Tidig söndagsmorgon i Riga den 17 juni 2018

Veckorevy från min högst personliga utkikspunkt på livet

Adjö Riga
Ordet "adjö" kommer från franskans "à Dieu" som betyder åt Gud. "à Dieu" är en förkortning av "je te recommande à Dieu" som betyder "jag anbefaller dig åt gud". Det är en avskedsfras och nu tar vi avsked av Riga för den här gången. Det närmaste året har vi tillbringat mer än 60 dagar i Lettland med utgångspunkt i Riga.

Det är inte otroligt att vi kommer tillbaka någon gång i höst, men nu åker vi hem till Sverige.

I tisdags hade vi vår tionde och sista samling i soldatkursen på Riga första kår.

På onsdagen körde vi västerut för att besöka kårerna och officerarna i Saldus och i Liepaja. Liepaja ligger ute vi Östersjökusten. Det blev en heldag med över fyrtio mils körning och några timmar på varje plats.

På vägen såg vi något som är typiskt för Lettland och som knappast förekommer i Sverige. Storkar, storkar och åter storkar.

Då jag berättar i Lettland att vi inte har storkar i Sverige frågar dom förvånat, med glimten i ögat, hur barn kommer till i Sverige.

På torsdagen packade vi soppa-tvål-frälsning-påsar för att senare på kvällen gå ner till centralstationen i Riga och dela ut påsarna och inbjuda till kåren. Påsarna innehöll en påse snabbsoppa, en tvål och ett bibelord om frälsning.

Det blev många kontakter och till och med förbön ute på torget. 

Soppa-, tvål- och frälsnings-påsar

En del av patrullen som delade ut påsar och inbjöd till kåren.

På fredagskvällen hade vi bönemöte på kåren och på lördagen hade kvinnorna en heldags utflykt med bland annat stavgång.

Och nu är det söndag och snart är det dags att åka upp till Bruninieku-gatan och vår söndagsgudstjänst på Riga 1. Vi ska bland annat få välkomna en ny medlem till kåren. Vi började vårens predikoserie den 7 januari med Galaterbrevet 1 och sedan har vi (inte bara Rut och jag) predikat över ett kapitel varje söndag från Galaterbrevet, Efesierbrevet, Filipperbrevet och Kolosserbrevet. Idag blir det Rut som avslutar vårterminens predikoserie med Kolosserbrevets sista kapitel.

Sedan säger vi Adjö Riga och anbefaller även dig som läser detta i Guds händer för den kommande veckan.

Peter Baronowsky.

Tidig söndagsmorgon i Riga den 10 juni 2018

Tidig söndagsmorgon i Riga den 10 juni

Veckorevy från min högst personliga utkikspunkt på livet

Så var det söndag igen och denna söndag vaknar vi upp i Riga. Vi flög ifrån Arlanda tidigt på morgonen den 6 juni, Sveriges Nationaldag, för att arbeta i Lettland. Ja, man arbetar faktiskt i Lettland på Sveriges nationaldag.
 
Kunde man inte förvänta att resten av världen skulle respektera Sverige nationaldag? I varje fall borde kanske Lettland respektera den. Det var ju inte så länge sedan Riga var Sveriges största stad! Det var någon gång på 1600-talet som Lettland var svenskt. På den tiden var hela Östersjön ett svenskt innanhav, om jag kommer ihåg rätt.

Dagen efter nationaldagen körde vi ner till Daugavpils, inte så långt ifrån Vitryska gränsen. Bilresan till Daugavpils tar sju timmar tur och retur. 42 mil på lettiska vägar.

Daugavpils är den näst största staden i Lettland och är i stort sett rysktalande. Kåren i Daugavpils samlar bortemot hundra personer till gudstjänsterna och har ett omfattande arbete bland stadens missbrukare.

På fredagen hade vi vår nionde samling i vår soldatkurs på Riga första kår. Jag undervisade där om vår elfte lärosats: Vi tror på själens odödlighet, kroppens uppståndelse, den allmänna domen vid världens slut, på de rättfärdigas eviga salighet och de orättfärdigas ändlösa straff. Därefter talade Rut om tre konsekvenser av vår elfte lärosats för våra liv: Vår egen strävan att leva rättfärdiga liv, att ta vara på varandra och uppmuntra varandra i vår vandring med Herren samt att få med oss så många som möjligt till himmelriket.
 

På lördagen undervisade vi på en socialkurs för de kårer i Lettland som arbetar bland missbrukare. Det vill säga i stort sett alla kårer. Några deltagare från Estland fanns också med på kursen.

Idag är det söndagsmorgon och vi är snart på väg till Riga första kår för att ansvara för förmiddagsgudstjänsten. Idag har vi kommit till Kolosserbrevet kapitel tre i vår predikoserie.

Efter gudstjänsten skall vi åka på kårutflykt med kåren. Vi tar bussen till ett grönområde där vi grillar, leker och har gemenskap. Det har utlovats bra väder under dagen, så det blir säkert bra. 

Därefter är det dags att samla krafter för en ny vecka.
Jag ber att du ska få uppleva en välsignad vecka.
Peter Baronowsky

Tidig söndagsmorgon i Västerås den 3 juni 2018

Veckorevy från min högst personliga utkikspunkt på livet

Nu är det juni. Det verkar som om kalendern har hunnit ifatt verkligen. Det har ju varit högsommarväder en längre tid nu, men nu har vi även börjat på den första sommarmånaden.

En stor del av veckan har vi tillbringat på svenska sommarvägar. Vi har kört mer än 150 mil då vi besökt ett antal officerare för mentorssamtal och coaching. Veckans resor kan sammanfattas i två reflektioner:
1/ Sverige är vackert. Varje årstid har sin speciella tjusning. Men att åka genom Sverige i högsommarskrud är verkligen fantastiskt. Jag skulle naturligtvis tagit några fina bilder, men det var så vackert att jag glömde bort det.
2/ Vi har många fantastiska officerare i Frälsningsarmén. Människor som lever ut sin kallelse och står på för Jesus i både goda och mindre goda dagar. Jag ber att Herren ska välsigna dem då de står och välsignar andra människor dag efter dag.

Men veckan har också innehållet ett par höjdpunkter i den privata sektorn. Vi fick vara med om en grillkväll tillsammans med goda vänner i sommarvärmen.
Det blev visst inga bilder på det heller, men gott var det och trevligt var det.

Barfotaspring på gräsmattan

En eftermiddag i poolen

I helgen har vi också haft besök av yngste sonen och hans flickor. Det blev mycket lek och skratt. En del timmar tillbringade vi i en god väns pool som vi fick låna under hans utlandsvistelse. Det verkar som vi börjar etablera oss i Västerås. Både grillkväll och pooldag hos goda vänner under samma vecka!

Livet som pensionär

Den gångna veckan har jag börjat reflektera över "Livet som pensionär". 15 timmar i bilen ger ju ett visst utrymme för eftertanke. Vi har nu varit pensionärer i fem år och fått en del erfarenhet av pensionärslivet. Jag kommer efter hand att skriva några personliga inlägg om hur det blev att bli befordrad till pensionär. Men det kommer en annan gång.

Nu är det det snart dags att börja ytterligare en vecka som pensionär. Ett titt i kalendern säger mig att det nalkas ytterligare en Lettlandsresa under vecka. Men förresten, varför envisas vi svenskar att kalla landet för Lettland då det egentligen heter något helt annat. Resten av världen (inklusive Norge) kallar landet det det heter: Latvia.

Ha en välsignad vecka
Peter Baronowsky

Tidig söndagsmorgon i Riga den 27 maj 2018

Veckorevy från  min högst personliga utkikspunkt på livet

Söndag igen och även denna söndag vaknar vi upp i Riga efter en händelserik vecka.

Under veckan har vi haft besök av kadett Evangelina. Här besöker vi Skangal, ett par timmar nordost om Riga. På Skangal fick vi vara med om en gudstjänst tillsammans med personalen.

 Samtidigt som vi var i den delen av landet fick vi också se den nya lokalen i Liepa och "Barnens hus" i Sarkani, som byggdes under vår tid i Lettland.

På onsdagen fick vi också vara med om en personalutflykt med Regionhögkvarterets personal där vi bland mycket annat byggde ett torn för att sedan plocka bort den ena träbiten efter den andra utan att tornet fick falla. Men till slut gick det som med tornet i Babel i Första Moseboken. Det föll ihop.

På tal om Babels torn kan man ju säga att vi upplever språkförbistringen i vår tid också. På personaldagen talade de flesta lettiska, någon kunde bara tala ryska, några av oss var svensktalande och talade engelska.

På onsdagskvällen medverkade vi på gudstjänsten på Riga 2. Den är helt och hållet rysktalande så vi förstod, som vanligt, inte så väldigt mycket. Kadett Evangelina sjöng solo och vittnade på engelska, Rut och jag sjöng duett på svenska och kårledarna sjöng på ryska. Jag spelade även kornett ackompangerad av Rut på piano. Det var väl det enda i gudstjänsten som inte behövde tolkas. På flaggan utanför Riga 2 står det i alla fall "Lettland för Kristus" och det är på lettiska.

Jag predikade på engelska och kårledaren tolkade till ryska. Jag är inte helt säker på att han förstår min engelska, men jag räknar med att hans version av predikan var minst lika bra som min.

Församlingen på Riga 2 består till största delen av hemlösa. Gudstjänstdeltagarna deltar aktivt i sång, bön och vittnesbörd.

Nu är det söndagsmorgon och snart dags att åka till förmiddagsgudstjänsten på Riga 1. Det är Rut och jag som ansvarar för gudstjänsten. Vi kommer att sjunga en duettsång på lettiska "Visu Vins dzird" på svenska "Allt han förmår". Vi ska spela "O store Gud" på kornett och flygel. Rut ska predika på engelska tolkat till lettiska.

Juniorsoldaterna har under terminen haft undervisning om William Booth och de ska efter gudstjänsten presentera vad de lärt sig. Om du inte vet hur William Booth stavas på lettiska, kan du läsa på affischen.

Efter gudstjänsten reser vi hem till Sverige och förbereder oss för en ny vecka.

Jag ber att du ska få uppleva en välsignad vecka.
Peter Baronowsky

PS
Ännu en sak hände inom den personliga sfären: Yngste sonen fyllde ett dubbelsidigt uppslag i tidningen dagen i fredags. Men det berättar jag mer om i morgon.

Tidig söndagsmorgon i Riga den 20 maj 2018

Veckorevy från min högst personliga utkikspunkt på livet

Så var det dags för ännu ett besök i Lettland. Tidigt fredagsmorgon körde vi till Arlanda och sedan vidare med flyg till Riga. 

Fredagen användes till planeringssammanträde på Regionhögkvarteret, coachingsamtal och på kvällen soldatförberedelsekurs på Riga första kår. Det var den 7 samlingen av 10. Vi räknar med att det blir soldatinvigning i juni.

På lördagen bytte vi ut uniformen mot mot motionskläder. Det var dags för Riga Maraton! Vi sprang inte själva maratonloppet, vi sprang (och gick) familjemaraton på 4,2 kilometer.

Uppvärmning

Bön

På väg till startplatsen

Deltagarna på Riga 1 startade med lite uppvärmningsgymnastik i lokalen. Passet avslutades med bön. Därefter gick vi i samlad trupp nedför huvudgatan till startplatsen för Maratonloppet. På ryggen hade vi en sköld med texten "Hjärtat till Gud och handen till människor", samt länken till Frälsningsarméns hemsida i Lettland.

Här ser du två av deltagarna inför starten. Redan då jag fick min nummerlapp slog det mig att den liknade väldigt mycket bilden som polisen skickade till mig med nummerskylten på den bil vi använder under våra besök i Lettland.

Varför tror du är polisen så vänlig så dom skickar bild på min åktur? Jo, det var för att jag råkade köra 63 km/timmen. Jag fick bilden med tillhörande inbetalningskort. Så då jag nu sprang maraton på samma ställe och med nästan samma slags nummerskylt saktade jag ned då jag passerade fartkameran. Man vill ju inte bli fotograferad alltför ofta.

Alla löparna i maratonloppet kom i mål och fick sina guldmedaljer. Jag tror jag kom i mål sist i vår grupp, men det var antagligen för att jag saktade ned vid fartkameran.

Senare på lördagskvällen åkte vi till Riga flygplats för att möta en kadett från Sverige som ska vara med oss här några dagar för att se på Frälsningsarméns arbete i Lettland.

Men nu är det söndagsmorgon och snart dags att åka till Riga 1 och förmiddagsgudstjänst. Idag har vi avslutningen av "försakelseinsamlingen" i Lettland och det kommer att prägla en del av gudstjänsten. Sedan ska vi naturligtvis fira församlingens födelsedag, Pingstdagen, då kåren i Jerusalem fick 3.000 nya medlemmar första dagen.

Ha en välsignad vecka
Peter Baronowsky

Tidig söndagsmorgon den 13 maj 2018, långt hemifrån

Veckorevy från min högst personliga utkikspunkt på livet

Söndag igen. Vi har haft en fantastisk vecka med svärbarn och barnbarn. Barnet själv har varit på kurs och kom tillbaka sent fredag kväll för att föra familjen tillbaka hem till Norge.

Förra veckan startade söndagsrapporten med en fin bild av Rut och mig på varsin häftig motorcykel. Jag erkände direkt att det inte handlade om motorcykelsemester och att bilden var uppställd för fotografering utan startade motorer. Men vi hade i och för sig haft rätt att köra tung motorcykel enligt våra körkort. Vi tog körkort i en annan tidsålder. På den tiden var det vänstertrafik i Sverige och då man tog bilkörkort fick man automatiskt behörighet att köra tung motorcykel.

Det har under många år varit en källa till avvund från våra tre söner. De som kan köra motorcykel (efter många år på mopeder) fick inte köra motorcykel, medan vi som inte kan köra motorcykel fick lov att göra det.

Men det var säkert bra att vi inte försökte. Det hade kunnat sluta som det gjorde då Rut skulle lära sig att köra moped. Äldre syskon hade arbetat hårt för att få henne att starta mopeden. Man måste ha ett visst gaspådrag, samtidigt som man skulle släppa ut kopplingen samtidigt som man skulle hålla balansen. Efter mycket prövande kom mopeden och Rut slutligen iväg hemma i trädgården på sommarstället. Men, man hade glömt en viktig detalj! Rut hade inte fått instruktion om hur man sedan skulle stanna mopeden. Mopedturen stannade i och för sig av sig själv - med Rut och mopeden långt inne i i en stor rosenbuske.

Men den här veckan har jag varit ute på en motorcykeltur på riktigt. Bilden är inte arrangerad. Vi kör på riktigt. På utomhusköpcentret fick man korttidshyra en motorcykel (15 minuter). Det är i själva verket barnbarnet som kör. Jag tog bara tag i styret då vi höll på att köra ned några fredligt shoppande pensionärer, eller då vi, med största hastighet, var på väg in i en affär.

Ser det ut som om barnbarnet har roligt? Ja det hade hon. Men jag måste erkänna att farfar hade minst lika roligt, även om man med åren har lärt sig att maskera alltför starka känsloutbrott.

Men nu är det slut på ledigheten för den här gången. Nu är det arbetet som gäller. Man behöver ett arbete att vända tillbaka till för att vila upp sig efter all ledighet.

Hemmet går nu tillbaka från roligt på svenska till roligt på norska. Barnen packades in i bilen och sedan bar det av.

Den gångna veckan har det varit mycket aktivitet på rupeba-sidan. Speciellt tack till Fredrik för de dagliga rapporterna från ledarkonferensen i Örnsköldsvik.

Den kommande veckan går vi in i den avslutande perioden i läsningen av Gamla Testamentet på två år. Det som återstår är profetböckerna från Jesaja till Malaki. Om du inte redan följer med på vår dagliga bibelläsning kan du anmäla dig nu och läsa profeterna med oss under det kommande halvåret.
Du behöver bara skicka ett mail till info@rupeba.se och skriva UTMANINGEN, så får du varje morgon ett mail med en andakt från dagens kapitel ända fram till den 31 december.

Ha en välsignad vecka
Peter Baronowsky

Tidig söndagsmorgon den 6 maj 2018

Veckorevy från min högst personliga utkikspunkt på livet

Så var det söndag igen och denna söndag infaller efter en veckas ledighet. Det känns som att det var länge sedan sist.

Undrar du över bilden med motorcyklarna?
Det ser kanske ut som att vi är på motorcykelsemester. Det är vi inte.
Det kanske ser ut som om den unga damen med handväska kör om mig. Det gör hon naturligtvis inte.

Bakgrunden till bilden är att vi under veckan fick besök av en god vän, en ung man på en skoter. Under samtalet kom det fram en bild från hans telefon av ett tillfälle för flera år sedan då vi besökte honom och fick provsitta varsin motorcykel. Bilden handlade alltså varken om motorcykelsemester, omkörning eller fortkörning. Men det ser väl ganska bra ut i alla fall? Fastän vi inte hade startat motorerna.

Under veckan fick också besök av mellansonen med familj. Barnbarn på besök innebär tempoväxling i huset. Det går från roligt på norska till roligt på svenska (roligt på norska betyder lugnt och stilla, roligt på svenska betyder inte lugnt och stilla...men ROLIGT!). De senaste fyra åren har vi bott granne med mellansonens familj som bor i Norge, men nu är det nästan femtio mil mellan oss. Så det blir inte så ofta som vi kan mötas nu för tiden. 

En ledig vecka innebär också tid att läsa. Jag har en lång lista av böcker som jag gärna vill läsa. Den första boken blev jag färdig med i fredags. Det var John Sherills bok "De talar med andra tungor", en bok som jag läste under väckelsen på sjuttiotalet.

Jag skrev en inlägg från boken i torsdags i den återkommande spalten MITT I VECKAN. Missade du det inlägget kan du läsa det HÄR. Den kommande veckan kommer ytterligare ett inlägg från boken och de därefter kommande torsdagarna kommer några personliga tankar som väcktes till liv då jag läste boken.

Med önskan om en välsignad kommande vecka.
Peter Baronowsky