Tidig söndagsmorgon i Västerås den 13 januari 2019

Veckorevy från min högst personliga utkikspunkt på livet 
(Bilden: Den nedåtgående solen en eftermiddag då vi var på väg tillbaka till Västerås i bilen)

Så var det söndag igen efter en förhållandevis lugn vecka. Vi har rensat ut de sista spåren av julfirandet och nu ser vi framåt.

Under lördagen var det bönesamlingar på fyra olika platser i landet. På lördagen klockan 11.00 startade vi också ett bönedygn på kåren i Västerås. 

På lördagskvällen var det bönemöte på kåren som en del av bönedygnet. Nu är det snart dags för mig att ta mitt bönepass mellan 05.00 och 06.00. 

Jag tycker det är en fin upplevelse att ta del i ett bönedygn och veta att någon säger "Amen" klockan 05.00 och jag tar över böneansvaret under nästa timme. Och då jag säger "Amen" klockan 06.00 vet jag att någon annan fortsätter bönen.

Bönedygnet avslutas med gudstjänst på kåren klockan 11.00.

Efter den relativt lugna veckan går vi in i en intensiv resandeperiod. Nästa vecka ska vi tala på Fellesmøtene i Mosjøen. Felløsmøte betyder ekumenisk möteskampanj och Mosjøen ligger i höjd med Storavan i Sverige, men det ligger mitt i Norge. Norge fortsätter långt norrut och sedan österut nästan ända till Murmansk.

Det är inte helt oproblematiskt att ta sig från Västerås till Mosjøen. Först har vi 10 mil till Arlanda. Sedan flyger vi till Oslo. Därifrån flyger vi till Bodø som ligger norr om polcirkeln. Till slut flyger vi med ett litet propellerflygplan till Mosjøen.

På vägen hem måste vi också ta tre flyg för att komma hem. Mosjøen-Trondheim, Trondheim-Bergen, och till slut Bergen-Arlanda (utan att gå ner i Oslo). 

Kårledarna har ansvar för fler kåren i området som heter Helgeland. Vad är väl mer passande att det är Helge som har överinseendet över Helgeland. Men han gör det inte ensam. Han delar kårledarskapet med sin fru Bodil, men något Bodilland finns det inte så vitt jag vet. Det ska bli fint att träffa Bodil och Helge igen. Det var en stund sedan vi sågs.

Förutom Frälsningsarmén deltar ett antal församlingar i möteskampanjen: Pingstkyrkan Betel, den Norska Kyrkan, Normisjon, Misjonskirken och Adventkirken.

Men nu är det snart dags att gå till förmiddagsgudstjänsten på Frälsningsarmén i Västerås.

Jag ber att du ska få en välsignad vecka
Peter Baronowsky

Tidig söndagsmorgon i Västerås den 6 januari 2019

Veckorevy från min högst personliga utkikspunkt på livet

Så var det söndag igen och vi har redan kommit en bit in i det nya året.

Veckan började med nyårsafton. Mellansonens familj från Norge gjorde sig klara för avfärd. Yngste sonens familj från Stockholm hade också varit här på besök några dagar. Natten till nyårsafton har även yngste sonens äldsta dotter sovit över här.

I förbindelse med frukosten hade vi vår dagliga morgonbön. Under det gångna året läste vi varje morgon från UTMANINGEN, GT på två år, men under jul- och nyårshelgen tog vi fram Ruts andaktsbok, DAGBOKEN. Vid frukosten på nyårsafton bad en av nio-åringarna om inte hon kunde få läsa Dagens Andakt, och det fick hon.

Jag vet inte varför men efter morgonbönen blev båda nio-åringarna väldigt ivriga att få varsin DAGBOKEN. Rupebas boklager är normalt en favoritlekplats för de yngre barnbarnen då de ska leka bokhandel.

Vem kan säga nej till två nio-åringar som lägger huvudet på sned och ber "snälla" kan inte vi få varsin bok. Ja, Rut kunde i alla fall inte säga nej. Rut skrev en hälsning i de två böckerna och sedan åkte de iväg mot Stockholm. Men i minibussen hände det något ovanligt. I stället för att ta fram sin iPad och se på någon film, fick iPaden ligga på sätet och en påpasslig mor tog en blick på två nio-åringar i full koncentration läsandes DAGBOKEN. Bilden ser ut som en välregisserad annons för DAGBOKEN, med det är den inte. Den är bara en ögonblicksbild där två nio-åringar läser varsin pappersbok istället för något mer aktion-fyllt på iPaden. Undrens tid är inte förbi.

Nio-åringarna visste ju att boken var skriven av farmor Rut. Men även andra familjemedlemmar är inblandade: Bilden på framsidan är tagen av faster Johanna, på bilden ser vi kusin Samuel och kusin August, illustrationerna till varje månad har moster Anna gjort och design till omslaget har pappa/farbror Stefan gjort (Hoppas att jag inte glömt någon).

Men nu är det trettondagshelg och nu har vi fått besök av äldste sonens familj från Borås. Vilket privilegium att få träffa alla familjerna under jul- och nyårshelgen. På lördagen kom även äldsta sonens två söner till Västerås (de två som syns på framsidan av DAGBOKEN). Det äldsta barnbarnet studerar på högskolan i Eskilstuna och har inte så långt till Västerås.

Nu har det gått några år sedan omslagsbilden på DAGBOKEN togs. De två små pojkarna har blivit män. Den yngste har blivit 1,92 meter lång.

På lördagen kom även yngste sonen från Stockholm med sina två flickor hem till oss. Det är extra attraktivt att åka hela vägen till Västerås då man får träffa några av kusinerna, även om de inte är jämnåriga.

Vi passade också på att gå en promenad i Västerås med hela den besökande gruppen av familjen. Rut och jag guidade gruppen genom några av de sevärda platserna i vår nya hemstad. Här ser du hela gruppen ute på lördagspromenad.

Nu tycker du kanske att det blev lite väl mycket personligt i veckorevyn "Söndagsmorgon". Men det är ju trots allt en veckorevy "från min högst personliga utkikspunkt på livet."

Ha en välsignad vecka
Peter Baronowsky

Tidig söndagsmorgon i Västerås den 30 december 2018

Veckorevy från min högst personliga utkikspunkt på livet

Så var det söndag igen, och inte vilken söndag som helst. Det är den sista söndagen någonsin under 2018, så det kan passa bra med en liten revy på året som gått.

Men först något om veckan som gått. Huset har varit fullt av barn och barnbarn. Norgefamiljen har bott hemma hos oss och Stockholmsfamiljen har besökt oss flera dagar. Boråsfamiljen planeras komma under trettondagshelgen.

Det har varit underbara härliga intensiva dagar.  På bilden ser du de besökande barnbarnen. Det yngsta barnbarnet är inte med på bilden. Han är bara några månader gammal, så han får inte vara med och springa omkring på Stockholms gator.

Men nu till året som gått. Vi har varit deltidsanställda av Frälsningsarmén i Sverige och det arbetet har huvudsakligen handlat om mentorskap för ett antal officerare i Sverige och Lettland. Dessutom har vi i tjänsten fått privilegiet att undervisa på Distansbibelskolan Norr i Örnsköldsvik.

Under vårterminen hade vi ett visst ansvar för verksamheten på Riga första kår medan kåren väntade på sin nya kårledare från USA till sommaren. Detta innebar att vi tillbringade mycket av vår tid i Lettland under den perioden. 

Men sedan har det också hänt en del utanför tjänsten. Vi har haft kurser för socialarbetare om samtalsmetodik i Jönköping och Äktenskapskurs för officerare i Danmark. Vi har också haft många bibelhelger på kårer i Sverige, Norge och på Färöarna.

En del av vår förkunnartjänst utför vi genom rupeba. Dagligen uppdateras hemsidan och Facebooksidan. Jag har dagligen skickat ut mail med tankar från dagens kapitel i vår bibelläsningsplan till mer än 200 mailadresser.

Johannes skriver i sitt första brev: "Detta skriver vi för att vår glädje skall vara fullkomlig" (1 Joh 1:4). Här handlar det inte om hur glada mottagarna av brevet blev. Johannes skriver för att hans egen glädje skall vara fullkomlig.

Jag kan uppleva något av detsamma då jag skriver till er som tar emot mina morgonmail. Det är inte ett slavarbete. Det ger mig en fullkomlig glädje. Det är ett stort privilegium. Vill du också uppleva fullkomlig glädje? Berätta för någon om Jesus. eller skriv till någon om Jesus.

Ja, på tal om att skriva, så har jag under året som gått gett ut de tre sista böckerna av GT-boken, delarna fyra, fem och sex.

Men det viktigaste av allt är att vi har fått se flera människor bli frälsta. Men då jag skriver det fylls jag av en längtan att se många fler bli frälsta. Det finns något inom mig som gång på gång säger "Det kommer mer"!

Ha en välsignad vecka. 
Peter Baronowsky

Tidig söndagsmorgon i Västerås den 23 december 2018

Veckorevy från min högst personliga utkikspunkt på livet

Nu har det vänt! Vi går mot ljusare tider även om det tar en stund innan vi märker effekterna av det.

Då vi kom till julgrytan i torsdags för att ta vårt pass, hörde vi julmusiken på långt håll. Det var våra socialarbetare som dansade loss med tamburin och bjällror. Rut hoppade in i dansen och fick ta hand om bjällrorna. Då vi sedan hade gått in och satt på oss västarna tog vi över vid julgrytan. Musiken var den samma, tamburin och bjällror skötte vi med den äran, men jag tror inte att mina danssteg kom upp till samma nivå som våra företrädare. 

Veckan har annars varit lugn. Vi har inte varit ute på några resor. Vi har sovit hemma i våra egna sängar hela veckan. Det kan tyckas som om ingenting speciellt har hänt. MEN DET HÄNDE NÅGOT SPECIELLT: Jag har avslutat ett projekt som jag har hållit på varje dag under de tre senaste åren. Varje dag under 1.095 dagar.

Det började den 1 januari 2016. Jag började läsa Nya Testamentet tillsamman med många andra i vårt projekt "UTMANINGEN, Nya Testamentet och Psaltaren på ett år." Vi läste ett kapitel om dagen varje dag under. Varje dag la jag ut en miniandakt och ett mannakorn att tugga på under dagen. Det publicerades på vår hemsida och Facebooksida. De som hade anmält sig fick dessutom dagens inlägg i ett mail, som man kunde läsa på bussen, då man stod och väntade på någon eller närhelst det fanns två minuter lediga. Efter hand som året fortlöpte gav jag ut NT-boken i A5-pärmar där man också kunde skriva in sina egna anteckningar till den dagliga bibelläsningen. Det blev fyra pärmar med sammanlagt 1.139 sidor.

NT-boken kan man sedan använda som följeslagare till den dagliga bibelläsningen, för självstudium, gruppsamtal eller för predikoförberedelser, eller helt enkelt som uppslagsbok.

Den första januari 2017 började vi läsa "UTMANINGEN, Gamla Testamentet på två år". Under 730 dagar har jag varje dag lagt ut en andakt och något att tänka på för varje dag. Förutom publiceringen på hemsida och Facebook har jag skickat ut över 200 mail varje morgon till dem som bett om det.

Det blev tillsammans 6 delar i GT-boken med sammanlagt 1.607 sidor. Den sista december i år lägger jag ut det sista inlägget, Malaki kapitel 4. Jag har redan nu skrivit färdigt de sista inläggen och börja skicka ut GT-boken del 6 till dem som prenumererar på böckerna.

Jag har fått många vittnesbörd om hur denna serie har hjälpt många till en regelbunden bibelläsning och många har vittnat om att det var första gången som de orkade läsa igenom hela Gamla testamentet. 

I fredags fick jag ett mail från en man i Bergen på Norges västkust. Han hade varit med om UTMANINGEN de sista två åren men ville gärna beställa de fyra delarna av NT-boken. Han skriver: "Hei Peter! Jeg vil også bestille NT boken i 4 ulike deler.

GT bøkene har vert veldig verdifulle hvorav den siste GT boken er mottatt idag og betalt idag !

Daglig bibellesning med dine e-mailer har vert til stor inspirasjon til fordypning for meg i disse snart 2 år."

Tre år har gått. 1095 dagar. 2.746 sidor uppbyggelselitteratur från Bibeln. Nu finns det inte fler kapitel i bibeln. Vad gör vi nu? Vi fortsätter att läsa Bibeln!

Den första januari 2019 börjar vi läsa Matteusevangeliet från början igen och fortsätter sedan med hela Nya testamentet och Psaltaren under året.

Vill du också få ett morgonmail med dagens avsnitt? Skriv bara till info@rupeba.se och skriv UTMANINGEN. Obs du som redan nu finns med på utsändningslistan behöver inte anmäla dig igen! 

Du kan läsa mer om NT-boken HÄR.
Du kan läsa mer om GT-boken HÄR.

Med önskan om en välsignad vecka och en God Jul.
Peter Baronowsky

Tidig söndagsmorgon i Västerås den tredje Advent 16 december 2018

Veckorevy från min högst personliga utkikspunkt på livet

Igår var jag ute med Västerås musikkår och spelade vid julgrytan mellan 12.00 och 13.00 . Det snöade inte som på bilden ovan (som jag inte vet var den kommer ifrån). Men faktiskt, det kom några snöflingor medan vi spelade. Timmen innan stod jag grytvakt utan hornmusik och det gick bra det också.

I övrigt under veckan har vi varit med på HK:s julfest och gjort ett antal mentorsbesök till officerare i Sverige.

I fredags blev vi bjudna på en festkväll med Dr. Denis Mukwege, som just har fått Nobels Fredspris 2018. Festen till Mukweges är hölls i Waterfront Conference Center inför 3.000 gäster. Du kan läsa rapporten i Dagen HÄR.

För att få en uppfattning om det arbete som Mukwege fått Fredspriset för, kan du läsa hans nobelföreläsning på engelska eller norska HÄR.

Förutom sina storartade kirurgiska och humanitära insatser är Mukwege också pastor i en pingstförsamling i Kongo.

Festen inramades av musik av bland andra Samuel Ljungblahd. Förresten, vet du om att Rut och jag har sjungit trio med Samuel? Det var för många år sedan. Samuel var ungsomsarbetare på pionjärkåren Vårby Gård. Rut och jag var inbjudna som talare till kårens höst-kick-off. Där gjorde vi en spontantrio tillsammans. Vem kunde väl då drömma om att Samuel sedan skulle göra en sådan karriär. Jag väntar fortfarande på mitt genombrott som sångare (Jag är väl förmodligen den ende som väntar på det).

Men nu är det söndagsmorgon och snart dags att åka till musikgudstjänst på kåren i Västerås. Temat är "Julens sånger". Det blir mycket hornmusik, Daniel Viklund ska sjunga "O, helga natt" och predika. Skynda dig till kåren om du ska få en sittplats.

Sedan är det snart dags för en ny vecka och jag önskar dig en välsignad ny vecka.
Peter Baronowsky

Tidig söndagsmorgon i Västerås den 9 december 2018

Veckorevy från min högst personliga utkikspunkt på livet

Så var det söndag igen. Förra söndagen var det adventsgudstjänst på kåren i Västerås. Under gudstjänsten var det diplomutdelning till deltagarna i Alfakursen, Lärjungaskolan och en lärjungaskola på persiska (Jag vet inte vad den heter, än mindre hur det stavas, men det lät som "Almazira"); (Bild 2, hämtad från kårens Facebooksida).

Tidigt på måndagsmorgonen flög vi till Riga (Bild 1) för att träffa ett antal officerare för mentorssamtal. Denna gång rese de in till Riga, så det blev inga långa bilturer för vår del. 

Under besöket i Lettland fick vi också möjligheten att köra ner till Bauska för att se den "nya" lokalen. Vi var med att sätta igång bygget under vårt sista år som ledare för Frälsningsarmén i Lettland, men vi har aldrig sett det slutliga resultatet. Fasaden på det gamla huset fick inte ändras, men allt invändigt är nytt. (Bild 3: Bauska kår exteriör. bilden hämtad från kårens Facebooksida)

I helgen fick vi besök av mellansonen med familj från Norge, vilket resulterade i ett extra besök från mellansonen med familj från Stockholm. De två familjerna har barn i ungefär samma åldrar (Bild 4). 

Bild 5: "Norgefamiljen" på väg till maskerad tillsammans med gamla vänner från den tid mellansonen bodde i Stockholm. (Familjen är betydligt mindre skräckinjagande i verkligheten. Skjutvapnet är av plast och egenhändigt tillverkat i en 3D-printer).

Nu är det söndag och ikväll ska jag tala på den ekumeniska bönesamlingen för  de olika församlingarna i Västerås. På många platser är kanske inte bönemötet det mötet som samlar de största skarorna, men på den månatliga bönesamlingen i Borås  brukar Frälsningsarméns lokal vara välfylld. (Bild 6 från tidigare bönesamling. Bilden hämtad från kårens hemsida).

Så vill jag bara önska dig en välsignad kommande vecka.

Peter Baronowsky

Tidig söndagsmorgon i Västerås den 2 december 2018

Veckorevy från min högst personliga utkikspunkt på livet

Förra veckan avslutade vi tillsammans med bibelskoledeltagarna i Örnsköldsvik.

Söndagen började med ett bibelstudium och därefter var det gudstjänst på kåren.

Under bibelskolehelgen möttes vi av en stor hunger och längtan att ta till sig mer av Guds ord i sina liv. I gudstjänstens avslutning sökte sig de flesta av  mötesbesökarna fram till böneplatsen för invigning och för att söka den Helige Andes kraft i sina liv.

Efter mötet flög vi vidare till Oslos flygplats, Gardermoen, efter en kort mellanlandning på Arlanda. På Gardermoen deltog vi i ett planeringsmöte för NLDI; Nordic Leadership Development Institute. Det är en officerskurs för de nordiska länderna, tidigare har vi även haft deltagare från Östeuropa.

Denna kurs startade för ett tiotal år sedan och varje session pågår under två år, där deltagarna träffas en vecka varje termin. Rut och jag har varit med och undervisat på NLDI ända sedan starten och kommer att vara det även  denna gång. Kursstart blir i februari.

Under den gångna veckan har vi även använt några dagar för mentorsbesök och sammanträden.

I går (lördag) var vi ute med musikkåren för att spela vid julgrytan. Om du tycker att jag har stora öronskydd så är det för värmens skull och inte för att slippa höra mina musikantkamrater.

Idag är det söndag morgon och snart dags att åka till förmiddagsgudstjänsten. Musikkåren kommer att spela även där. Jag förmodar att gudstjänsten kommer att innehålla mycket adventsmusik.

I morgon tidigt åker vi till Lettland för att besöka några officerare som vi är mentorer för.

Ha en välsignad vecka. 

Peter Baronowsky