Tidig söndagsmorgon i Örnsköldsvik den 25 november 2018

Veckorevy från min högst personliga utkikspunkt på livet

Den här söndagsmorgonen befinner vi oss i Örnsköldsvik (Bilden är från kommunens hemsida). Vi är inte dom enda som befinner sig i Örnsköldsvik. Då vi i början av månaden började leta efter ett övernattningsställe i Örnsköldsvik visade det sig att det inte fanns ett enda hotellrum ledigt. Vi ställde oss i kö på flera hotell om det skulle bli något återbud. Till slut lyckades vi få ett rum.

Rut och jag är i Örnsköldsvik för att undervisa på Distansbibelskolan Norr. Jag förstod ganska snart att det till bristningsgränsen fullbokade Örnsköldsvik inte orsakades av Bibelskolan. Det visade sig också vara riktigt. Tomas Ledin har i helgen en föreställning med rubriken SKARPT LÄGE.

Nåväl Distansbibelskola Norr har också varit fullbokat en längre tid och vi känner oss välkomna till Örnsköldsvik och jag upptäckte nyss att det till och med finns ett berg där med samma namn som min fru, RUTBERGET (Se bilden). 

Man skulle kunna säga att vi har samma tema som Ledin, SKARPT LÄGE. Guds ord är verkligen skarpt. Det är till och med "skarpare än något tveeggat svärd" (Heb 4:12).

Vi började helgen på fredagskvällen med undervisning om Apostlagärningarna. På lördagen hade vi två pass om lärjungaskap och på eftermiddagen undervisning om Romarbrevet och Första Korintierbrevet.
 
Nu på söndagsmorgonen har vi först ett pass om  Trons grunder och sedan är det förmiddagsgudstjänst och gemensam middag. 

De allra flesta deltagarna på Distansbibelskola Norr är förhållandevis nya kristna. Och de allra flesta kommer just från kåren i Örnsköldsvik. Det är en fantastisk förmån för oss att få vara med att undervisa en grupp människor som verkligen vill ta till sig Bibelordet.

Att besöka kåren i Örnsköldsvik är inspirerande. Man skulle kunna ge kåren namnet "Kåren som inte ville dö". Kåren bestod för några år sedan av en liten grupp åldrande medlemmar. Men så "från ingenstans" dyker Anita och Henry upp och kåren börjar få nytt liv och upplever en stark tillväxt. 

Alla ni som följer "UTMANINGEN, Gamla Testamentet på två år" läser i dag om det som håller på att hända i Örnsköldsvik och på många andra platser i landet. Dagens inlägg kommer från Joels bok kapitel 3. Här kommer ett utdrag ur dagens inlägg:"Då den tiden börjar närma sig mobiliseras Guds folk. Det utgår ett rop som manar till strid - ett Stridsrop. En uppmaning följer att väcka upp hjältarna (vers 9). Några av hjältarna tror inte ens att de kan något, men de ska förvandlas genom den Helige Andes kraft: ´Låt den svage säga: Jag är stark (vers 10).
Väck hjältarna är ett stridsrop som borde höras i våra församlingar. Det är så många som inte fått tillfälle att utveckla den tjänst som Gud kallar dem till. Det är dags att väcka upp de slumrande resurserna. Utrusta Guds folk med Guds kraft!
Kanske du själv är en av hjältarna som behöver väckas upp? Eller finns det hjältar i din församling som behöver din hjälp för att väckas upp? Det är dags att mobilisera Guds folk!"

Ja, vi lever verkligen i spännande tider. Och snart är det dags för en ny vecka. Jag ber att du ska få uppleva en välsignad vecka.
Peter Baronowsky

Tidig söndagsmorgon i Frufällan den 18 november 2018

Veckorevy från min högst personlig utkikspunkt på livet

Så var det söndag igen och nu kanske någon undrar vad Frufällan är för något och vad i all världen vi gör där. Jag kommer till det i slutet av inlägget.

Som de flesta kanske vet håller vi på att läsa Gamla Testamentet på två år. Idag läste vi kapitel 10. Där mötte jag en en vers som väckte många minnen.

Det var strax före sommaren 1979 som Rut och jag stod på plattformen på Frälsningsarméns sjätte kår i Stockholm på vårt eget farvälmöte. På den tiden var Rut ledare för strängmusikkåren och jag var ledare för hornmusikkåren. Vi hade vuxit upp på sjätte kåren, först som juniorsoldater, "stora" soldater och nu lokala ledare. 

Vi var på väg till Norge. Rut skulle bara föda fram vår yngste son i mitten på sommaren och sedan skulle vi åka. Vi hade hyrt ut vårt radhus i Sollentuna och allt var klart.

Till farvälmötet hade Rut skrivit en melodi på en bibelvers från Hosea. Jag vet inte om innehållet i versen var profetiskt eller om det var en programförklaring för vad vi önskade använda våra liv till. Men där stod vi på plattformen och sjöng tillsammans (Det fanns bara 1917 års översättning på den tiden):
"Sån ut åt eder i rättfärdighet,  skörden efter kärlekens bud, //:bryten eder ny mark://  ty det är tid att söka HERREN,  för att han skall komma och låta rättfärdighet regna över eder." (Sedan börjar det om från början igen och slutar med orden "bryten er ny mark ty det är tid att söka Herren")

Du kan förstås inte höra hur den låter, men det var en fantastiskt fin melodi. Jo, det handlade verkligen om att bryta ny mark. Efter ett år i Norge sålde vi radhuset i Sollentuna.

Under veckan som gått har jag också fördjupat mig i Världsevangelisten Smith Wigglesworth, som går under benämningen "Trons apostel". Han kom ganska tidigt i kontakt med Frälsningsarmén och blev soldat. Han gifte sig senare med en frälsningsofficer, som fick sluta som officer efter giftermålet eftersom officerare inte kunde vara gift med icke-officerare på den tiden.

Det är ingen som vet om Smith Wigglesworth slutade att vara soldat eller om han var det livet ut. Han dog 1947 (Det betyder att jag är från samma tidsepok som han, fast inte så länge. Jag föddes 1946). Du kan läsa inlägget som jag skrev i veckan HÄR.

Men just nu är vi i Frufällan. Du kanske undrar varför Frufällan heter Frufällan. Ja, det är det många som gör och det är väl ingen som med säkerhet vet. Däremot finns det många olika gissningar. Du kan googla på namnet får du se.
Men jag vet i alla fall var Frufällan ligger. Frufällan hör till Borås kommun och ligger norr om om staden, mellan Borås och Fristad. I Fristad bodde vi i tre år efter nämnda Norgevistelse som varade i nio år. Vi har lämnat efter oss barn lite varstans där vi har bott.

Efter de tre åren i Boråstrakten skulle vi flytta till Stockholm och Lännerstahemmet. Äldste sonen blev kvar i Borås och vi sover nu över i hans familjs hus i Frufällan.

Men det finns ännu en orsak att vi besöker Borås. Mellansonen är numera lärare på Jelöy Folkehögskole i Norge (där vi bodde innan vi flyttade till Borås). Han, eller rättare sagt hans fru, födde familjens tredje barn i somras. Det blev en pojke och han fick namnet Charlie (Ruts pappa hette dessutom Charles). Mellansonens fru har sina föräldrar i Kinna i Boråstrakten, och nu är vi alltså i Borås för norgefamiljens barndop för tredje gången i Kinna kyrka.

Nu måste jag också, för familjefridens skull, nämna att vi har ytterligare en son. Den yngste sonen, som blev kvar i Stockholm då vi flyttade till Lettland. Ja han var då redan bortgift och hade flyttat hemifrån en stund tidigare.

Charlie skötte sig utmärkt under hela ceremonin. Här ser du Charlie (Det är han utan skägg) tillsammans med sin pappa.

Men nu är det söndag, barndopet är över. Det var fantastiskt roligt att träffa  barn och barnbarn och annan släkt. Men nu är det snart dags för en ny vecka.

Jag ber att Herren ska ge dig en välsignad vecka.
Peter Baronowsky

Tidig söndagsmorgon den 11 november 2018

Veckorevy från min högst personliga utkikspunkt på livet

Den här veckan har vi tagit några dagar ledigt och varit bortresta. Ledigt betyder att jag har haft tid att läsa, skriva och förbereda kommande tillfälle.

Jag börjar med förbereda. Läsa och skriva går att skjuta upp lite grann, men förbereda måste man göra innan det är dags att stå fram. Efteråt är det för sent.

FÖRBEREDA
Det som ligger närmast framöver kommer i slutet av november. Då ska Rut och jag undervisa på Frälsningsarméns Bibelskola Norr i Örnsköldsvik. Det är en distansbibelskola som drivs av Ågesta Folkhögskola. Kursen har en längre tid varit fulltecknad med en kölista med dem som inte fick plats den här omgången.

Bibelskola på distans är en verksamhet som Frälsningsarmén i Sverige verkligen lyckats bra med. Då många andra strävar för att få ihop deltagare till sina bibelskolor så är det kö för att få komma med på Distansbibelskolans olika kurser. 

Det är en stor förmån att undervisa på en Bibelskola. Jag brinner verkligen för bibelundervisning och det har varit en huvudinriktning för mig de senaste fyrtio åren, efter det att vi "drabbades" av Gud och fick våra liv helt förvandlade. 

I Örnsköldsvik ska vi undervisa om Nya Testamentet, Lärjungaskap och trons grunder. Jag ser fram mot det!

LÄSA
Under de lediga dagarna har jag också läst två böcker som vi just tagit in i vår webbshop.

En av de nya böckerna är Tomas Dixons bok, "Israel och hela världens framtid". Den är verkligen läsvärd. Boken tar upp bakgrunden om hur Israel blev till och betydelsen av Israel för Guds plan för mänskligheten både nu och i framtiden. 

Den andra nya boken är "Ständigt växande tro" av Smith Wigglesworth. Wigglesworth var en världsevangelist och kallas för Trons apostel (Googla på "Trons apostel" så hittar du Smith Wigglesworth). I boken berättar Wigglesworth om några av de stora under han fick uppleva. Det är lätt för oss att tänka att det var mycket lättare och bättre förr, men Gud var inte bättre förr, han har aldrig varit i bättre form än just nu.

Du kan läsa om de nya böckerna HÄR.

SKRIVA
Det har också blivit lite tid över för att skriva. Jag håller på att skriva en bok om ett av Nya Testamentets mest förekommande tema: Jesus ska komma tillbaka.
Det kan ibland vara svårt att hitta tid till skrivandet, det händer ju så mycket annat i livet, men jag räknar med att boken ska komma ut någon gång under hösten nästa år, om inte Jesus har kommit tillbaka före den tiden. 

Jag kan naturligtvis inte veta när Jesus ska komma tillbaka men naturkatastroferna börjar alltmer anta de apokalyptiska dimensioner som beskrivs i Uppenbarelseboken. Den gångna veckan har en hel stad med 26.000 invånare totalförstörts i en våldsam brand i Kalifornien. Samtidigt hör vi om dramatiska översvämningar där hus sköljs.

Det är bäst att vi tar varningarna från Bibeln på allvar:  "När nu allt detta går mot sin upplösning, hur heligt och gudfruktigt bör ni då inte leva medan ni ser fram emot Guds dag och påskyndar dess ankomst" (2 Pet 3:11-12)

Var beredd och ha en välsignad vecka
Peter Baronowsky

Tidig söndagsmorgon den 4 november 2018

Veckorevy från min högst personliga utkikspunkt på livet

Förra veckan avslutades med det sista mötet på Bibelhelgen i Västerås. Många sökte sig fram till förbön (Bild 2). Vi tackar Gud för helgen.

Måndag morgon blev det tidig start för avfärd till Riga. Vi har även detta läsår ett antal officerare i Lettland som vi är coacher/mentorer för. Det är en underlig känsla att komma tillbaka till en miljonstad som varit vårt hem i tre och ett halvt år. Vi hittar i staden, vi vet vilka gator som är enkelriktade, vi känner igen alla platser. Allt känns både hemtamt och främmande.

Vi har inte längre något ansvar för kåren Riga 1. Kåren har fått en ny kårledare från Västra territoriet i USA. Jag tror att det kommer att bli mycket bra.

På tisdagen körde vi hela vägen ut till västkusten i Lettland. Bilresan tar drygt sex timmar tur och retur.  Den vägen har blivit mycket bättre jämfört med då vi bodde där. Storkbona utefter vägen var övergivna och väntar på våren då storkarna återvänder från varmare platser.

På tisdagskvällen tog vi en promenad genom Riga ned till Daugavafloden. Vi brukade gå ned till floden de flesta kvällar då vi bodde där för att ha vår kvällsbön där (Bild 3). Den här kvällen blev bönen ganska kort. Det var kraftig vind, på gränsen till storm. (Bilden från ett tidigare besök, utan storm)

Mot slutet av veckan fick vi besök av yngste sonen med sina två flickor. Det blev besök på ett antal affärer och på favoritlekplatsen i Borås. Under eftermiddagen kom flickorna på att de gärna ville sova över hos oss och så blev det. Sent på kvällen ville flickorna att vi skulle gå ut i mörkret till lekplatsen (Bild 4). Där blev det några lekar och tävlingar och jag tror att de tyckte att det var riktigt "busigt" att vara i ute mörkret på kvällen (var vänlig berätta inte detta för föräldrarna).

Nu är det snart dags för en ny vecka med nya utmaningar och möjligheter. Jag ber att du ska få en välsignad vecka.
Peter Baronowsky

Tidig söndagsmorgon i Västerås den 28 oktober 2018

Veckorevy från min högst personliga utkikspunkt på livet

Då jag ser tillbaka på den gångna veckan kan jag bara konstatera att det blev ganska många timmar i bilen under veckans mentorsresor. Vi har kört till Norrland och till Skåne och en hel del platser däremellan. Jag kan också konstatera att vi har många fantastiska officerare i landet!

På resan hemåt på fredagskvällen mötte vi vinterns första snöflingor som talade om att sommaren inte varar för evigt även om den har hållit ut extra länge i år.

Vi håller också på att lägga en del planer för det kommande året. Under veckan fick vi en inbjudan att komma till Färöarna för att ha en bibelhelg i Torshamn. Vi har många goda minnen från tidigare besök på Färöarna och vi ser fram till att komma tillbaka även om vi vet att kampen om själarna kan vara hård. Här kommer några bilder från ett tidigare besök på Färöarna.

På bild 1 ser vi hur själarna kämpar i sin syndanöd och på bild 2 hur de slutligen kapitulerar. Jag måste påpeka att bilderna inte är arrangerade. Det var helt enkelt någon som fotograferade vad som verkligen hände. Jag är inte säker på att det var någon som lyssnade på mig under tiden som den dramatiska kampen vid botbänken utkämpades.

Igår (lördag) började Bibelhelgen på kåren i Västerås. Vi hade fyra bibelstudietimmar under temat "kallad till tjänst". Idag (söndag) har vi helgens avslutningsmöte på eftermiddagen.

Sedan blir det tidig start på måndag på väg till Lettland.

Jag ber att du ska få en välsignad vecka 
Peter Baronowsky

Tidig söndagsmorgon i Västerås den 21 oktober 2018

Veckorevy från min högst personliga utkikspunkt på livet

Den gångna veckan har handelsbolaget rupeba fyllt 11 år. Det började 2007. Vi hade haft ansvaret för ett utbildningsinstitut inom Frälsningsarmén under 20 år. Vi planerade att gå i en tidig pension och skriva alla böcker som fanns planerade i våra huvuden. 

Då vi skulle registrera företaget hade vi tänkt oss ett mer "kristligt" namn. Vi prövade namn efter namn och fick varje gång svaret att det namnet redan var upptaget. Till slut måste vi försöka hitta ett namn som ingen annan ville ha. Vi försökte med de två första bokstäverna i våra förnamn och vårt efternamn. Det blev "rupeba". Det ville tydligen ingen annan heta, så det fick vi använda för registreringen.

Några månader senare startade vi hemsidan rupeba.se med Dagens Andakt. Den har sedan uppdaterats varje dag med hundratals besökare varje dag.

Men det blev ingen pensionering för vår del. Först blev det tre och ett halvt år i Lettland, sedan fyra år i Norge och nu fortsätter vi att arbeta för Frälsningsarmén i Sverige. Även om vi har arbetat hela tiden så har det ändå blivit ett antal böcker genom åren. Du kan läsa om dem HÄR.

Men nu är det söndag igen. Vår dagliga skogspromenad bär med sig ett starkt vittnesbörd om att sommaren är slut. Nu är det höst. Skogsvägen där vi brukar gå är helt täckt av löv i alla möjliga färger (se bilden).

Vi har som målsättning att ta en långpromenad varje dag. De flesta dagar fungerar det. Några dagar kan det vara lite problematiskt att få in en promenad då vi sitter i bilen det mesta av dagen. I morgon kommer vi till exempel att köra cirka 70 mil, men nånstans på vägen kan vi kanske ta en promenad.

Förnyad inspiration för våra promenader fick jag då vi hade en äktenskapskurs för officerare i Danmark i slutet av september. Vi fick då en bok som tack för besöket. Boken heter Gå-bogen och på omslaget kan man läsa:
"Att gå gør dig
- stærk, sund og slank
- kreativ og klog
- mindre syg, trist og stresset
(Forskningsmæssigt dokumenteret)" 
Det är naturligtvis goda framtidsutsikter för alla som går. Tänk att bli allt det där.

Men det är naturligtvis ännu bättre framtidsutsikter för den som väljer att bli kristen: "Låt inte era hjärtan oroas. Tro på Gud och tro på mig.  I min Fars hus finns många rum. Om det inte vore så, skulle jag då ha sagt er att jag går bort för att bereda plats för er?  Och om jag nu går bort och bereder plats för er, så ska jag komma tillbaka och hämta er till mig, för att ni ska vara där jag är." (Joh 14:1-3)

På tal om goda framtidsutsikter hittade jag häromdagen en bok som jag var med att skriva för många år sedan. Jag var då lärare på Jelöy Folkhögskola i Norge. Boken handlar om Jesu återkomst och är en antalogi där många skribenter fick skriva var sitt inslag.

Jag förstår inte hur det kom sig att jag blev tillfrågad om att vara en av skribenterna, men du måste hålla med om att jag kom i väldigt gott sällskap. Bland de övriga skribenterna finns  Desmond Tutu, Wilfred Stinissen, Aril edvardsen och Aage Samuelsen.

Jag har sparat mitt inslag som en pdf-fil. Om du är intresserad att läsa det inslaget kan du skicka ett mail till peter@rupeba.se så skickar jag inslaget till dig. Det är bara åtta sidor och det är på norska. 

På tal om Jesu återkomst håller jag på att skriva en bok om de sista tider och Jesu återkomst. Jag räknar med att vi ska kunna publicera boken under 2019 om jag hinner bli färdig till dess och om Jesus inte har kommit tillbaka innan dess.

Jag vet naturligtvis inte när Jesus kommer tillbaka, men vi är i alla fall mycket närmare den tidpunkten nu än då antologin skrevs på 80-talet. Vi har i själva verket aldrig varit närmare den tidpunkten än just nu.

Ha en välsignad vecka
Peter Baronowsky

Tidig söndagsmorgon i Västerås den 14 oktober 2018

Veckorevy från min högst personliga utkikspunkt på livet

Så var det söndag igen och den gångna veckan har det blivit över hundra mil i bilen igen. Men av och till fick vi också lov att gå ur bilen för coaching/mentorsamtal med några av våra officerare.

Vi gjorde också ett litet stopp på vägen och gick ur bilen då vi passerade Borgs kyrka utanför Norrköping. Det var nästan femtio år sedan vi stod utanför den kyrkan senast. Då stod vi där som nygifta.

Varför i alla världen gifte vi oss i Borgs kyrka i Norrköping kanske någon frågar. Jo, det fanns flera orsaker till det:
- Ruts föräldrar, som svarade för det praktiska runt vårt bröllop, var då ansvariga för Frälsningsarméns hotell i Norrköping.
- Vår släkt bodde i Tranås, Stockholm och Blekinge. Norrköping var alltså en central plats då släktena skulle samlas.
- Min mammas flicknamn var Borg. Många med efternamnet Borg var närvarande och jag tror till och med det var Mårten Borg som spelade kornett i kyrkan.

Men det var alltså femtio år sedan, så när som på några månader.

Under veckan gick vi också ur bilen på Ågesta folkhögskola för att planera vår medverkan i Bibelskola Norr i Örnsköldsvik under läsåret. Bibelskolan på distans är ett projekt som verkligen har mött ett stort behov. Bibelskola Norr har varit fulltecknad seedan en tid tillbaka och det finns en väntelista för dem som inte fick plats i årets kurs.

Rut och jag kommer att ansvara för undervisningen på samlingarna i november 2018 och februari 2019. Vi kommer att undervisa i Nya Testamentet, Lärjungaskap och Trons grunder. Det ser jag verkligen fram till. Du kan läsa mer om Bibelskola Norr HÄR.

Ett annat stopp på veckans bilresa gjordes på Stiftsgården Stjärnholms slott där vi hade privilegiet att leda en Mini-Retreat.

Under veckan har vi också börjat planera läsårets resor till Lettland. Vi kommer även i år att vara mentorer för ett antal officerare i Lettland och vi räknar med att det blir en Lettlands-tur för vår del varannan månad under läsåret 2018-2019.

Men nu är det söndagsmorgon och snart dags att gå på kåren och snart är det dags att möta en ny vecka.

Jag ber att det ska bli en välsignad vecka för dig.
Peter Baronowsky