till oss. Det är extra attraktivt att åka hela vägen till Västerås då man får träffa några av kusinerna, även om de inte är jämnåriga.

Vi passade också på att gå en promenad i Västerås med hela den besökande gruppen av familjen. Rut och jag guidade gruppen genom några av de sevärda platserna i vår nya hemstad. Här ser du hela gruppen ute på lördagspromenad.

Nu tycker du kanske att det blev lite väl mycket personligt i veckorevyn "Söndagsmorgon". Men det är ju trots allt en veckorevy "från min högst personliga utkikspunkt på livet."

Ha en välsignad vecka
Peter Baronowsky

Tidig söndagsmorgon i Västerås den 30 december 2018

Veckorevy från min högst personliga utkikspunkt på livet

Så var det söndag igen, och inte vilken söndag som helst. Det är den sista söndagen någonsin under 2018, så det kan passa bra med en liten revy på året som gått.

Men först något om veckan som gått. Huset har varit fullt av barn och barnbarn. Norgefamiljen har bott hemma hos oss och Stockholmsfamiljen har besökt oss flera dagar. Boråsfamiljen planeras komma under trettondagshelgen.

Det har varit underbara härliga intensiva dagar.  På bilden ser du de besökande barnbarnen. Det yngsta barnbarnet är inte med på bilden. Han är bara några månader gammal, så han får inte vara med och springa omkring på Stockholms gator.

Men nu till året som gått. Vi har varit deltidsanställda av Frälsningsarmén i Sverige och det arbetet har huvudsakligen handlat om mentorskap för ett antal officerare i Sverige och Lettland. Dessutom har vi i tjänsten fått privilegiet att undervisa på Distansbibelskolan Norr i Örnsköldsvik.

Under vårterminen hade vi ett visst ansvar för verksamheten på Riga första kår medan kåren väntade på sin nya kårledare från USA till sommaren. Detta innebar att vi tillbringade mycket av vår tid i Lettland under den perioden. 

Men sedan har det också hänt en del utanför tjänsten. Vi har haft kurser för socialarbetare om samtalsmetodik i Jönköping och Äktenskapskurs för officerare i Danmark. Vi har också haft många bibelhelger på kårer i Sverige, Norge och på Färöarna.

En del av vår förkunnartjänst utför vi genom rupeba. Dagligen uppdateras hemsidan och Facebooksidan. Jag har dagligen skickat ut mail med tankar från dagens kapitel i vår bibelläsningsplan till mer än 200 mailadresser.

Johannes skriver i sitt första brev: "Detta skriver vi för att vår glädje skall vara fullkomlig" (1 Joh 1:4). Här handlar det inte om hur glada mottagarna av brevet blev. Johannes skriver för att hans egen glädje skall vara fullkomlig.

Jag kan uppleva något av detsamma då jag skriver till er som tar emot mina morgonmail. Det är inte ett slavarbete. Det ger mig en fullkomlig glädje. Det är ett stort privilegium. Vill du också uppleva fullkomlig glädje? Berätta för någon om Jesus. eller skriv till någon om Jesus.

Ja, på tal om att skriva, så har jag under året som gått gett ut de tre sista böckerna av GT-boken, delarna fyra, fem och sex.

Men det viktigaste av allt är att vi har fått se flera människor bli frälsta. Men då jag skriver det fylls jag av en längtan att se många fler bli frälsta. Det finns något inom mig som gång på gång säger "Det kommer mer"!

Ha en välsignad vecka. 
Peter Baronowsky

Tidig söndagsmorgon i Västerås den 23 december 2018

Veckorevy från min högst personliga utkikspunkt på livet

Nu har det vänt! Vi går mot ljusare tider även om det tar en stund innan vi märker effekterna av det.

Då vi kom till julgrytan i torsdags för att ta vårt pass, hörde vi julmusiken på långt håll. Det var våra socialarbetare som dansade loss med tamburin och bjällror. Rut hoppade in i dansen och fick ta hand om bjällrorna. Då vi sedan hade gått in och satt på oss västarna tog vi över vid julgrytan. Musiken var den samma, tamburin och bjällror skötte vi med den äran, men jag tror inte att mina danssteg kom upp till samma nivå som våra företrädare. 

Veckan har annars varit lugn. Vi har inte varit ute på några resor. Vi har sovit hemma i våra egna sängar hela veckan. Det kan tyckas som om ingenting speciellt har hänt. MEN DET HÄNDE NÅGOT SPECIELLT: Jag har avslutat ett projekt som jag har hållit på varje dag under de tre senaste åren. Varje dag under 1.095 dagar.

Det började den 1 januari 2016. Jag började läsa Nya Testamentet tillsamman med många andra i vårt projekt "UTMANINGEN, Nya Testamentet och Psaltaren på ett år." Vi läste ett kapitel om dagen varje dag under. Varje dag la jag ut en miniandakt och ett mannakorn att tugga på under dagen. Det publicerades på vår hemsida och Facebooksida. De som hade anmält sig fick dessutom dagens inlägg i ett mail, som man kunde läsa på bussen, då man stod och väntade på någon eller närhelst det fanns två minuter lediga. Efter hand som året fortlöpte gav jag ut NT-boken i A5-pärmar där man också kunde skriva in sina egna anteckningar till den dagliga bibelläsningen. Det blev fyra pärmar med sammanlagt 1.139 sidor.

NT-boken kan man sedan använda som följeslagare till den dagliga bibelläsningen, för självstudium, gruppsamtal eller för predikoförberedelser, eller helt enkelt som uppslagsbok.

Den första januari 2017 började vi läsa "UTMANINGEN, Gamla Testamentet på två år". Under 730 dagar har jag varje dag lagt ut en andakt och något att tänka på för varje dag. Förutom publiceringen på hemsida och Facebook har jag skickat ut över 200 mail varje morgon till dem som bett om det.

Det blev tillsammans 6 delar i GT-boken med sammanlagt 1.607 sidor. Den sista december i år lägger jag ut det sista inlägget, Malaki kapitel 4. Jag har redan nu skrivit färdigt de sista inläggen och börja skicka ut GT-boken del 6 till dem som prenumererar på böckerna.

Jag har fått många vittnesbörd om hur denna serie har hjälpt många till en regelbunden bibelläsning och många har vittnat om att det var första gången som de orkade läsa igenom hela Gamla testamentet. 

I fredags fick jag ett mail från en man i Bergen på Norges västkust. Han hade varit med om UTMANINGEN de sista två åren men ville gärna beställa de fyra delarna av NT-boken. Han skriver: "Hei Peter! Jeg vil også bestille NT boken i 4 ulike deler.

GT bøkene har vert veldig verdifulle hvorav den siste GT boken er mottatt idag og betalt idag !

Daglig bibellesning med dine e-mailer har vert til stor inspirasjon til fordypning for meg i disse snart 2 år."

Tre år har gått. 1095 dagar. 2.746 sidor uppbyggelselitteratur från Bibeln. Nu finns det inte fler kapitel i bibeln. Vad gör vi nu? Vi fortsätter att läsa Bibeln!

Den första januari 2019 börjar vi läsa Matteusevangeliet från början igen och fortsätter sedan med hela Nya testamentet och Psaltaren under året.

Vill du också få ett morgonmail med dagens avsnitt? Skriv bara till info@rupeba.se och skriv UTMANINGEN. Obs du som redan nu finns med på utsändningslistan behöver inte anmäla dig igen! 

Du kan läsa mer om NT-boken HÄR.
Du kan läsa mer om GT-boken HÄR.

Med önskan om en välsignad vecka och en God Jul.
Peter Baronowsky

Tidig söndagsmorgon i Västerås den tredje Advent 16 december 2018

Veckorevy från min högst personliga utkikspunkt på livet

Igår var jag ute med Västerås musikkår och spelade vid julgrytan mellan 12.00 och 13.00 . Det snöade inte som på bilden ovan (som jag inte vet var den kommer ifrån). Men faktiskt, det kom några snöflingor medan vi spelade. Timmen innan stod jag grytvakt utan hornmusik och det gick bra det också.

I övrigt under veckan har vi varit med på HK:s julfest och gjort ett antal mentorsbesök till officerare i Sverige.

I fredags blev vi bjudna på en festkväll med Dr. Denis Mukwege, som just har fått Nobels Fredspris 2018. Festen till Mukweges är hölls i Waterfront Conference Center inför 3.000 gäster. Du kan läsa rapporten i Dagen HÄR.

För att få en uppfattning om det arbete som Mukwege fått Fredspriset för, kan du läsa hans nobelföreläsning på engelska eller norska HÄR.

Förutom sina storartade kirurgiska och humanitära insatser är Mukwege också pastor i en pingstförsamling i Kongo.

Festen inramades av musik av bland andra Samuel Ljungblahd. Förresten, vet du om att Rut och jag har sjungit trio med Samuel? Det var för många år sedan. Samuel var ungsomsarbetare på pionjärkåren Vårby Gård. Rut och jag var inbjudna som talare till kårens höst-kick-off. Där gjorde vi en spontantrio tillsammans. Vem kunde väl då drömma om att Samuel sedan skulle göra en sådan karriär. Jag väntar fortfarande på mitt genombrott som sångare (Jag är väl förmodligen den ende som väntar på det).

Men nu är det söndagsmorgon och snart dags att åka till musikgudstjänst på kåren i Västerås. Temat är "Julens sånger". Det blir mycket hornmusik, Daniel Viklund ska sjunga "O, helga natt" och predika. Skynda dig till kåren om du ska få en sittplats.

Sedan är det snart dags för en ny vecka och jag önskar dig en välsignad ny vecka.
Peter Baronowsky