Tidig söndagsmorgon i Kristiansund den 18 februari 2018

Veckorevy från min högst personliga utkikspunkt på livet

Så var det söndagsmorgon igen och den här söndagen vaknar jag i Kristiansund som ligger mitt mellan Trondheim och Ålesund på Norges västkust.

Förra söndagen var vi på gudstjänst hemma i Västerås. Vi har inte haft möjlighet att närvara på kåren i Västerås speciellt många gånger sedan vi flyttade dit i slutet av sommaren förra året. Men den här söndagen var i alla fall soldatinvigning. Det var andra gången under våra fåtaliga besök som det var soldatinvigning på kåren. Officerarna där lär få god träning på soldatinvigningsceremonin! 

I veckan ansvarade vi på en kurs i Jönköping för KSA (Jag lärde mig under kursen vad KSA betyder: Kårens Sociala Arbete). Temat för kursen var "Det Goda Samtalet". Tisdag och onsdag var de sista två dagarna av kursen. Jag vill inte använda överord alltför ofta, men nu ska jag göra det. Det var fantastiskt inspirerande att möta kursdeltagarna. Resursstarka, målmedvetna och hängivna!

Men nu i helgen är det Kristiansund som gäller. Vi har varit i Kristiansund ganska många gånger. Den första gången var någon gång på åttiotalet då Åke och Guri skulle gifta sig. Guri kommer från Kristiansund och Åke kommer från Västerås. Jag var "forlover" (=best man) för Åke.

Om jag minns rätt (det händer ibland trots min höga ålder) så var det så här: Rut och jag bodde i Sollentuna. Åke skulle börja jobba på AseaSkandia i Sollentuna och hade ingenstans att bo. Då flyttade han in hos oss. Efter något år talade vi om för Åke att vi skulle flytta till Norge och arbeta på Frälsningsarméns folkhögskola där. Då flyttade Åke med och började som elev på skolan och studerade datakunskap ett år. Då året var slut stannade Åke kvar över sommaren och arbetade på folkhögskolan som vaktmästare (=klippa gräsmattorna). Då sommaren kom, kom även sommarmusikskolan till Jelöy. Och till sommarmusikskolan kom då Guri. Så var det väl så att det regnade en dag och någon av dem inbjöd den andre att stå under den enes paraply. Och så blev de kvar där, under samma paraply.

Varje gång jag träffar Åke och Guris barn (det händer inte så ofta) talar jag om att de borde visa mig lite tacksamhet. Det är faktiskt vårat fel att de finns till! Hade inte vi flyttat till Norge, hade inte Åke följt med oss till Norge. Hade inte Åke följt med oss till Norge hade inte Åke och Guri mötts. Hade inte Åke och Guri mötts hade inte de (=barnen) funnits till.  

Men nu är det bibelhelg i Kristiansund som gäller. Vi började med möte på fredagskvällen. På lördagen var det bibelstudier från 11.00-17.30 med pauser för middag mer mera. Lördagen avslutades med möte klockan 18.00. 

Nu är det söndagsmorgon och snart dags för avslutningsmötet klockan 11.00. Sedan flyg till Oslo och sedan vidare hem till Stockholm och Västerås. Sedan kommer det en ny vecka "om Herren dröjer" som man brukade säga i pingstväckelsens barndom i Sverige. 

Ha en välsignad vecka
Peter Baronowsky

Tidig söndagsmorgon i Västerås den 11 februari 2018

Veckorevy från min högst personliga utkikspunkt på livet
(Bilden: Stockholm Västerås flygplats, inte så långt ifrån där vi bor)

Så var det söndag igen och vi vaknar upp hemma i Västerås för ovanlighetens skull.
   I måndagskväll kom vi hem efter en intensiv bibelhelg på Färöarna. Åtta tillfällen under fyra dagar. Fyra möten och fyra bibelstudier.
   Vi fick uppleva en stor mottaglighet och längtan hos folket från de två kårerna på Färöarna. Botbänken fylldes av bedjare gång på gång. 

På de flesta platser vi kommer i territoriet Norge/Island/Färöarna möter vi gamla elever från vår tid på Jelöy Folkhögskola på åttiotalet. Två gamla elever mötte vi också på Färöarna som gick på skolan 1980-81. Det är ju 28 år sedan!

   Under fredagen tog kårledarna i Torshavn ut oss på en bilresa genom det speciella landskapet på Färöarna. Här kommer lite bilder.

   Så var det det där med flyget igen. Planen var att vi skulle flyga från Arlanda till Köpenhamn och därifrån till Färöarna. Vårt flyg från Stockholm var försinkat och måste dessutom vänta på att få vingarna avisade. Så då vi kom till Köpenhamn hade vårt SAS-plan redan flugit iväg. Efter en halvtimmes väntan vid Transfer Center kom vi fram till disken och där fick vi veta att ett Atlantic Airway flyg skulle lyfta just då. Vår kundrådgivare ringde då till gaten och bad att få skicka med oss på deras plan. Jag hörde hur de diskuterade fram och tillbaka hur många minuter det skulle ta för oss att ta oss till den andra änden av flygplatsen för att komma Atlantic Airways flyget. Jag hörde hur de sa vid gaten att de måste fråga kaptenen på flygplanen. Vår man protesterade och sa att då skulle det ta fem minuter till. Så vi gav oss iväg det fortaste pensionärer kan gå, med försäkran att vårt bagage skulle vara med på det flyget. Vi hann med flyget, men det gjorde inte vårt bagage. Det skulle komma in ett sent kvällsflyg senare så vi talade om för flygplatspersonalen hur viktigt det var att vi fick våra väskor till kvällen, för vi behövde både tandborste och en ren vit skjorta till morgonen. Sen åkte vi bil till Torshamn. En timmes biltur i tunnlar och utefter bergsidor.

   Klockan halv tio på kvällen ringde det på dörren hemma hos kårledarna och där stod en taxichaufför med våra väskor.

   Men på måndagen skulle vi åka hem. Vi var i god tid på flygplatsen och det var SAS-flyget också. Men det kunde inte landa på flygplatsen. På Färöarna är det så att flygen inte kan landa om det är fel vindriktning. Och den här måndagen var det tydligen fel vindriktning. Vi fick upplysning att flyget cirklade över Färöarna och skulle landa så snart vinden hade vänt. Vinden vände och vi flög till Köpenhamn, men dröjsmålet på Färöarna gjorde att vi missade vårt anslutningsflyg hem till Arlanda. Vi blev om bokade till ett senare SAS-flyg. Tror du vårt bagage kom med samma flyg? Ja, faktiskt. Så vi kom så småningom hem med både tandborstar och smutsiga vita skjortor.

   Den gångna veckan har vi till stor del använt till förberedelser. Nästa vecka har vi en kurs för socialarbetare i Jönköping och sedan är det bibelhelg i Kristiansund i Norge.

   Men nu är det söndagsmorgon och snart dags att åka till Frälsningsarmén i Västerås för att vara med om förmiddagsgudstjänsten. Igår ringde förresten kårledare och talade om att dagens predikant blivit sjuk, och frågade om Rut eller jag kan predika på gudstjänsten idag. Det svarade jag positivt på, så idag är jag vikarierande predikant på Frälsningsarmén i Västerås.

Ha en välsignad vecka
Hälsningar från en lugn pensionärstillvaro i förorten
Peter Baronowsky

Tidig söndagsmorgon på Färöarna den 4 februari

Veckorevy från min högst personliga utkikspunkt på livet

Så var det söndag igen och den här morgonen vaknar vi upp på Färöarna.

Veckan började som vanligt med bilresor genom Sverige med mentorsbesök hos några officerare. På torsdag morgon flög vi till Färöarna, en dag innan bibelhelgen skulle börja. Detta som en säkerhetsåtgärd eftersom det är ganska vanligt att flygen inte kan landa på Färöarna på grund av väderförhållandena. Då har vi i alla fall två försök att komma ned på öarna.

Jag funderade länge hur många vita skjortor jag skulle ta med mig. Sist vi flög till Färöarna kom inte min väska fram och jag hade bara med mig kläderna jag reste i. Det förde med sig att jag ganska omedelbart fick ge mig ut tillsammans med kårledaren i Torshavn för att köpa vita skjortor till de kommande dagarna. Det fanns två herrekiperingsaffärer på köpcentret och den billigaste vita skjortan de kunde prestera kostade ca 1.300 SEK. Jag försökte förklara för expediten att jag ville ha en helt vanlig vit skjorta, inte en som kostade 1.300 kronor. Jo, sa expediten, men den här skjortan kröllar inte ihop sig på kragen som din gör, samtidigt som han pekade på den skjortan jag hade på mig. Jag svarade indignerat att jag ville ha en skjorta som kröllar sig och som inte kostar 1.300 kronor.

Nåväl jag fick köpa den skjortan som fanns tillgänglig på Färöarna, det är ju ganska långt att åka någon annanstans för att köpa skjortor. På Färöarna kan man faktiskt bara köpa de skjortor som finns där. Jag köpte skjortan och diverse toalettartiklar och flygbolaget Atlantic Airways betalade eftersom de hade slarvat bort mitt bagare. Dag två på Färöarna var jag väldigt fin, med en vit skjorta som inte kröllade ihop kragsnibbarna. Dag två kom också min väska fram och allt blev som vanligt igen. Det visade sig att min väska hade varit på en egen flygtur till Portugal och tillbaka.

Så om du någon gång träffar mig med en ovanligt fin vit skjorta, som inte kröllar sig på kragsnibbarna så vet du var jag fått den ifrån.

Eftersom vi kom fram redan på torsdagen fick Rut lov att tala på hemförbundet på torsdag kväll. På lördagen var det två bibelstudier på förmiddagen och ett bibelstudium på eftermiddagen. Idag (söndag) har vi förmiddagsgudstjänst, bibelstudium på eftermiddagen och kvällsmöte. På måndag får vi åka hem igen, om flyget går den dagen.

Jag hittade några bilder från ett tidigare besök i Torshavn. Du kanske tror att bilderna är arrangerade, men detta är vad som verkligen hände under mötet. En vaken mötesbesökare förevigade kampen och syndanöden hos två av de yngre mötesbesökarna vid botbänken. Länge försökte syndarna kämpa emot, men till slut fick de ge sig och kapitulera för Herren. Jag är inte säker på att det var så många som lyssnade på mig den kvällen. Det var mer dramatiskt att följa kampen vid botbänken och den var säkert mer "talande" än predikan.

Nu blev det inte så mycket om årets besök på Färöarna, men vi har ju nästan halva programmet kvar framför oss idag. Jag får väl återkomma till det i nästa veckas "söndagsmorgon".

Ha en välsignad vecka
Peter Baronowsky

Tidig söndagsmorgon i Riga den 10 december 2017

Veckorevy från min högst personliga utkikspunkt på livet

Så vaknar vi upp i Riga i slutet av en vecka som både innehållit en biltur till Skåne och flyg till Riga.

Frälsningsarméns hus i Agenskalns en dimmig söndagsmorgon

I Riga får, under tiden vi kommer att arbeta där,  disponera en liten renoverad lägenhet i Frälsningsarméns hur i stadsdelen Agenskalns. I det huset bedrev Frälsningsarmén ett barnhem under många år.

Då vi var ledare för Frälsningsarmén i Lettland för en del år sedan fick vi lägga ner barnhemmet då kommunen inte längre var i behov av barnhemsplatser. Då barnhemmet stängdes flyttade vi vår officersskola till huset i Agenskalns. Förutom Officersskolan finns det i huset numera en kårplantering som eventuellt kommer att bli Rigas tredje kår någon gång i framtiden.

Vi kommer även att få disponera kontoret på Riga första kår och där räknar vi med att tillbringa en del tid den kommande veckan för samtal, planering och förberedelser.

Riga första kår

Vi kom till Riga på fredagseftermiddagen och på lördagen hade vi en samling för Kårnämnden på Riga 1. Vi fick möta flera av dem som vi arbetade tillsammans med för fem år sedan och vi hade konstruktiva samtal om var kåren befinner sig idag, hur vi önskar att den skall utvecklas och vad vi måste göra för att komma dit.

Nu är det söndagsmorgon och det är snart dags att sätta oss i bilen för att åka till Riga 1, där vi har ansvar för förmiddagsgudstjänsten. På eftermiddagen är det stort svenskt luciafirande i domkyrkan i Riga som arrangeras av Svenska Ambassaden. Där får vi finnas med Frälsningsarméns julgryta. Det händer saker varje dag i Riga och en spännande vecka ligger framför oss.

Ha en välsignad vecka
Peter Baronowsky

Tidig söndagsmorgon i Stockholm den 30 oktober 2016

Veckorevy från min högst personliga utkikspunktpå livet

Så var det dags att vakna upp en söndagsmorgon i Stockholm igen, på besök hos yngste sonen med familj. Helgen har haft flera höjdpunkter. Lördagen "hängde" vi tillsammans med barn och barnbarn. Rut och jag hade också de två stockholmsbarnbarnen för oss själva en stund medan föräldrarna hade en träff med en grupp från kyrkan.

Vi passade bland annan på att skämma bort barnen med en jätteglass (det är ju det farföräldrar gör). På bilden ser du yngsta barnbarnet halvvägs igenom sin glass.

På kvällen var vi på AWAKENING EUROPE konferensen på Friends Arena i Stockholm. Vi var väl runt 20.000 personer samlade och fick uppleva en drygt tre timmar lång gudstjänst. Jerusalem sjöng, Todd White predikade och många hundra människor sökte sig fram till förbön.

Jag tror jag måste använda det stora ordet fantastisk:
- fantastisk förkunnelse
- fantastisk gudsnärvaro
- fantastisk upplevelse
- fantastisk Gud

(Klipp från YouTube på människor som söker sig fram till förbön)

Nu är det söndagsmorgon. Konferensen fortsätter dagen ut, men vi sätter oss i bilen för att köra de 55 milen hem till Moss i Norge och en ny vecka.

Jag ber att du ska få uppleva en fantastisk vecka
Peter Baronowsky.

Tidig söndagsmorgon den 23 oktober 2016 i Kristiansand

Veckorevy från min högst personliga utkikspunkt på livet

Så var det söndag igen och denna söndagsmorgon vaknar vi i Kristiansand, den största staden på "Sörlandet" i Norge.

Den första delen av veckan hade vi en kurs på Jelöy för de löjtnanter som ordinerades under kongressen i sommar. Det är alltid spännande att möta löjtnanterna då de varit ute ett par månader på sin första order. Har de "överlevt" den stora förändringen att komma ut i verkligheten efter två år på Officersskolan? Ja, de hade överlevt på ett eller annat sätt allesamman. Vi hade några fina dagar tillsammans med fantastiska löjtnanter.

Under kursdagarna fick vi besök från de olika avdelningarna på högkvarteret som  informerade och svarade på frågor. Andra ämnen som vi tog upp under kursdagarna var predikoförberberedelser och tidsplanläggning.

Nu är det söndagsmorgon och vi är mitt inne i en bibelhelg på kåren i Kristiansand i Norge. Temat som kåren har valt för helgen är "Helig vardag - Helig var dag". Igår hade vi bibelstudier hela dagen och nu är vi snart på väg till den avslutande förmiddagsgudstjänsten.

Sedan få vi köra tillbaka hem till Jelöy - och en ny vecka.

Jag önskar dig en välsignad ny vecka
Peter Baronowsky

Tidig söndagsmorgon på Jelöy den 14 augusti 2016

Veckorevy från min högst personliga utkikspunkt på livet

Så var det söndag igen. Den här veckan är det Barnfestival på Jelöy. Vi ser alla barnen genom vårt kontorsfönster. Barn från hela Norge som har rest hela vägen till Jelöy. Ända uppifrån det nordostligaste hörnet (nära Murmansk) och ända från Stavanger det i västligaste Norge

Men alla har inte rest lika långt. Mellansonens dotter (7 år) är med på lägret och sover borta första gången utanför familjekretsen. Hon kom upp till vårt kontor några timmar innan lägret skulle börja i tisdags och satt ned och pratade en stund om att hon var ganska orolig att sova över borta, även om det bara var femtio meter hemifrån. (Bilden är från en aktivitetsdag under Barnfestivalen. Du kan läsa om den HÄR).

Rut och jag har haft en "kontorsvecka" med förberedelser och efterarbete. Vi har också haft tid att ta några promenader på kvällarna. Under en av promenaderna såg vi den här skylten vid småbåtshamnen nedanför vårt hus. Den skylten fick mig att reflektera.

1979 då vi skulle flytta till Norge första gången arbetade jag som lärare i Sollentuna. Mina gamla kolleger ordnade med en avskedsfest för mig där jag fick en egenproducerad bok med personliga visdomsord inför vår flytt till Norge. Bland annat hade de skrivit att min flytt till Norge skulle innbära att intelligensnivån höjdes både i Sverige och i Norge. i Sverige för att jag lämnade landet och i Norge för att jag kom dit. 

Jag vet inte om norrmänn generellt är smartare än svenskar, men det verkar som om norska hundar är särskilt intelligenta. Nu kommer vi tillbaka till bilden som startade detta resonnemang. Tänk att norska hundar är så intelligenta att man sätter upp skyltar om hur de ska uppföra sig. Skylten betyder på svenska "använd påse" och bilden visar tydligt att den riktar sig till hundar. Det verkar till och med som om hundarna både förstod budskapet och löd det. Jag kunde inte finna något hundbajs i hela hamnområdet! 

I morgon börjar vi vår kursverksamhet. Rut och jag ska ha en kurs för gifta officerare. Kursen handlar om hur det är att både dela hem, arbete och vision, och de speciella utmaningar det för med sig. Här ser du loggan vi använder för dessa kurser. Men detta hör till nästa vecka. Jag får återkomma om kursen, loggan och allt som hänger ihop med det nästa söndagsmorgon.

Men nu är det söndagsmorgon och vi ska gå upp till Folkhögskolan för att vara med på Barnfestivalens avslutningssamling i gymnastiksalen. 175 barn, massa ledare samt alla ditresta föräldrar som ska hämta hem sina barn.

Jag önskar jag dig en välsignad vecka
Peter Baronowsky