söndag 15 januari 2012

Söndagsmorgon i Riga den femtonde januari 2012


Nu är det söndag igen. Ännu en vecka har gått och det känns nästan naturligt att skriva datumet följt av "2012". Veckan har till stor del präglats av Officersskolan.

I måndags började "Andraårskadetterna"  sin undervisning på Officersskolan i de nya lokalerna i Agenskalns.

I onsdags var det internt Välkomstmöte på Officersskolan och dags för de två nya "Förstaårskadetterna" att börja sin undervisning.

I fredags hade Rut och jag, tillsammans med Sarah, hand om undervisningen för Andraårskadetterna, medan Norm och Isabel "trimmade" Förstaårskadetterna inför välkomstmötet på söndag.

Och idag är det söndag och det offentliga välkomstmötet för de nya kadetterna. Allt är förberett. Program är tryckt och "Bönekort" kommer att delas ut till alla mötesbesökarna så att vi kommer ihåg att be för de nya kadetterna.

Direkt efter Välkomstmötet åker Rut till Prag för att vara med om planeringen för den stora Europakongressen i oktober. Du planerar väl att komma du också?

I väntan på det önskar jag dig en välsignad vecka.
Peter Baronowsky

söndag 8 januari 2012

Söndagsmorgon i Riga den 8 januari 2012

Tillbakablick över den gångna veckan från min personliga utkikspunkt på livet.

Den första veckan av 2012 börjar närma sig sitt slut. På årets första dag invigdes sju nya frälsningssoldater på kåren i Bauska! Det var en bra början på det nya året. Flera andra kårer har rekrytundervisning och planerar för fler soldatinvigningar under året. Frälsningsarmén i Lettland växer.

Att bli frälsningssoldat innebär att man ingår ett förbund där man ger löften som i hög grad påverkar det personliga livet. Löftena kallas Krigsartiklarna.  Förmodligen finns det inget annat trossamfund som kräver så långtgående förpliktelser för att bli medlem.

Under veckan har våra ungdomsledare haft ett läger för yngre tonåringar i Skangal. Lägret samlar deltagare från hela landet.

Under veckan har också Frälsningsarméns ledare i Sverige/Lettland börjat blogga. Hon skriver bland annat två blogginlägg om frihetens pris. Den ena handlar om konsekvenserna av vår frihet att dricka alkohol:
"När jag ser mångfalden av annonser för vin i våra dagstidningar och hör Sverker Olofsson i sitt TV program (4 januari), om Sverige som håller på att supa ihjäl sig, – då undrar jag vem som betalar priset för den friheten. Barnen? Familjen? Tonåringarna? Priset betalas i varje fall inte av de annonserande bolagen och dryckeskulturlobbyisterna. Varför använder inte fler beslutsfattare (= du och jag i våra olika sammanhang) sin frihet till att säga nej till det som förstör, bryter ner och dödar?"

I det andra blogginlägget om frihet kommenterar Marie händelserna i Ukraina och beskriver mentaliteten i de före detta sovjetstaterna där den som har makten har friheten att diktera vad som är sant och rätt:

"Varför blir det så här i det fria Ukraina? En sak som slog mig under de fem år jag bodde där var vilken norm som gäller för rätt och fel samt för sant eller falskt. Min tolkning var att det synsättet fostrats fram, eller blivit ett oplanerat resultat, av Sovjetstatens ideologi. Alla mål var mätbara och alla medel blev tillåtna för att nå målen.
Det som räknades som rätt och sant var den fakta som kunde bestyrkas med ett officiellt stämplat dokument. Oavsett om alla berörda var vittnen till en annan sann verklighet så arbetade man endast utifrån den officiella varianten. En dubbelmoral som blev vardag och alla väldigt skickliga att oreflekterat leva i."

Under den gångna veckan har Officersskolan flyttat från sina lokaler i Betania, där också Riga andra kår har sina lokaler, till Agenskalns där Barnhemmet just flyttat ut. Officersskolans officerare har arbetat de flesta av dygnets timmar för att få allt färdigt till nästa vecka då både första- och andraårskadetterna ska flytta in.

Jag läser i Dagen att den systematiska slakten på kristna fortsätter i Nigeria. Den här gången var det en kyrka samt en grupp sörjande kristna som var målet. Det verkar som om orsaken att de blev dödade är att de just är kristna. De som utför slakten anges vara islamister som utför dåden i Allahs namn. Det finns de som påstår att Islam är fredens religion, men det finns mycket som tyder på motsatsen. (Läs också "Oro över etnisk rensning" i Dagens Nyheter).

Jag ber att  din vecka ska bli välsignad.
Peter Baronowsky

söndag 1 januari 2012

Söndagsmorgon Nyårsdagen 1 jan. 2012


Ett nytt år har just börjat. Vad kommer det att föra med sig? Det är naturliga tankar en nyårsdag. Frälsningsarmén i Lettland står inför stora utmaningar.
-Vi har just stängt vårt barnhem i Riga och sagt upp personalen. En ny verksamhet ska börja ta form.
-En ny session på Officersskolan börjar i januari
-Devisen på vår flagga utanför HK "Lettland för Kristus" gäller än. Det finns många sociala behov. Det finns många människor utan Guds ljus.
Om ett år ser vi tillbaka på året som gått. Vad ska jag skriva på bloggen då?

Förra söndagen följde vi med våra fängelsemissionärer till ett fängelse i Riga. Efter rigorösa säkerhetskontroller kom vi in i det lilla kapellet som var fullt till sista plats. Rut och jag spelade kornett och piano, Irina och Andrejs sjöng. Vi serverade te och tilltugg och delade ut kuvert och frimärken så att internerna kunde skriva hem. Efter mötet var det många som stod kvar länge och ville samtala.
 På väg in i fängelset
På väg ut av fängelset

En annan nyhet är att jag har fått loppor. Kanske var det i fängelset. Kanske någon annanstans. Jag har ett antal loppbett på olika delar av kroppen och jag är faktiskt lite stolt av det. Jag tänker på en händelse då någon spottade en stor spottloska på William Booth. En av soldaterna skyndade fram för att torka bort den från uniformen. Men då sa William Booth. "Låt den vara! Det är en medalj." Jag kan känna likadant om mina loppbett även om ingen kan se den medaljen eftersom den dols under kläderna. Den visar att jag har varit bland de människor vi är kallade att betjäna. Nåväl, loppbetten börjar tyna bort och har slutat att klia och några nya har jag inte fått, så det var ett kortvarigt lidande.

Nu är det framtiden som gäller. Jag ser med spänning fram till vad som ska hända under året med både oro och tillförsikt, om man nu kan ha det samtidigt. Det är så mycket arbete som behöver göras och våra resurser är så små, men Herren kommer att ge resurser till de saker vi verkligen ska göra.

Jag ber att det kommande året ska bli ett välsignat år för dig som läser detta. Tack alla trogna läsare under året. Vetskapen att det finns många därute på nätet som läser vad jag skriver är naturligtvis en del av motivationen till att jag fortsätter.

Peter Baronowsky

söndag 28 mars 2010

Söndagsmorgon i Riga den 28 mars 2010


Idag börjar allt en timme tidigare. Sommartiden är här! Och visst börjar det märkas att vintern håller på att släppa sitt grepp. Och även om vi inte har sett tecken på att sommaren är på väg, eller ens att våren är på väg, så skänker det tilltagande ljuset hoppet om att det kommer varmare tider.

Hopp är något som många människor saknar i Lettland. De ser ingen ljusning, inget hopp. Alkoholen blir för många människor en medicin mot hopplösheten. Alkoholen gör i sin tur hopplösheten ännu djupare de korta stunder då berusningen släpper.

I veckan träffade vi ledaren, borgmästaren, för en av de nya storkommunerna. Vi presenterade våra planer för att hjälpa och upprätta människor i en av de förslummade byarna i kommunen. Då vi med entusiasm berättade om våra planer på att rädda några av människorna från förfallet, var borgmästarens reaktion att dessa människor är hopplösa fall. Det går inte att rehabilitera dem. Hon berättade att då invånarna går ut i de omkringliggande skogarna för att stjäla ved för att värma upp sina lägnheter, så hugger de av träden i midjehöjd. De orkar inte ens böja sig och hugga av träden längre ned.

Det är möjligt att borgmästaren har rätt i att de är hopplösa. Men jag tror inte att Jesus ser på dem på det sättet. Den enda räddningen för hopplösa människor är att ge dem en liten smula hopp. Hopp frigör energi och handlingskraft.

Något som känns nytt idag är att flera kommuner ber oss att starta verksamhet inom sitt område. Det var inte länge sedan dessa kommuner såg på oss (Frälsningsarmén) med misstänksamhet och hade en avvisande attityd till vår verksamhet. Nu är det flera kommuner som erbjuder oss att hyra lägenheter, hus och anläggningar utan att betala någon hyra. Vi har just nu ett erbjudande att få hyra ett helt hus med åtta lägneheter under 30 år utan att betala hyra. Huset är naturligtvis i mycket dåligt skick.

Under den gångan veckan var vi och såg på en skola som kommer att stängas till sommaren på grund av minskande tillgång på barn i området. Skolan består av ett antal klassrum, gymnastiksal, kök, matsal och intenat. Utomhus finns idrottsplaner och en fin natur. Byggnaderna är i användbart skick. Kommunen bad oss nästan desperat att vi skulle ta över skolan utan att betala hyra.

Det är så många behov i landet och så många saker vi skulle vilja göra. Men för varje projekt vi verkligen sätter igång behöver tre saker: en gudagiven vision, pengar och människor. Ibland har vi pengarna först, ibland människorna, men det måste börja med den gudagivna visionen.

Den kommande veckan fyller hemsidan rupeba.se två år. Det har blivit ett antal tusen inlägg under de två åren och antalet besökare har ständigt ökat. Vi skulle vilja göra så mycket mer av hemsidan som också den är en gudagiven vision om att vara med och forma dagens värderingar genom att vara aktiva där de idag formas: på internet. Men tiden räcker inte till så mycket mer. Uppdateringarna av sidan sker normalt varje morgon mellan fem och sju. Men om ett antal år är vi pensionärer. Och då...

Ha en välsignad vecka
Peter Baronowsky

söndag 21 mars 2010

Söndagsmorgon 21 mars 2010 - fast inte i Riga


Söndagsmorgon - fast inte i Riga denna gång. Jag vaknar upp i Stockholm. Vi har en ledig helg och fick vara med att gratulera näst yngsta barnbarnet på hennes ett-årsdag.
Veckan började med en resa till Skangale tillsammans med svenske ambassadören och ytterligare tre personer från ambassaden. På Skangal finns det idag ett barnhem, ett kriscenter för kvinnor och en förskoleverksamhet för barn från slummen i grannbyn Sarkani. Läs mer om det här.
På tisdagen hade vi ett heldagssammanträde med vårt "Finance- & Property board". Vi har flera spännande projekt på gång. Jag återkommer då planerna klarnat något.

På onsdagen genomförde vi två programutvecklingssamtal. Ett med Riga andra kår, där man i påsk planerar sin tredje soldatinvigning sedan vi kom hit i juli förra året. Det andra samtalet hade vi med ledarna för barnhemmet Leontine Gorskas barnhem, som vi i vardagslag kallar för "Agenskalns", namnet på den stadsdel i Riga där det ligger. Här är en bild på barnhemmet i Riga:
I torsdags hade vi kandidatnämnd. Vi rekommenderade två ungdomar till kandidatskap och dagen efter fick vi besked från högkvarteret i Stockholm att de blivit antagna som kandidater till officersutbildningen. Vi har bett om sex nya kadetter till officersskolekursen som startar i Riga i september. Det fattas fortfarande fyra. Vill du vara med och be för de återstående? Här är affischen som inbjuder till Officersskolan. Frågan lyder: "Hur vill Gud se på dig?"
I går (lördag) var det som sagt det första födelsedagskalaset för näst yngsta barnbarnet. Idag, söndag, ska vi följa med barnbarnets föräldrar till Filadelfia där de är medlemmar. På eftermiddagen ska Rut och jag vara barnvakter för barnbarnet så att föräldrarna ska få ledigt några timmar. Idag är det också TV-gudstjänst från Frälsningsarmén i Uppsala. Glöm inte det!

Ha en välsignad vecka!
Peter Baronowsky

söndag 14 mars 2010

Söndagsmorgon i Riga den 14 mars 2010


Gomorron, ännu en söndagsmorgon i Riga (bilden är från vårt sovrumsfönster). Det känns som mars precis har börjat och så är vi redan halvvägs igenom månaden. Dagarna blir ljusare och ljusare och så småningom måste väl till och med snön förstå att det är dags att ge plats för våren.
Nu återstår det bara drygt två veckor av mars månad. Då mars är färdig fyller rupeba.se två år. Det var den 1 april 2007 som vi började. Sedan dess har det varit närmare 300.000 besök på hemsidan. Födelsedagen firar vi med en ny kommentarserie från Psaltaren: 150 Psalmer ur Bibeln. Vi kommer att publicera ett avsnitt varje dag i 150 dagar. En av de sista dagarna av augusti kommer vi fram till Psalm 150. (Det finns redan en kommentar till varje kapitel i Nya Testamentet. Se här i vänsterspalten)

I tosdags hade vi samling för alla Frälsningsarméns ledare i Lettland (25 personer). Vi samlas normalt en dag per månad för gemenskap, information, samtal, bibelstudium och bön. I tisdags fortsatte vi att tala om lärjungaskap och fokuserade speciellt på betydelsen av den personliga andaktsstunden som är så viktig i varje kristens liv.

Efter ledarsamlingen åkte vi direkt till flygplatsen för att kunna vara med på styrelsemöte med Baltiska Barnfonden i Stockholm på onsdagsmorgonen. Sent på tisdagskvällen fick vi tjugo minuter tillsammans med vårt näst yngsta barnbarn på Centralstationen i Stockholm. Barnbarnet fyller ett år nästa lördag. Barnbarnet hade tagit med sig sina föräldrar och det var fantastiskt roligt att få träffa dem också.

På onsdagskvällen reste vi tillbaka till Riga för att fortsätta vår serie med programutvecklingssamtal med de olika ledarna.

I torsdags var det dags för samtal med Patverums, en fritidsverksamhet för skolbarn. Det är kommunens socialtjänst som placerar barn med speciella familjeförhållanden på Patverums. På Patverums kan barnen få hjälp med läxläsning, de kan få duscha och ta del av olika aktiviteter. Föreståndaren berättade att barnen var speciellt fötjusta i ett bibelstudieprogram som de erbjuds att ta del av då de är färdiga med läxorna.

I fredags reste vi ned till kåren i Iecava, söder om Riga. Kåren har ett fåtal medlemmar och leds av en ung kapten. Kåren inbjuder till gudstjänster, bibelstudier, bönemöten och hemförbund. Dessutom har kåren en omfattande social verksamhet. Klädutdelningen pågick då vi kom till kåren. Alla vardagar serveras mat. Dels kommer det dagligen mellan 40 och 50 matgäster som fått en matbiljett från kommunen, och dels serveras mat till andra behövande som kåren själv ansvarar för. Under februari hade kåren serverat närmare 2.000 portioner.

På lördagen hade vi inbjudit alla ungdomar till en hearingdag under titeln: "Mikrofonen är fri". Syftet med dagen var att få lyssna till ungdomarnas tankar om situationen i Lettland, om Frälsningsarmén idag och i framtiden. Vi ville också vara tillgängliga för att svara på alla frågor som kunde tänkas dyka upp.
Frågorna som de tjugo ungdomarna fick att diskutera var:
-Hur vill du att Fräslningsarmén ska se ut om två år i Lettland?
-Möjligheter och problem för Frälsningsarmén i Lettland idag?
-Vad skulle du vilja säga till dina Regionsledare?
-Vad skulle du vilja fråga din Regionsledare?
Lovsångsteamet från Riga 1 medverkade och vi fick ta emot många fina tankar och frågor från ungdomarna. Här några bilder från samtalsgrupperna:



Ha en välsignad vecka
Peter Baronowsky

söndag 7 mars 2010

Söndagsmorgon i Riga den 7 mars 2010

Det ser inte ut som om vintern vill släppa sitt grepp. Den här veckan har vi halkat omkring på lettiska landsvägar på vår runda med kårutvecklingssamtal.
Veckan bröjade med en resa mot nordost där vi träffade kårledarna för de två utposterna Seda och Sarkani
Sergejs och Aizan, kårledare för utposterna Seda och Sarkani
Seda är ett litet samhälle där Frälsningsarmén började utpostverksamhet för en tid sedan. Före jul hade Seda sin första soldainvigning och nu finns det ett antal ungdomar som är rekryter och som förbereder sig för att bli frälsningssoldater. Två av dem kommer att åka som funktionärer till den internationella ungdomskonferensen i Stockholm i sommar.

Sarkani har jag skrivit om flera gånger tidigare. Ett litet samhälle som består av några tvåvåningshus utslängda på ett stort fält. Det är resterna av ett bostadsområde för ryska militärer under ockupationen.
I Sarkani bor 70 personer. De allra flesta vuxna är alkoholiserade och barnen är lämnade vind för våg. Där gör Frälsningsarméns folk en fantastisk insats för barnen.
Förskolebarnen får komma till Skangal tre gånger i veckan på en förskoleverksamhet. Vår regionala barnarbetare reser regelbundet till Skangal och har en juniorsoldatgrupp med sju barn.
Officerarna har bibelstudier och en alphagrupp med 16 deltagare. Det betyder att 22% av befolkningen i Sarkani går en alphakurs!! Om lika stor andel av Rigas befolkning skulle gå på alphagrupp på Frälsningsarmén skulle gruppen vara 220.000 personer.

Senare i veckan körde vi de tre timmarna ut till västkusten och besökte kåren i Liepaja och utposten i Ilmaja.

Då vi kom till Liepaja vid elvatiden kom vi mitt under veckans bönemöte.17 personer var samlade i alla åldrar och vi fick hälsa på dem innan vi gick till vårt samtal med kårledaren Velta. Kåren i Liepaja har även ansvar för lägergården Bernati som ligger vid kusten söder om Liepaja.
I söndags hade det varit 35 barn på söndagsskolan som hålls samtidigt med söndagsgudstjänsten. Kåren bedriver en omfattande social verksamhet med soppkök två gånger i veckan, klädutdelning och utdelning av matpaket. Dessutom har kåren bibelstudium en kväll och barnverksamhet två eftermiddagar i veckan.


Kåren i Liepaja

Ilmaja består av en järnvägsstation och ett hus. Tågen har för länge sedan slutat att stanna vid stationen och i huset har Frälsningsarmén sin utpostverksamhet. Det är Arja Bergman (78 år) som ansvarar för utposten som har 15 civilmedlemmar. Ifrån huset kan man inte se ett enda annat hus, förutom tågstationen. Mötesbesökarna hämtar Arja med sin minibuss i en by med 450 invånare, fyra kilometer längre bort på vägen. Då vi kom dit pågick hemförbundet som samlas varannan vecka. På söndagarna är det gudstjänst och söndagsskola.

I torsdagskväll hände det igen. Inget vatten i kranar eller toalettstol. Denna gång berodde det på ett större läckage som lämnade halva Riga utan vatten. Däremot fanns det gott om vatten på gatorna(se bild).
Det sista kårutvecklingssamtalet för veckan var på Riga 1, där vi själva är medlemmar. Riga 1 är en ungdomlig kår. Mer än hälften av gudstjänstbesökarna en vanlig söndagsförmiddag är ungdomar och gudstjänsten är tvåspråkig: lettiska och engelska. Ungdomarna är också mycket kreativa då det gäller att inbjuda till olika slags evenemang.
I fredags kväll hade de inbjudit till "Björn-party", ett tillfälle där de genom personliga inbjudningskort bjuder in bekanta med förskolbarn. Lokalen fylldes med barn och deras föräldrar. De allra flesta hade aldrig varit på Frälsningsarmén tidigare. Kvällen innehöll en föreställning med många olika djur, lekar, aktiviteter och godis.
Björn-party på Riga 1
Nu är det, som sagt, söndagsmorgon i Riga och det är snart dags att gå på gudstjänst på Riga 1.
Ha en välsignad vecka
Peter Baronowsky

Tidig söndagsmorgon i Västerås 29 december

Veckorevy från min högst personliga utkikspunkt på livet Så var det söndag igen. Efter en veckas julfirande. I måndags körde vi ...